Tips på extra saker att ha med sig:

Nutella: Jag hade innan resan planerat "oh vad bra, veckan i Norge kan jag koncentrera mig på att äta nyttigt och på regelbundna tider, och jag hålls borta från sötsaker". Perfekta tillfället, tyckte jag.

ÅH SÅ FEL jag hade...

Jag har aldrig i hela mitt liv känt så stort behov av socker. Det gäller även salt. Jag saltade allt jag åt på kvällarna, väääldigt mycket (dock inte pannkakorna). Hur mycket ångrade man inte att man inte hade köpt på sig mer godis och chips? Speciellt när man såg alla andra som gick där med godispåse..chipspåse...choklad!!! Det var riktigt jobbigt alltså!

Men jag bet i det sura äpplet och köpte godis i kiosken. Första kvällen blev det en Sport Lunch - Åh, så gott den smakade! Som jag betalade 18 Norska för... DET ÄR SKAM! Men som sagt, det var GOTT! Så jag kom över det rätt fort. Sen blev det en chokladprodukt varje kväll resten av veckan.. ;)

Och, till min räddning! Hedda hade med sig en extra burk med Nutella! Jag fick köpa denna burk för 25 kronor. OJ så gott! Den kvällen satt man och gottade sig med burken. Och dagen efter med Nutella på frukostmackan... Mmmm - Nutella! Det var guld värt! Dessutom höll man igång mycket längre under dagen innan man blev hungrig. Det var toppen! Så det kan jag starkt rekommendera!

Godis är alltså en stor rekommendation! Bantning och annat existerar inte i Krossbu!

 (Bröd): Man fick samma sorts bröd varje dag. Det var även detta bröd man hade i sin nistepakke. Så efter två dagar blev det lite uttjatat (även om maten helt klart smakade bättre ute i naturen än i stugan till frukost!) Det är absolut inget mega behov att ha med sig annat bröd. Men jag hade ju inte tackar nej till en rågkaka från Polarbröd... :)

Morgontofflor: Kändes som om jag var den enda som inte hade packat med mig morgontofflor. Men när man stod där hemma och tittade på sin packning.. Som för mig innebar en fullpackad hockeybag (stor)... så tyckte man "nej, men oj, jag kommer ju vara den enda med så här mycket packning"! Så fel man kan ha. Visst hade jag mycket packning, men det var inte många som hade mindre packning än mig, och det var även ett par som hade mer! Så var inte blyg med att ha mycket packning. Det underlättar bara i Krossbu! Och morgontofflor hade varit guld värda dem också, för golvet var mycket kallt.

Men självklart gick det ju bra med raggsockor! Men se upp för leverpastej på golvet till frukosten... det är inte kul att trampa i!

Öronproppar: Det är mycket som är guld värt att ha med sig. Även öronpropparna hamnar i den kategorin. Visst är det helt okej att lyssna till musik och halvsova, men sömnen blir så mycket bättre om man har öronproppar! Man kan ju inte garantera att det är tyst, varken på bussen eller i Krossbu, speciellt inte om Jens är med *blink blink* (Som sjunger schalger, folkvisor och annat) :)

O'boy: I Norge kan man få med sig varmt vatten (te), kaffe, varm eller kall saft (och vatten).

Visst var den varma saften mycket speciell, och god! Men jag hade faktiskt inte tackat nej till varm O'boy. Det är sånt man brukar ha med sig i nistepakken om man är ute i Sverige. Så det saknade jag faktiskt. Men sånt är ju upp till var och en.



Detta var en lista på sånna små extra saker som kan vara bra att packe med sig...
I övrigt så finns det en hel del viktiga saker...

Vi åkte i september månad. Nog för att jag inte varit där under andra årstider, men jag tyckte att det var ett underbart tillfälle att åka till Krossbu!
Här gäller dock ''lager på lager''... Istället för en tjock vinterjacka med en tröja under så kör på underställ, t-shirt, tunn långarmad, tjock långarmad, gärna en windstopper om så finns, och en regnjacka, som så klart bör vara vindtät!
På vissa ställen blev man så varm att man bara ville gå i t-shirt, medans andra ställen så var det inte nog med 6 tröjor!

Bra vandringsskor är ett måste!
Jag fick låna ett par av min idrottslärare, så jag hade ju inte chansen att ''gå in dem''.. Det resulterade i lite skoskav, och därför är compeed och tejp väldigt viktigt att ta med sig! Fötterna kommer antagligen tejpas till höger och vänster även om man har gått in sina skor!

Solglasögon för glaciärsturen är inte helt fel! Speciellt om du har tur och får en solig dag på isen! :)
I övrigt så har de utrustning som man kan hyra!

Jag tror du kan hitta all den informationen du behöver antingen på Krossbu Turiststasjons hemsida eller genom Krossbuguiden.
Annars är det bara att höra av dig med eventuella frågor!

Vandra lugnt!

Ha de! :)

Kväll:

Efter kvällsmaten var det dags att bestämma sig för morgondagens äventyr. Jag och Linnéa hade redan bestämt oss för att bestiga Veslefjelltind - på egen hand. det var en annan grupp, ledd av Oskar, som också skulle dit. Men vi hade bestämt att ge oss iväg tidigare, allmänt för att komma först och vara balla.

I och för sig var vi lite sugna på Örndalen och att gå gamla vägen tillbaka, och att se "Gräddbullen" på nära håll. Men det gick ju tydligen inte, med tanke på att vi skulle vara tillbaka senast kl. 17:00.

Men vi bestämde oss tillslut för att ta toppen.

Nighty night! :)

God morgon ja.
Vädret såg allmänt grått och tråkigt ut. Dimma och snöflingor lite här och var. Och till vår fasa säger Anders Hellborg vid frukosten att vi inte kan bestiga Veslefjelltind idag p.g.a. vädret. FAN FAN FAN! Rent ut sagt.
Jaha, vad skulle vi göra nu?  Linnéa och jag satt och titta på kartan och efter mycket om och men så beslöt vi oss för att bege oss till Örndalen och även hinna med så vi kunde gå gamla vägen tillbaka.

Sagt och gjort.

När vi stod utanför ingången på trappan, såg jag att det började spricka upp och blå himmel började visa sig. Jag påpekade detta för Hellborg, och sa att vi skulle kunna ta Veslefjelltind ändå. Han sa bara att vi inte hann med både det och Örndalen. Men men, jag och Linnéa kom iväg från Krossbu kl. 8:43. 43 minuter senare än vi tänkt oss. Att packa och allt tar längre tid än man beräknar. Så beräkna det nästa gång!

Men vi traskade iväg. Upp samma väg som vi kom ner från dagen innan. Efter ca 1 timmes gångmarsch pausade vi till och märkte att vi var förföljda av Calle. Han hade också planerat att gå till Örndalen, och hade sprungit efter oss så gott han kunde.

Den första halvtimmen var faktiskt riktigt seg. Men som Linnéa sa, så berodde det nog mest på att motivationen inte var lika hög.

Jag var sedan tvungen att byta alla mina tröjor. (Lika kallt varenda gång!) Var även tvungen att fixa min ena fots skoskavsplåster. Dessutom kom jag på att jag hade glömt min jacka i stugan. - Damn it!

Men men. Sen fick jag och Linnéa bekräftat från Calle att man fick bestiga Veslefjelltind idag, men att Oskars grupp inte skulle dit.

Visst stod vi och velade ett tag.. Vi är ju fotogalningar båda två och hade fått höra att Örndalen skulle vara otroligt vacker. Men självklart ville vi ju bestiga Veslefjelltind. Mycket även på grund av en del skvaller man hört (no comment).
Calle begav sig hem mot stugan igen, medan jag och Linnéa började traska mot vår topp. På vägen såg vi massa gråa fjällripor.

Nu steg adrenalinet. Vi ska bestiga berget som är högre än Kebnekaise! Woohoo! (Närmare bestämt 2557 m.ö.h!)

Dock kändes det som om vi fick ett litet meddelande från ödesGudarna när Linnéa snubblade till och föll i den lilla bäcken.

Men, det stoppade inte oss. Så med blöta skor och kalla händer så fortsatte vi mot vårt mål. Och där såg vi berget framför oss. "Äsch, det ser ju inte så farligt ut... MAHA!

Vi tog första lunch pausen ca 10:45 bland en massa sten och med en stor fin glaciär bakom oss. Dessutom hittade vi en glaciärspricka som vi "gick in" i. Det var i princip bara benen som fick plats. Men vi hade "suttit i en Glaciärspricka" nu i alla fall!

Sen fortsatte vi vår vandring. Kallare och kallare blev det. Dessutom blev dimman tätare och tätare igen. Men vi hade gett oss fan på att klara det, så vi fortsatte trots väderförändringarna.

Det var lite små knepigt att veta vilken väg vi skulle gå, med tanke på att vi inte såg toppen, men vi chansade! Det började snöa mer ju högre upp vi kom och det tog i mer i vinden också. Även om det var snö på stenarna så fick vi ett rätt bra fotgrepp i alla fall. Vi var lite mer bekymrade för vår vandring ner igen. Men nej, nu var det först och främst toppen på planeringen!

Som sagt så blev det kallare ju högre upp vi kom och ca en halvtimme innan vi nådde toppen fick jag ta på mig min Windstopper. Det var jätte kallt! Vårat hår hade till och med börjat frysa till is.

Klockan var 12:05 när vi väl kom upp på toppen. Jag hade dock råkat missleda Linnéa ett par gånger. Man ser slutet på en kulle, och det måste ju vara toppen då ju! ... Men nej, det var bara en kulle, och bakom kullen fortsatte berget upp, upp och upp. Jag tror att jag missledde Linnéa tre gånger innan vi faktiskt nådde toppen!

Men OJ, vilken känsla när man väl stod där på toppen! Kallt satan var det och det var en mycket stark vind och en massa snö, så vi såg ungefär 20 meter fram. Vi traskade omkring i ca 5 minuter, sen klarade jag inte av kylan mer. (VARFÖR glömde jag min jacka??!)

Något som dock var lite konstigt var att jag hade 6 tröjor på mig och höll på att frysa ihjäl (för att överdriva lite grann) medan Linnéa hade 3 tröjor på sig och hade lätt kunnat lattja runder en längre stund på toppen. Mystiskt...

Men vi började som sagt traska ner igen ca 12:10. Det var halt och kallt, men man visste ju att man skulle komma ner... på ett eller ett annat sätt.

Det var vi ett tillfälle som vi faktiskt blev lite nervösa.. Det stupade rätt ner och det var is på stenarna, och vi kunde ju lätt komma fram till att vi INTE hade kommit upp den här vägen. Men vi visste inte om vi skulle ta höger eller vänster... men vi chansade på vänster och mycket riktigt kom vi rätt... efter ett tag...

Med tanke på att den täta dimman höll i sig i princip hela vägen ner så vid första riktmärke vi såg, så var vi väldigt tacksamma. Första riktmärke blev glaciären. Och där tog vi även vår fika.

Då kom Linnéa också på att hon hade glömt att säga att det var "toppen på toppen". (FAN!) Dessutom hade vi glömt att dela vårt ballerina kex, NEJ, förlåt, ICA:s nougatkex, på toppen... men men. Vi kom till toppen. Det var huvudsaken, och det VAR toppen! Även om vi inte såg något för 5 öre.

Men fikan satt där den skulle. Jag hade köpt en Kvikk lunsj (Norsk motsvarighet till KitKat, i princip) i kiosken igår så jag och Linnéa delade på det som fanns kvar... det var krispigt om man säger så. Då skulle jag få fram att det var kallare på toppen än i mitt kylskåp... Det blev ungefär såhär:

"Det var kallare på toppen än i mitt frys...min frysskåp..

mitt..va?! Nej mitt kylskåp, menar jag ju." Jag skyller på att höjden gjorde mig förvirrad!

Därefter festade vi på ett frystorkat Japp som jag också hade med mig..."Mums", kan man tycka.. Men där uppe, i den miljön smakade det faktiskt mycket gott!

Men det där "Soft and Chewy" som det stod på omslaget... nja, soft, vill jag ju inte påstå att den var... men chewy... jo, det tog ju ett tag att svälja!

På vägen ner började även vädret lätta igen... så klart. Men vi såg inte toppen, helt och hållet, mer den dagen.

Sen fortsatte vi gå.. Vi satte kurs mot de två stora vattenfallen som sågs från stora vägen.

Att hitta stigar var i princip omöjligt i den terrängen, men ibland såg det ut som en stig...:

Madde: "Men här är nog en stig, titta!"

Linnéa: "Ja, om inget annat kan du ju inbilla dig det".

Man tappar helt tidsperspektivet när man är ute och vandrar... det som vi hade stenkoll på var när vi lämnade Krossbu på morgonen, när vi besteg toppen, när vi började gå neråt och när vi var hemma igen.

Men när vi väl hade kommit till vattenfallen så tog Linnéa sig en fika igen, bara för att ha gjort det vid vattenfallen. Själv traskade jag omkring och tog en massa bilder. Både på vattenfallen, ut i dalen, ner mot vägen och på en massa hjortron, som det fanns gott om just där.

Från vattenfallen kunde man även se Krossbu igen. Det var ca 1 timmes gångväg i rask takt. Jag och Linnéa hade annat i tankarna. Vi ville ju inte komma hem innan kl. 17:00 ju! Omöjligt.

Men vi började traska neråt.. Och kom fram till en "djungel". Fjällvide som verkligen hade växt på höjden. Det var jättekul att vandra igenom. Speciellt när Linnéa trillade... ja, och när jag trillade. Det var en helt annan värld under alla bladen. Jätte häftigt! (You had to be there!)
Hade det inte varit för tidens skull, så hade vi gått upp igen för att gå ner i "djungeln" igen ;)

När vi sedan kom ner på stora vägen började vi traska hemåt, med stenkoll på klockan eftersom vi inte ville komma innan klockan 17:00. Allra helst 17:05, det hade ju varit ballast!

Medan vi vandrar kommer Linnéa att tänka på hur mycket vi kämpat för att komma upp...men:

"Det borde ju ha sett ut som om vi kämpat mer... vi borde ha haft mer blåmärken och sånt! ... Ska vi slåss?!"

Därefter ger vi varandra vars ett slag, sen var inte det kul längre. :P~

Sen fortsatte vi vandra vidare... började även sjunga lite på Liljekonvaljer-visan (som jag för övrigt haft på hjärnan sen vi började gå ner från toppen)...

Men sen kom vi ju fram till att vi helst ville komma över till andra sidan älven, för det hade ju varit ballare om vi kom från gamla vägen när vi kom till Krossbu...

Då såg vi att det fanns en liten ö i älven, där kunde vi nog komma över, och sedan över till andra sidan... Ja, men visst försöker vi det!

Mina skor var relativt vattenresistenta, med det var ju däremot inte Linnéas. Men vi hjälptes åt och hittade även en stor planka som vi bar runder på för att komma vidare... Sen när vi hade kommit ut på ön så fortsatte vi gå i hopp om att hitta ett bra ställe att komma över till... Det var ju lite värre med den saken... och efter att ha konstaterat att vi inte kommer över till andra sidan, så började vi kolla efter ställen för att kunna komma tillbaka till stora vägen igen. Det var också knepigt, men det gick...efter lite om och men.

Sen skuttade vi hem lite försiktigt den sista biten. Till vår besvikelse kunde vi inte komma efter 17:00... Vi hade helt återvänt till Krossbu 16:59. Men det var starkt ändå! Och Hedda hjälpte oss att ta sista bilden för dagen, vår hemkomst!

Senare på kvällen:

När det var dags för mat på kvällen, som för övrigt var VÄLDIGT efterlängtad, fick jag och Linnéa även beröm och applåder för vår bergsbestigning.

Men tillbaka till maten: ärtsoppa - nej tack!

Pannkakor med sylt - Ge mig, ge mig GE MIG! :)

Det smakade så otroligt gott och jag var så extremt hungrig! Pannkakor, pannkakor, pannkakor!

Och efter maten var det bara att bege sig ut till bussen och förbereda sig på den 13 timmar långa hemresan. (Vill inte hem!!!)

Veckan i Krossbu var över förväntan och sista dagen med alla äventyr med Linnéa var helt klart den allra bästa!

Just det ja, jag glömde ju nämna de två lemmlar som jag såg under vår äventyrsdag!

Även om jag har försökt att återge vår dag i detalj så finns det inget som kan beskriva upplevelsen tillräckligt. Man måste uppleva det själv för att hitta känslan!

Ha de! :)

Välkommen till min resblogg för New York, USA!


Det var tre underbara veckor denna sommar i New York och New Jersey!
Tyvärr var jag inte så duktig på att skriva ner min resa denna gång... Sista inlägget blev det längsta och då sammanfattades många av de sista dagarna.

Frihetsgudinnan kom jag aldrig till, tyvärr... Och jag fick aldrig gått över Brooklyn Bridge, men får du möjligheten så tycker jag att du ska försöka klämma in dessa två också!

Ett annat mysigt ställe är Pier 17 på södra Manhattan. Det är ett mall, på en pir, på 3 (eller 4?) våningar, med stora ''balkonger'' som man kan sitta och mysa på... Finns både bänkar och solstolar (kostar alltså inget)..
Runt omkring där finns en massa mysiga pubar. Däribland Fresh Salt. God mat och trevligt folk (och underbara cup cakes!) :)
Jag vandrade runt själv vissa dagar när jag var i  NYC. Det visade sig vara ytterst lärorikt. Måste säga att jag lärde mig Subway systemet väldigt fort (eftersom jag var tvungen!) och det var riktigt kul!
Det är en upplevelse att göra sånt helt själv! :) Men skulle man villa bort sig, som jag också gjorde då och då... Så har du America's finest, polisen i nästan varje gatuhörn och de är väldigt trevliga och hjälper dig gärna att hitta rätt! :)
Det var väldigt bra att lägga en slant på en bra karta. Så man kan se vart man har rört sig under dagen. Det hjälpte lokalsinnet massvis ;)


Det var allt jag kom på för tillfället... Men det kommer kanske mer...
Annars, om det är något du undrar över så är det bara att höra av dig!
New York är en underbar stad och jag vill absolut tillbaka! :)
Sommaren är nog den bästa tiden att åka dit, om man ska vara där en lite längre period, som jag :)

Jag sitter på planet!!!

Vi har inte kraschat...än!

Morgonen har varit lugn...men spänd!

Väl på flygplatsen, när vi hade hittat terminal 1 (som det stod på biljetterna) så skulle jag gå och hämta en bagagekärra... något som jag aldrig använt!

Hjulen satt fast, så jag gick tillbaka... Alla började gapskratta åt mig (jag var helt oförstående). Men ja, tydligen så ska man trycka NER en spärr för att lätta på bromsen...sen körde den fint...KUL!

Sen blev det en massa gående...Först kom vi in på ett flott kontor eller något - vilket bevisligen var helt fel... så vi gick vidare.

Sen kom, vi in på SAS inrikesflyg...också helt fel!

Men efter mycket om och men och gående, så kom vi rätt!

Oooch såg lite fina pojkar på vägen...eller hur L?

Sen checkade vi in vårt bagage (glömde klart sätta namnlapp på =/ ) och fick våra boarding pass.

Upp mot incheckningen! Allt gick igenom utan problem - tack och lov! Det var ju inte lite grejor vi hade med oss direkt!

Det pep inte på mig heller

Sedan strosade vi runder lite på Kastrup...

När vi fått veta vilken gate vi skulle gå till, så gick vi dit och väntade. (Jag åt dessutom en ytterst god Marsglass)

(((FY FAN VAD DET HOPPAR NU!!!!)))

Det var inga små luftgropar det här!!  Okej, jag har inget att jämföra med, men i alla fall! Till och med Loch T tyckte det var äckligt!

Oh, well... Sen satt vi och filmade lite innan vi gick på planet (klockrent!)

Men annars? Jo, det är vätt lugnt att flyga tycker jag!

Hade inte lock för öronen när vi startade...nu är det lite sissådär... No worries!

Japp, är på väg mot Amsterdam nu som sagt ja...Skriver mer sen! Simma lugnt.

Sitter nu på det enormt stora planet mot Nairobi. Just nu flyger vi över Medelhavet!

När vi var framme i Amsterdam började vi med ett toa besök. Jag trodde att det spökade där...mysko var det i alla fall...Tills jag insåg vad det var.

Då jag höll på att lägga toalettpapper på sitsen så börjar den att spola! Men jag har ju inte tryckt på någon knapp för tusan!!

Sen tittar jag upp... och på väggen står där med liten text: "Toilet flushes automatically" - Ahaaa!

När alla hade gjort sitt, så letade vi upp en monitor. På biljetterna så stod det att vi skulle till gate F05... Men i själva verket skulle vi till F06...Så vi började att vandra. Säkert genom hela Shiphol!

Något ytterst underligt var att vi fick väldigt många konstiga blickar av en massa folk...

L: "Asså har jag BAJS i pannan eller!?"

Sen vandrade vi bort till vår gate. Vi satt utanför ett tag och spelade kort...sen var det att gå genom bagage kontroll igen...Sen satt vi och väntade i ungefär en halvtimme,

Jag vet inte vad vi pratade om...men helt plötsligt frågar T: "Är klockan två minuter i tjugo över?" - Ehm, VA!?  (19:18)  KLOCKrent!

Ungefär 19:30 började de släppa in folk.

Vi hade ett orange kort. Först släppte de på blå, sen lila, sen orange (och sist gul om det intresserar!)

"Vilket stort plan! Jaaaaa!"  *Lyrisl*

Rätt seg väntan i början, men sen rörde det på sig och kom upp i luften. Såg bara en massa ljus först...sen kom vi upp över molnen och då syntes ingenting.

Efter ett tag kom filmmenyn upp.

Jag började titta på Mr & Mrs Smith, men gav upp (i brist på koncentration).

Bytte till Madagaskar istället...men efter ett tag blev ögonlocken lite tunga...så jag började vila ögonen. Efter typ en halvtimme kände man mat doften i hela planet - matdags!

Det fanns kyckling, biff och pasta att välja på.

Vi tog alla kycklingen. Det smakade...sådär.

Efterrätten var i alla fall god!

Jag frågade flygvärdinnan:

M: "The dessert, what is it?"

Fv: "What?"

M: "The dessert, what is it?"

Fv: "Oh, I don't know what is in it"

Ehm..okej..det lät ju också bra!

Jag antar att jag aldrig får veta...oh well!

Nu ska jag försöka sova!

Hej hej!

Han försökt sova lite.. till och från.. men det är inte precis hästens sängar (stolar) vi har.

De serverade nyss frukost... sån crossoint.. eller hur det nu stavas.

Men palla äta nu? No thank you!

Ja, vi är i Afrika nu i alla fall! 41000 ft upp i luften och det är runt -76° F ute *brrr*.

Här inne är det rätt behagligt i alla fall!

Men det kommer lite skumma odörer ibland....

Dessutom är det rätt tungt att andas jus nu...Ont i näsan.. oh well.

Min TBC 'böld' ser rätt okej ut. Nu när jag har pillat bort den stora skorpan. Hoppas att det håller sig fint!

Nääämen Hejdå!

Oj, oj, oj, vad mycket det är som har hänt på så lite tid!!!

När vi kom av planet i morse (runt 06:30am) möttes vi av en speciell doft - AFRIKA!

Vi gick på toa det första vi gjorde...

I båset jämte mitt satt en gammal tant och släppte ut gaser för typ en hel vecka - med andra ord inte speciellt diskret! Vi kunde inte låta bli att skratta!

Sen gick vi och visade pass och sånt vid kontrollen...sen vidare mot bagageuthämtningen.

Efter mycket om och men fick vi vårt bagage. Sedan hyvade vi upp det på en vagn. Det kom en kille fram och hjälpte oss att bära på väskorna.

Vi som inte hade tänkt på att plocka fram några pengar ur magväskan (klant) kunde inte ge honom något i gengäld, vilket han bad om.

Så vi gick vidare ut från bagagehallen. Där utanför stod det jättemycket folk med olika skyltar...Men vi hittade inte Gloria!

Det kom jättemånga och frågade om vi ville ha taxi eller safari.

Sen kom det en svart kvinna fram och frågade vad som var problemet. Vi förklarade för henne att vi väntade på Gloria, men hade ju så klart glömt hennes nummer hemma (DUH!)

Kvinnan var dock mycket hjälpsam - Hon ropade ut i högtalare om att vi väntade på Gloria vid informationen (vilket i och för sig knappt hördes). Men vi ringde upp Ts föräldrar och bad om numret till Gloria.

Sedan gick vi för att köpa ett sim-kort till telefonen (safaricom). Kortet kostade 300 kes och vi laddade det med 200 kes.

Därefter ringde vi till Gloria. Det hade varit en enorm trafikstockning, så hon var försenad, men sa åt oss att vänta.

Efter ca 10 minuter kom Gloria!

Liten, nätt och jättesöt tjej! Hon hade lätt kunnat ses som en 19-20 åring! (Hon är 27-28 år) Hon var verkligen toppen!

Vi fick plats med alla våra grejor i hennes bil!

Det var otroligt att stiga ut ur flygplatsen! Häftiga träd och massa palmer och en stor härlig sol som sken på oss och runt +25°.

Sen körde vi iväg. Bilar ÖVERALLT! Dessutom var ratten på 'fel' sida och vi körde på 'fel' sida av vägen! :P

Vi såg vilda zebror! Hallå Afrika!!

Och sedan även en väldigt mosad zebra på vägen - roadkill. Ingen man set i Sverige direkt...!

Sedan såg vi otroligt stora fåglar i de enorma träden. Liknade typ storkar.

Gloria började med att köra oss till Nairobi Youth Hostel...sooom vi aldrig hittade!

Då körde vi mot YMCA istället! ...Men inte utan att få punktering...så det fick vi fixa först.

Alla är så otroligt hjälpsamma här! Gloria glömde in väska på bagageluckan till bilen och var på väg att köra, men då kom en av dem som jobbade där och gav den till henne!

Vi kände oss som kändisar i bilen! Blickar från alla håll och kanter!

Vi var i och för sig i extas allihopa!

När vi kom till YMCA så började vi att checka in... vi betalar 2220 kes för rummet - per natt! (ca 220 kr)

Det är JÄTTEMYSIGT här!

Det finns till och med en swimmingpool på bakgården (bara som upplysning),

Sen fick vi hjälp med vårt bagage upp till vårt rum. Vi bor på andra våningen.

Ett litet rum med tre sängar, en liten balkong och en egen toalett med dusch. Bästa stället vi kunde välja - Lätt!

Frukost var för sent för att få äta...(slutar serveras strax före 9:00) så vi gick upp till rummet och åt lite av det vi hade kvar (Gloria hade stuckit till jobbet).

Sedan satt vi och fixade och organiserade på rummet med alla grejor ett tag. Själv var jag inte ett dugg trött!...de andra var väl lite sådär...men de ville i alla fall ut och vandra! Vi bor väldigt nära stan!

Vi höll så god koll vi kunde på vart vi var och vi hade en hel del riktmärken - enorma skyskrapor!

Vi vandrade runt lite...gick in i en matbutik...strosade vidare...

Helt plötsligt kommer en tandlös (typ) man bakom oss och säger:

"Hey don't you recognize me? I work at YMCA! Maybe you don't recognize me without my uniform...!"

Jag tyckte att han såg allmänt creepy ut, så jag fortsatte gå. T och L småpratade lite, men sen sa han typ "see you later" och gick sin väg.

Vi tänkte inte mer på det och började istället leta efter ett växlings kontor.

Jag såg ett ställe lite längre bort där det stod bank och stannade till. Sedan såg vi en annan skylt där det stod bureau the change (eller liknande).

Då kom mannen tillbaka och frågade om han kunde hjälpa oss med något.

Jag sa att vi behövde ett växlingskontor. Han sa att han visste vart det fanns ett forex kontor och att han kunde visa oss vägen, så vi hängde på.

Sedan frågade han om vi kunde hjälpa honom att putta igång hans bil - och vi sa att det var okej.

Han tog oss till ett forex kontor och han satte sig utanför och väntade.

Det var värsta kontrollen!!! Tre män (vakter) satt med stora vapen i handen och vaktade.

När det var vår tur, skulle vi gå långt in i en byggnad och sedan in i ett litet avskilt bås där vi växlade våra pengar. Vi hade ju bara 1000 lappar i princip i kontanter och hade hört att vi inte borde/kunde betala med det, för då skulle folk fatta att vi var rika.

Jag hatar Shilling! :P Det känns så fel att gå runt med 1000-, 500-, 200-, 100-lappar och det är typ inte mer än ett par kronor!

Men men, när vi kom ut så satt mannen kvar och väntade på oss.

Nu började det skumma...

Han sa att han behövde gå och köpa en gallon med bensin och behövde pengar. Han hade inga på sig och ville gärna låna: "I'm not a begger, I'm not a begger!" *skumt*...tyckte jag!

Först bad han om 840 kes, sedan ändrade han sig till 2000 kes, därefter till 1800 (när vi sa nej)... Vi hade tänkt att ge honom 840 kes... han sa att han hade 1000 kes i sin jacka på YMCA, och att vi skulle få tillbaka det när vi kom tillbaka till YMCA.

Jag ville egentligen inte ge honom pengar... men det blev så att vi gjorde det tillslut...och på något vänster fick han nog 890 kes (?) oh, well!

Sedan skildes vi... och vi gick emot marknaderna. När ägarna till de olika stånden såg oss så drog de in oss överallt och började förhandla med oss! Alla ville att vi skulle köpa av dem och att vi skulle få "studentpris".

Allt var mycket dyrare än vad vi hade förväntat oss!

Men Gloria berättade nu ikväll att de försöker få det så dyrt som möjligt, speciellt när det gäller vita...och tjejer. Så vi får pruta faaan i det, nästa gång...

Jag köpte dock ett halsband och en batikklänning för 3900 kes efter att ha prutat ner det 100 kes...mitt "studentpris" var 4000 kes... Annars skulle det kostat 4200 kes! *ojoj*...

Vi gjorde samma misstag om och om igen... vi räknade i svenska pengar och började betala med det... så när mitt då kostade 3900, så gav jag 390 kes...klockrent!

"Eh, you need to pay more than that!"

Men jag har ju aldrig känt mig så populär! Alla ropade på oss! Tillslut så snabbtittade vi bara: "We're just looking! We'll be back tomorrow! We promise!"

Jösses asså!

Sen vandrade vi hemåt.

När vi kom hem hörde vi oss för om taxi till barnhemmet. Vi pratade först med receptionen på YMCA, och sa sedan att vi skulle höra med Gloria innan vi bestämde oss.

Sedan kom vi på att fråga angående mannen med bilen, och direkt var svaret: "I'm afraid you've been conjured...he lied to you!"

Han hade alltså spelat hela skiten... Men men!

Dumma som vi var... men vi gjorde en man glad idag i alla fall!

Efter att vi hade lagt upp sakerna på vårt rum, gick vi ner för att äta.

Efter mycket om och men blev det stekt fisk med ris och sås för 250 kes var. Kanonbra och jättegott!

Ingen har blivit dålig i magen hittills i alla fall ;)

När vi hade ätit så ringde vi till Gloria. Hon ringde tillbaka efter ett tag och hade fixat en taxi åt oss för 600 kes, för att komma till Shangilia! Helt okej tyckte vi!

Så vi gjorde i ordning allt och gick ner med de något tunga väskorna.

Och där väntade en snubbe från taxi JATCO. Vi packade in väskorna i bilen och jag kollade med priset. Men nä, Gloria hade ju sagt 800 kes till honom!

Jaja, what ever tänkte vi...så det blev så.

Vi satte oss i bilen och körde iväg.

Efter ett tag, kanske 10 minuter kom man till utkanten av staden och det var här som jag för första gången upplevde äkta Afrika!

Kåkstaden var inte att leka med!

Först åkte vi för långt, så vi fick vända...Vi skulle köra in i kåkstaden... Som för övrigt heter Kangemi.

Det var lite läskigt, men jag har aldrig sett något liknande! Och det är omöjligt att beskriva det...både i detalj och bara ytligt!

Vi såg små barn komma springande lite överallt som pekade mot bilden och sken upp och började vinka. När vi vinkade tillbaka blev de jätteglada!

Taxi chauffören fick fråga ett par gånger innan vi kom fram. Det fanns tydligen ett par barnhem att välja på... Men alla var trevliga och vi hittade rätt tillslut!

Vi fick hjälp att bära in våra saker när vi kom dit, av personal från barnhemmet.

När vi kom in höll barnen på med en aerobics lektion.

Alla blev mycket nyfikna på oss, men instruktören sa åt dem på swahili att inte bry sig om "de vita".

Vi gick in med väskorna på kontoret, de sa att vi kunde dela ut sakerna dagen efter. Så vi gick ut och tittade på när barnen tränade.

Vi fick inte filma eller fotografera idag. Huvudföreståndaren var inte där och Salome visste inte. (Salome är en av föreståndarna/lärarna).

När barnen var klara ville alla komma fram och hälsa på oss. De skakade hand med oss och frågade "how are you?"

Men de mjuknade till allt eftersom och ville hålla oss i handen, bli kramade, bli burna, visa oss danser...

T och L hade solglasögon på sig som blev ytterst populära!

Alla ville prova dem, visa sig för oss och sina kompisar!

Vissa började till och med slåss livligt om vem som skulle prova dem.

Det går inte att beskriva känslan tillsammans med barnen!

Vi fick lära oss så många namn! Vissa riktigt afrikanska... Det var självklart svårt att komma ihåg alla.

Jag vill ta med alla hem och hjälpa dem... Men jag fastnade speciellt för tre stycken...Lilla Cyntia...en riktigt söt och smart liten flicka, och bara 6 år. Hon var väldigt tyst av sig, men jätte härlig!

Martin, den yngsta pojken på barnhemmet - 2 år. När jag frågade "Sasa?" (hur mår du?) så svarade han "Poa!" (bra) - jättesött!

Och så lilla prinsessan Grace! Hon var så härlig. Också jätte tyst...kanske 2 ½ - 3 år gammal. Hon hade en rosa prinsessklänning på sig. Helt underbar! Så jättesöt!

Vi fick en rundtur på barnhemmet av Salome. Deras sovsalar har våningssvängar med 3(!) våningar! Dessutom står de jättetätt ihop!

Slitna filtar, inga kuddar och jättetrångt...

Salome berättade att de var tvungna att dela sängar, då de inte räckte till allihop. De har alltså inte plats för alla barn som de tar hand om!

I en av sängarna låg en liten flicka. Salome berättade att hon hade kommit tidigare denna vecka. Hennes mamma hade övergivit henne och Shangilia hade hittat henne.

Att umgås med barnen var helt underbart...men samtidigt ledsamt... De förtjänar så mycket bättre! Jag önskar att jag fick träffa dessa barnen varje dag...

Känslorna rusade över mig... Jag visste inte om jag skulle vara ledsen över det jag såg, att barnen har det liv de har, eller om jag skulle vara glad över att trots detta se deras enorma livsglädje!

Det händes som om vi bara var där i en halvtimme.. men 2-2½ timme passerade bara väldigt fort!

Ibland kunde man se ett barn, eller flera...som satt avsides från de andra lekande barnen..och bara satt och stirrade ut i luften.. Det känns som om det enda de barnen gör är att vänta på en ny dag... Det borde inte vara såhär!

Senare kom Gloria och umgicks ett tag...sedan åkte vi hem med henne.

När vi kom tillbaka var vi helt slut!

Jag somnade direkt! Sängarna är absolut helt okej! Det är väl kanske myggnätet som är lite jobbigt.. men det vänjer man sig vid! :)

Heeeeej Jambooo!

Nu är vi tillbaka efter en lång och händelserik dag!

Jag är helt slut, men måste berätta om dagen nu, annars är jag rädd att jag glömmer hälften av alla viktiga smådetaljer! Som om igår t.ex. Jag skrev lite om det nu ikväll eftersom vi inte orkade skriva igår (vi hade varit vakna i 18 timmar...) och vi somnade direkt.

Det är så mycket småsaker som inte kom med.. saker jag inte kan sätta finger på nu, men som jag ändå vet om... men allt kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Om dagen alltså:

Jag vaknade strax före klockan blev 8:20am, då alarmet skulle gå... så jag väckte de något svårväckta tjejerna.

Ute var det lite molnigt men ljummet och härligt!

Vi bytte om och gick ner till frukosten.

Jag beställde 2 toast och två ägg. Vi fick även en tallrik med frukter (papaya, ananas och banan). Det fanns en sylt på bordet som jag tog på mina toast - JÄTTEGOTT!

Jag blev fort mätt, men det var i alla fall mycket gott!

Personalen tyckte att vi var konstiga som bara ville dricka vatten (på flaska). Men vi ville inte ta av mjölken, teet eller kaffet. (jag dricker inte kaffe, och teet såg inte allt för spännande ut...dessutom gillar jag inte att dricka varma drycker när det är varmt ute).

När vi var klara gick vi upp och gjorde oss i ordning. Idag har vi shoppat!!

Vi skulle köpa en massa till barnhemmet.

Vi tömde våra handbagagesväskor och tog med oss dem. Vi stack från YMCA ca 9:45am.

Vi började leta upp en bank så att vi kunde växla in våra rescheckar. Det tog en hel del tid till att hitta rätt (Barclay Bank), men vi hittade rätt tillslut. De har väldigt många vakter i stan och de var alla mycket vänliga och ville hjälpa oss. Vi har kommit fram till att man antagligen ska fråga "how are you" innan man tilltalar någon - annars tittar de lite besvärat på en.

Vi kunde bara växla in 650US$ på Barclay's, så jag tog det vi hade från barnhemmets kassa och växlade in. På Barclay's kan man bara växla in 650US$ per person och dag...

När vi var klara där så gick vi vidare för att leta upp en annan bank.

Då sprang vi på ett apotek, så vi gick in och köpte nässpray, huvudvärkstabletter och klorhexedin-liknande medel till barnhemmet.

Vi fick vänta där mycket länge...

Eftersom vi bara har 10 dagar i Kenya, så kan jag tycka att jo, vi var stressade och de är väldigt sega (så att säga) i Kenya... Men annars tycker jag att det är en skön stil.. När man annars lever i ett sådant stressigt samhälle. De ska slå in varenda liten detalj man köper, sen ska de slå in priset på en miniräknare, sen ska de skriva ner allt på ett kvitto, för hand...sen betala och då eventuell växel.

Sen ska de ju hitta rätt saker också... Men det är en skön stil.. det var bara lite jobbigt nu eftersom vi har så begränsat med tid.. :/

Vi skulle ha 10 paket nässpray, men då var de tvungna att hämta fler paket på ett annat apotek först.

Men det blev i alla fall 10 paket nässpray, 5 flaskor klorhexedin och x antal kartor med huvudvärkstabletter, både för vuxna och barn.

Sedan, medan vi fortfarande letade efter en annan bank, så hittade vi jättemånga mysiga butiker á la Africa!

Det var så skönt att gå och titta utan att någon drog och slet i oss. Det var dessutom MYCKET billigare än på marknaden!

Jag köpte ett par salladsbestick i [ebony] - jättefina!

Sedan köpte jag en massa vykort med djur på och en väska i batikfärg, en batikklänning, tavelbilder och armband. (Ja, det var kanske mer, men jag kan inte komma på det nu).

Sedan hittade vi ett forex kontor som faktiskt kunde växla rescheckar - alla. Så det blev i alla fall gjort!

Vi köpte även tre par skor och två riktigt fina afrikanska tröjor till barnen.

Sedan gick vi och letade efter ett postkontor... och efter att ha frågar ett par vakter till, så hittade vi Kenyatta Avenue och där fanns General Post office of Nairobi, så vi köpte på oss en massa frimärken!

Sedan höll vi på att svimma av törst! Så vi vände oss till första bästa supermarket och gick in för att köpa vatten. Vi fick inte ha med några väskor in i butiken så jag väntade utanför för att slippa att lämna det hos personalen.

Därefter gick vi direkt till Uchumi Supermarket som vi var på igår. Det ligger mycket nära YMCA!

Nu skulle det handlas till barnhemmet!

Först tog vi vars en korg "Det räcker väl med dem?" säger T...

Dessa fylldes dock väldigt snabbt, så det blev sedan att hämta en vagn.

Vi köpte 8 paket gröt, ca 10 kg kex (Marié kex), 200 pennor, 50 sudd, 20 linjaler, 20 pennvässare, 2 stora plasttunnor, bindor, tvål, skärbräda, en potta, servetter med mera, med mera!

Folk tittade på oss som galningar...vår vagn var överfull!

När vi kom fram till den (lilla) kassan som var öppen, kom det fram en kille i personalen och började lägga upp alla saker åt oss.

Vi förklarade vad vi skulle göra med alla sakerna och dem blev nog rätt rörda:

"You are so nice! God Bless you all, thank you so much for what you are doing for our country!

Man blir rätt överväldigad...

Alla väskor fylldes, även de två tunnorna som vi köpte, fyllde vi upp + yttligare 6 kassar.

Vi fick även hjälp av personalen att packa ner allt!

Allt gick på ungefär 10 000 kes alltså ca 1000 sek!! Det är så otroligt billigt! Med tanke på hur mycket vi köpte i alla fall!

En hel del suck, pust, stön och ömma ryggar på vägen tillbaka till YMCA...och så klart, en massa blickar från förbigående människor.

Vi skyndade oss hem. Sorterade ut våra saker i lobbyn, sedan gick T och L upp med våra saker medan jag ringde Gloria som skulle ringa en taxi åt oss.

Han kom efter att tag och vi packade in i bilen. Han ville klart ha mer än 600 kes, som vi skulle ha som fast pris (enligt Gloria), men jag var stenhård med att Gloria hade sagt 600 kes, så tillslut gick han med på det.

Han fick beskrivningen till Shangilia, och sedan gav vi oss iväg.

Alla känslor bubblar upp så fort man kommer in i Kangemi (kåkstaden). Vi bestämde att filma trots alla varningar vi hade fått. Vi virade in kameran i en plastpåse och höll den lågt. Vi såg inte alls vad vi filmade, men en del blev riktigt bra. Det var inte heller någon som reagerade på det.

När vi kom fram betalade vi taxichauffören och tog ut våra saker. Jag började filma. När vi kom in så höll barnen på med en uppvisning i afrikansk dans - jättehäftigt!

Vi smög förbi och in på kontoret för att lasta av allt.

Salome sa att vi kunde dela ut de sakerna imorgon, att vi skulle komma mellan 12:00 - 14:00.

Sedan smög vi ut och tittade på barnen och började filma igen. (Idag hade vi fått tillåtelse att filma och ta kort). Dessvärre var inte huvudföreståndaren där, så vi fick inte träffa honom.

Det var även en annan grupp vita på barnhemmet idag!

I början tyckte vi att det var lite trist, meeeeeen det ändrades fort

En skiiiiiitsnygg kille kom fram och frågade vilka vi var (på engelska). Det visade sig att de var en grupp elever från en drama folkhögskola i Norge, så vi gick över still svenska.

Johan heter snyggingen *dreggel*.

De spelade upp en pjäs för barnen - Vasselissa (typ modernare Askungen, med massa komiska inslag). Den var riktigt bra gjort - och mycket sött!

Barnen tyckte också att det var mycket bra!

Sedan sjöng de en sång och gjorde rörelser till. DÅ var även Johan med *yummie*. "Hey you! Get off my street!" "4 feet long, 2 feet tall, knock it on the wall!"

Barnen började tillslut att sjunga med i sången, då den upprepade sig hela tiden!

När de var klara var det några av barnen som sprang fram till oss. Vi började att ta bilder också, och sedan släppte jag inte kameran på hela dagen... Den gick non stop! Jag tog säkert 400 bilder idag bara på barnhemmet!

Alla barnen ville vara med på bild och de skulle posera, dansa och göra konster.

Visst blev det lite tröttsamt efter 3 timmar non-stop. Men det var kul samtidigt, då barnen tyckte att det var så kul och de var alla mycket glada!

De var så glada över att se oss igen! Jag fick en hel del bilder på min lilla flicka Cyntia. Hon är en riktig modell! Hela hon är så underbar och jag vill så gärna ta med mig henne hem och ge henne ett bra liv. Hon (liksom alla andra) förtjänar så mycket mer!

Och min lilla prinsessa Grace är så fin! Jag bar runder på henne hela dagen idag. Hon ville verkligen inte att jag skulle släppa henne! Jag ville inte heller släppa taget om henne.

Tillslut...framåt kvällen somnade hon hos mig, i min famn, och jag fick gå in och lägga henne. Hon fick dela säng med en annan liten flicka.

Jag bad några barn att visa mig vart jag skulle lägga henne. De gick med mig, och höll mig i handen och visade mig vilken sovsal hon skulle sova i.

Det var så fint, och jag blev så rörd! Jag har aldrig känt mig så...bah! Jag kände väldigt starka moderskänslor, och jag ville alltid få göra detta. Och se henne vakna varje morgon,

Hon höll i mig hela dagen och när jag satte ner henne korta stunder så höll hon antingen i handen eller om mina ben. Jag vill aldrig släppa henne. Hur ska jag kunna åka ifrån dessa barn? Hur ska jag kunna åka hem till ett liv i lyx (i jämförelse med detta) efter det här...?

Att sitta med henne och Martin var så fint.. och att sedan få gå och lägga henne...

Det togs som sagt många bilder idag. Alla ville vara med och de ville vara på bild med sin syster, bror, kusin, kompis... alla skulle vara med.

När Lottas och Tildas kameror var fulla, och barnen fattade att det var bara min som fungerade så hörde man non-stop "Take me a picture! Take me a picture!" Så mysiga barn!

Sedan bad jag några barn att visa mig runt. Jag fick se deras dusch och bad (jösses!) och toaletterna (JÖSSES!!!) Det var små hål i marken, och det låg bajs kvar i i princip alla bås. De måste gå och hämta vatten för att skölja undan det, och det var inte så ofta man gjorde det. Så det luktade ju inte heller hallon precis. Sedan fanns det typ 8 pottor till de mindre barnen. De var fulla med kiss och bajs dem också. De verkar inte heller tömmas allt för ofta.

Sedan visade de mig ett klassrum och där satt barnen och åt för tillfället, så jag passade på att fotografera lite då också.

Sedan fick jag se köket och deras diskställe. Det kan knappast klassas som hygieniskt... men barnen var så glada. Många är så fulla med livsglädje!

Det var en pojke som följde mig hela dagen - Peter (ca 12-13 år), och hans kompisar Julius och Sammy (som är kusiner och lika gamla som Peter). Han var lite påfrestande ibland, han ville att jag skulle ta bilder på honom, Sammy & Julius hela tiden, men jag ville att alla barn skulle få bilder. Men det gick jättebra ändå och jag tycker bara att pojkarna var så gulliga!

Peter sa att han ville att jag skulle bli hans sponsor.. det kändes lite dumt när jag inte visste vad jag skulle säga...Det kändes lite jobbigt när han sa inför andra att jag skulle bli hans sponsor.. men ja.. jag kan ju sätta mig in i deras situation.. så jag förstår dem till hundra procent.

Med tanke på att de blev rätt sent innan vi kom hem så frågade de om vi skulle sova där... och det var det vissa barn som tyckte att vi skulle. Men med tanke på hur lite plats barnen har nu så varken ville eller kunde vi stanna.

Jag gick och satte mig ett tag...och vid sidan om mig stod en pojke som var typ 5-6 år gammal och snyftade. En lite äldre pojke berättade för mig att han var ledsen för att han var hungrig. Sedan frågade han om jag kunde ge dem mat... Jag blev chockad. Stackars barn! När jag är hungrig så får jag mat, eller så tar jag mat...eller så vet jag att det inte dröjer länge innan jag får mat. De kunde inte göra annat än att vänta till morgondagens frukost... Jag kunde inte ge dem något. De hade låst kontoret, och jag hade antagligen inte haft någon rättighet till att ge pojken något att äta i vilket fall... :/

De bad mig att leta upp någon som hade nyckel till kontoret så att de kunde få mat... jag kommer ärligt talat inte ihåg vad jag svarade.. jag blev så chockad av att höra dem be mig så innerligt om något som borde vara så självklart! Jag kände mig riktigt maktlös!

Sedan ringde en klocka... Det hade börjat mörkna nu och många barn satt och gjorde läxor.

En pojke berättade för mig att när de var klara med läxorna så fick de gå och vila. Om man inte gjort klart sina läxor så skulle man göra dem omedelbart, annars skulle de bli slagna av sina lärare... Jag visste inte vad jag skulle säga...eller göra... jag ville bara krama om dem allihop och önska att det skulle få det bra... Det är hemskt att lyssna till och se sådana hemska saker, och endast ha viljan att göra saker rätt, men inte ha någon som helst makt till att göra något...

Peter hade gått och hämtat en bok, en lärobok på Swahili och han började läsa en saga för mig. Han översatte år mig, och han gjorde det mycket bra! Jag kommer inte ihåg vad den heter, men den var spännande och mycket bra. Det var mysigt att sitta där tillsammans med en massa barn medan de läste för mig.

Vi tittade på bilder tillsammans. Det var en massa bilder på djur. Jag sa vad djuren heter på svenska, och barnen sa efter, sedan sa de vad det hette på Swahili, och jag fick lära mig det.

Sedan frågade jag Peter och de andra vad de skulle ge mig för namn om de fick välja ett namn på Swahili.

Peter tänkte efter ett tag, sedan sa han "Maziwa!" Det betyder mjölk. Urgulligt!!

Sedan frågade L vad de skulle döpa henne till. De sa att de skulle tänka igenom det och återkomma. När de sedan kom tillbaka så fick hon en lapp där det stod "Malaika" - som betyder ängel.

Även jag fick en lapp... De hade ändrat sig, jag skulle heta "Malkia" - som betyder drottning! Mina gullebarn! Jag blev tårögd!

Sedan bad jag dem att hitta ett namn till T också.

Hon fick heta "Binti" - som betyder prinsessa ("Daughter of king")... Så otroligt goa barn!

Gloria hade sagt att hon skulle ringa när hon lämnade kontoret, men när det blev mörkt så började vi bli lite oroliga. Jag försökte ringa henne, men jag fick inte tag på henne. Det var samtidigt mysigt att vara med barnen så länge idag, och jag kände mig inte speciellt orolig. Även om vi hade fått varningar om att inte vara ute efter mörkrets inbrott... Så kände jag att det inte skulle vara någon fara... Det kändes bra att vara med barnen.

Eftersom jag inte fick tag på Gloria testade jag att ringa Mary - en kompis som jag har träffat över Internet, som jag skulle träffa nu under vistelsen i Nairobi.

Mary hade varit på vandrarhemmet idag när vi var på stan, men hon hade lämnat ett meddelande och hennes telefonnummer, så jag ringde henne. Hon sa att hon skulle ringa tillbaka om hon hittade någon.

Men då ringde Gloria och hon fixade en taxi åt oss. Så jag ringde tillbaka till Mary och sa att hon inte behövde komma men tackade så mycket för hjälpen.

Efter ett tag kom taxin och det var dags att röra sig hemåt...

Vi fick kramar av barnen och sa att vi skulle komma tillbaka imorgon. De är så söta! Jag saknade dem direkt jag satte mig i taxin.

Klockan var runt 8:40 pm när vi åkte därifrån, så det var väldigt mörkt. Taxichauffören försökte få oss att betala mer, men jag lyckades hålla det kvar vid 600 kes igen. Maha!

Det var mysigt att åka hem på kvällen, och taxi chauffören var mycket snäll!

När vi kom hem var klockan ca 8:55pm och maten slutade serveras kl 9:00pm...så vi blev utan mat nu ikväll. Vi köpte vars en vatten och gick upp på rummet. Där hade vi cashewnötter och digestive kex. Men jag var inte speciellt hungrig...

Vi började titta på det vi hade filmat, men då dog batteriet, så vi stoppade den i laddaren.

Sedan kollade vi igenom mina bilder, vissa blev så underbart bra!

Sedan kollade jag och L på Ts bilder medan hon duschade. Sedan duschade L, och sist jag.

Klockan är nu 01:36am och jag har skrivit loggbok sedan jag kom ur duschen i princip.

Mina vykort är borta.. Så jag kan inte skicka dem imorgon... Jag får köpa nya imorgon helt enkelt.

Nu ska det sovas!

God natt!

Jambo!

Sasa?

Dagen har flugit förbi! Jag ägnar många tankar åt lilla Cyntia...

Sammy, Peter, Julius, Martin, Grace, Monica....Hur ska jag om några dagar kunna lämna dem? Jag lär känna dem mer och mer för varje minut som går...Jag vill inte behöva lämna dem.

Vi vaknade klockan 7:30am i morse. Snacka om trötta!

Ungefär kl 8:00am var vi nere och åt frukost. 2 toast, ett ägg och vatten. Toast med syyylt!

När vi var klara gick vi upp på rummet och fixade med väskorna, sedan begav vi oss mot stan. Idag hade vi en bestämd tid då vi skulle vara på barnhemmet - 12:00.

När vi var på väg ner mot stan så ringde Mary. Jag hörde inte riktigt vad hon sa, men sedan såg jag en tjej framför mig som vinkade och där var hon!

Mary är verkligen jättesöt! Och hur go som helst! Hon har varit med oss hela dagen.

Först bestämde vi att vi skulle leta efter filmer till barnen. VHS var svårt att få tag på, det fanns typ bara DVD.

Så medan jag ringde och frågade Gloria om hon kunde ringa och fråga föreståndaren på Shangilia och de hade en DVD spelare så gick vi in på ett apotek för att köpa after-bite till L (myggorna verkar digga henne)...

När vi hade fått after-bite så bestämde vi att köpa mer saker tillbarnhemmet. Vi köpte fler huvudvärkstabletter, hostmedicin och två febertermometrar. Det gick på ca 4000 kes.

Sedan gick vi till en byggnad där det skulle finnas en videobutik på sjätte våningen. Man var tvungen att ha ett pass för att komma in i byggnaden, så Mary gav dem sitt ID, för att få ett pass.

Jag fick ett svar från Gloria om att de har en DVD spelare, men att den är sönder.

Då bestämde vi oss för att även köpa en ny DVD spelare till dem.

Mary sa att en DVD spelare låg på ungefär 6000 kes - LUUUNGT, tyckte vi!

I videobutiken köpte vi 4 dvd skivor och det fanns 5 filmer på varje skiva! Bland annat: Finding Nemo, båda Matilda filmerna, Monkey Trouble, Scooby Doo 2, Parent Trap, Nalle Puh, Spiderman m.fl.

Sedan gick vi vidare...

Vi frågade Mary angående att ta kort och filma i stan. Hon sa att det var lugnt! Så vi plockade fram kamerorna och började att filma och ta kort.

Vi gick runder lite... kom till en affär där de sålde skor bl.a. Converse för 2500 kes!

...Men jag tror dock att det var fejk... oh well! Jag köpte inga i alla fall.

Sedan kom vi till en annan skoaffär (BATA) och där köpte jag ett par skor för 289 kes!

Sedan köpte vi 9 par flipp-flopp skor till barnen i olika storlekar.

Sedan gick vi och letade efter en bokaffär så att jag skulle kunna köpa nya vykort.

T och L gick in på en annan BATA och kollade på mer skor. Jag och Mary gick in i en Bokia-aktig butik som låg jämte, BiBa, tror jag den hette. Jag köpte mina vykort och en väggkalender med bilder från Afrika.

Sedan köpte jag även 10 sagoböcker till barnen för 150 kes/st. (Rödluvan, Askungen, Guldlock m.fl.)

Sedan gick vi till the General Post office of Nairobi och postade L och Ts kort.

Vi passade samtidigt på att filma på Kenyatta Avenue - jättefint!

Sedan skulle Mary visa oss ett supermarket som var mycket bättre än Uchumi. Nakumatt heter det. Nakumatt Down Town. Vi tog en vagn direkt den här gången... och började plocka på oss saker!

Vi började ta ett par choklad åt oss. Lite Bounty, KitKat och AERO. AERO är en bubbelchoklad från Nestlé - mycket god!

Sedan lastade vi på med mer kakor. Runt 10 kg till, 20 kr ris, 30 paket pasta, 2 burkar smör (blue band)... sedan köpte vi även en Heinz ketchup till oss (till T) och en nutella , vatten och tre paket äkta kenyanskt te.

Summan gick idag på ca 7700 kes.

Vi visste att vi inte skulle klara av att bära hem allt själva, så vi skulle ta en taxi hem. Tillsammans med Mary kändes det mycket tryggt.

Just det ja! Innan vi gick till Nakumatt Down Town så gick vi till en DVD butik och köpte en SONY DVD spelare för 7500 kes. Vi ville ha en DVD spelare med ett känt märke...!

Sedan tog vi en taxi från Nakumatt och lastade in allt. Och tack vare Mary så betalade vi bara 200 kes för att åka tillbaka till YMCA. Jag ringde även Gloria och bad henne att fixa en taxi från YMCA till Shangilia.

När vi kom till YMCA så plockade vi ut våra saker och la dem på vårt rum. Sedan kom taxin och vi åkte ut mot Kangemi. Mary hängde också med, vilket var jätteskoj!

Vi filmade mer i Kangemi idag... men nu ikväll märkte vi att det inte blev något på grund av att den hade varit i ett zoom läge. Den hade zoomat in fullt, så det syntes bara suddiga färger.

Men när vi kommer tillbaka till barnhemmet på måndag så ska vi filma igen.

Vi kom till Shangilia strax efter kl 12:00.

När vi kom in var det i princip tomt på barn. Alla hade lektion. Så vi gick in med allt på kontoret och sedan kikade vi in på lektionerna och filmade lite. De blev så glada när vi kom!

När det var rast så sprang alla barnen ut.

Efter ett tag märker jag att en liten flicka står och kramar mina ben. Det var min lilla prinsessa Gracie..

Jag blev så rörd att hon kom till mig sådär.. Jag har kommit att betyda något för denna lilla flicka. Hur ska jag kunna lämna henne här? Ge mig styrka!

Vi gick runt och filmade lite på barnen och på barnhemmet...

Sedan var det lunchdags och alla barnen tog mat i klassrummen. De åt en blandning av majs och bönor... Det såg ut som en gul diarré med bruna pluttar i ungefär... för att ge en bild av det) Men barnen gillade det i alla fall!

Jag filmade Cyntia när hon åt, och jag frågade henne vad hon äter... efter ett tag svarar hon "food" - SÅ sött!!!

Efter maten skulle vi få dela ut vars ett Marié kex till barnen. Vi la upp en hel paket (1 kg) på ett stort fat, sedan fick de komma och hämta ett kex en och en. Det gick jättebra!

Jag stod på scenen och skulle ta ett kort då en lite äldre flicka (15-16 år kanske) kom fram till mig och sa: "I love you....Do you love me too?" Jag blev så rörd att hon bara sa så. Men jag svarade att det är klart att jag gör. Jag älskar alla barnen på Shangilia. Alla är helt underbara och jag är så glad och hedrad över att få lära känna dem!

"God bless you", svarade hon och log.

När alla hade fått vars ett kex så var det en massa smulor kvar. De sa att barnen kunde ta en omgång till. Alla barnen kastade sig fram och trängdes och sträckte fram sina händer.

Den nya flickan, som hade kommit någon vecka tidigare stod i utkanten av trängseln och försökte krypa emellan. Det var sorgligt att se på...

När jag äter kex, så kan jag äta tills jag är mätt, eller tills jag inte vill ha mer...i de allra flesta fall åtminstone. Här blir barnen alldeles till sig om de får mer än ett. Det är så orättvist!

Barnen får bara ett kex... och själv kan man sitta och proppa i sig ett helt paket... fel, fel, fel!

Jag har bestämt att jag ska göra ett kollage med Cyntia när jag kommer hem. Och idag fick jag många bilder på henne. Jag frågade även en av hennes lärare, Tom (som för övrigt är skitsnygg!) om jag kunde få hennes profil, och även om andra barn. Han sa att det var ett känsligt ämne, men att vi kunde få veta generellt. Men jag skulle få Cyntias profil. Han berättade att hennes mamma var prostituerad och hade misshandlat och misskött Cyntia under en lång tid. Shangilia hade hämtat henne... räddat henne!

Efter kex-utdelningen lekte vi lite till med barnen, sedan började vi lägga upp alla kläder på scenen eftersom barnen hade samlats framför scenen.

Det första vi delade ut var det genensamma till barnhemmet. Först och främst DVD spelaren. Det blev ett sådant jubel och hurrarop! De började skrika en massa tack och att Gud tackar oss... J det var härligt att se deras reaktioner!

Matron kom fram till mig och tackade. Hon var väldigt chockad! Hon kunde inte fatta att vi hade köpt en ny DVD spelare till dem! Hon var så glad!

Sedan plockade jag fram filmerna och ropade upp några av titlarna och de var mycket glada! Deras ansikten riktigt lyste upp!

Sedan tog vi fotbollarna. Vi kastade ut dem till barnen och de blev så glada - alla ville åt dem!

Sedan visade jag upp det lilla pianot - det blev också mycket populärt!

Därefter tog vi fram tandborstarna och tandkrämen, alla papper och skolböckerna.

- Många av barnen gick och borstade tänderna sen!

Sedan började vi med kläderna... Det blev väl kanske lite kaotiskt...Vi visste inte riktigt hur vi skulle göra, för att det skulle bli bra...men då kallade Matron (typ 'mamman' åt barnen på barnhemmet) upp klass 5 på scenen och de fick komma fram en och en.

Problemet var att ALLT var tvunget att märkas med barnens namn, men vi hade ingen penna att göra det med.

Jag hade valt ut en tröja som jag tyckte Cyntia skulle få, men tyvärr var den för stor. Annars hade den varit jättefin på henne. Hon fick ett annat linne som hade varit mitt istället (Karate Cat).

Eftersom det var tvunget att alla kläderna skulle märkas så blev det rätt fel och jobbigt... Så efter ett tag packades allt ner i väskorna igen och sattes in på kontoret.

Vi hade tyvärr redan då tagit väldigt mycket av deras skoltid :/

När vi började dela ut kläderna var det egentligen meningen att de skulle vara på lektion. Men vi ska tillbaka på måndag igen, så det går nog bättre då J

Vi bestämde idag att vi inte ska till Mombasa. För mig gör det ingenting alls! Jag vill vara på barnhemmet hela tiden! Det var väl pengarna som gjorde att det inte blev av...men även tiden... Men även om vi hade haft mer pengar och tid så hade jag ändå inte velat åka. Mombasa kan jag besöka någon gång när jag är på semester, eller om jag en dag kanske flyttar hit, så kan jag besöka Mombasa då. Nu vill jag spendera så mycket tid med barnen som jag kan innan vi måste återvända!

Dessvärre dog batteriet på videokameran när vi skulle dela ut kläderna!  Men Mary filmade i alla fall när vi gav dem DVD spelaren och filmerna. Men det är synd att det inte blev mer än det!

Jag gosade mycket med Grace idag (också) - hon är så underbar!

Men jag fick panik idag när jag såg att hon satt och tuggade på ett batteri!!! Jag ville gråta! Barnen måste få mer hjälp! Vi måste köpa bitringar till de yngsta barnen!

Efter ett tag kom Gloria...

Vi var där yttligare i en timme ungefär... sen åkte vi tillbaka med Gloria till YMCA.

Oh, just det! En sak måste jag ju nämna! ...har jag redan gjort det, kanske?

Men men, det är i alla fall väldigt många som har frågat mig och T om vi är syskon! Inte bara ett par stycken - många!  Rätt kul! :P~

På vägen hem i bilen var det väldigt tyst... alla var väldigt trötta.

Mary hoppade ur bilen vi universitesrondellen.

När vi kom upp på rummet och lämnade våra saker, så bytte vi om till bikini och gick sedan ner till poolen. Jag ville egentligen inte. Jag ville tillbaka till barnhemmet, eller göra något annat vettigt! Vi hade inte åkt till Kenya för att jobba på solbrännan. Det känns så jobbigt!

Vi låg i alla fall vid poolen i 1 ½ timme ungefär, sedan gick vi och åt kvällsmat - fruktsallad (fresh fruit sallad) den var dock inte så fräsch, men det gick ner.

Därefter gick vi upp igen och tittade på våra kort och det vi hade filmat. Sedan turades vi om att duscha och började sedan skriva här.

Nu är klockan 23:05 och vi har precis stimmat klart.

Visst livade det upp lite grann... Men jag kan inte sluta att tänka på Cyntia...Grace...Martin...alla barnen på barnhemmet... vad gör dem nu?

Är de varma om natten? Kan de sova?

Nu ska jag försöka sova... Det kommer bli en lång, intressant och förhoppningsvis mycket kul dag imorgon! Sawa?

Kwaheri//  Maziwa malkia

Jambo och god morgon!

Idag vaknade vi ca 8:30 (Jag har dock vaknat före klockan har ringt hela tiden...)

Vi segade oss upp och gick ner för att äta frukost!

Jag har även fått reda på att den jättegoda sylten är plommonsylt, och märket heter Zesta.

Jag trodde att det var jordgubbssylt.

Just det ja, jag glömde ju nämna den lilla incidenten igår... Gracie kissade antagligen på mig igår när jag bar henne (typ hela dagen). Känns bra att vi köpt en massa blöjor...

Och så Martin, den lilla sötnosen! Han sa efter mig när jag viskade massa ord på swahili till honom. Ord som asante sana, hakuna matata, sawa...

Jag saknar barnen! Jag kan inte säga det tillräcklig många gånger! Det känns så starkt i hjärtat! Att uttrycka sig i ord är ingenting i jämförelse med hur jag känner!

Idag ska vi till Nairobi Animal Orphanage med Mary. Vi ska klappa massa djur ungar, hoppas vi J

Därefter ska vi till Masaai Market och shoppa runt J

Men jag vill så gärna ut till barnhemmet igen... Jag vill träffa barnen!!

Nu ska vi träffa Mary!

//Malkia

Habari!

Nu är jag åter på YMCA efter en lång dag ute!

Mary var lite sen i morse men vi började gå mot stan och mötte henne på vägen istället. Idag var första dagen med lite halv kasst väder.

Jag tyckte att det var okej, men Mary tyckte att det var jättekallt! Hon sa att det var runt 17 grader...och ja, då är väl en svensk nöjd..

Anyway... vi skulle först gå och leta efter ett minneskort till Matildas kamera, men de var väldigt dyra här i Kenya... De är definitivt billigare i Sverige!

Sedan gick vi till the General Post Office of Nairobi och jag fick skickat mina kort idag!

Sedan bestämde vi (att på grund av vädret - reeegn) att först gå bort till Masaai Market...

Vi gick genom Hilton Arcade. Där fanns det två affärer á la Afrika jämte varandra. Varav en var det 20 % rabatt på i princip allt! Jag köpte en gowd för 150 kes!!! (Det ser ut som en vas, i trä, med inristningar)

Sedan gick vi till Masaai Market, som skulle vara ännu billigare.

Men så fort vi kom in så började folk att dra i oss och det kändes lite osäkert att vara där. T tyckte det direkt och ville genast ut därifrån, men jag tyckte att det var okej...Så länge vi höll koll på varandra och våra saker. Ja, det var uthärdigt i alla fall.

Men eftersom Mary var med oss så blev de som hade marknadsplatser sura på henne, när vi kollade på saker. De sa att hon sa till oss att inte köpa sakerna eftersom de var för dyra. Priserna steg skyhögt när vi kom in - eftersom vi är vita...

L tittade på en trumma, som var relativt liten, och han sa att han ville ha 6500 kes för den!!! Det är helt sjukt. Mary blev riktigt chockad! Så vi började dra oss ut därifrån...

På vägen ut så hittade jag ett stånd med en massa otroligt fina fat i olika storlekar. Jag fastnade direkt för en speciell och frågade hur mycket han skulle ha för den. Han sa att han ville ha 3500 kes för den, men det tyckte jag var alldeles för mycket. Jag ljög och sa att jag hade sett en liknande sådan för 600 kes i en affär tidigare, när han frågade hur mycket jag ville ge för fatet. Men det ville han inte. Så vi tjabbade ett tag, men jag sa att jag ger inte mer än 1000 kes! Men det ville han inte.

Han följde efter mig sedan när jag gick, och sänkte först priset till 2000 kes, men jag sa nej och gick vidare...men då kom han efter och sa sedan 1800 kes... men jag sa nej (kände att jag borde tagit det budet i och för sig.. men jag gick igen). Nu var vi precis vid utgången och han kom fram till mig igen och sa 1500 kes. KÖR TILL! Sa jag!

Helt otroligt! Det var ett jättestort och jätte tungt fat och det hade ju inte kostat ca 150 Sek i Sverige. Det var både kul och spännande att pruta (jag har aldrig gjort det innan) Och detta är lätt mitt bästa köp här i Kenya (även om jag inte ännu köpt så mycket!)

Jag blev helnöjd!

Därefter gick vi tillbaka till Hilton Arcade och shoppade på lite till!

Jag har köpt väldigt mycket idag! Jag handlade för ca 3000 kes i affären med 20% rabatt och ungefär för lika mycket i affären jämte! Jag är mycket nöjd med dagens köp!

Just det ja! Innan vi gick in på Masaai Market och Hilton Arcade så gick vi in på Nakumatt Down Town och köpte lite choklad, vatten och jag köpte även 3kg Zesta plommonsylt! MUMS!

Anyway... Vi bestämde oss för att ta en taxi hem för att vi hade jättemycket att bära. Mary prutade ner det till 200 kes (för alla 4).

Vi lämnade sakerna på rummet när vi kom tillbaka till YMCA, sedan gick vi ner och tog vars en fruktsallad.

Sedan gick vi till St Pauls kyrka och tog en taxi därifrån till Nairobi Animal Orphanage.

Vi fick veta att det stället där det fanns elefant och giraff bäbisar var ett annat ställe som ligger bortanför Nairobi Animal Orphanage och att det stället bara har öppet mellan 11:00-12:00... så det hade vi tyvärr missat idag!

Men vi kom till Nairobi Animal Orphanage ca 16:00 - två timmar innan stängning. Det var "dyrt" - nästan 600 kes!

Det var lite lamt i början (för mig som jobbat på Ölands djurpark i alla fall!)...

Men när vi gått i princip hela rundan kommer det fram en djurskötare och frågade oss om vi ville klappa geoparderna! JAAAA!!!

Vi fick komma in i buren och klappa dem och ta kort med dem, det var jättekul!

L och T var allt lite skraja, men jag tyckte det var jätte häftigt! De spann jättehögt och var helmysiga!

Sen när vi var på väg ut från djurbarnhemmet så kom det en jättestor grupp masaaier!! Det var jättehäftigt!

Vi filmade lite diskret...typ... för de ville inte bli filmade egentligen... Men Mary filmade i alla fall... och låtsades som ingenting J

Mary sa att de inte ville bli filmade eller fotograferade (vilket jag hade hoppats på...) för de trodde att vi skulle visa det på TV eller liknande och tjäna pengar på det utan att de får något för det... och det ville dem inte.

Sedan tog vi en taxi hem - efter att ha kollat i den mycket dyra souvenirshoppen. Vår taxichaufför väntade på oss utanför hela tiden!

Vi släppte av Mary i stan och betalade chauffören 1200 (t/r) när vi kom hem till YMCA.

Just det ja!

När vi åt fruktsallad med Mary innan idag... innan vi hade åkt till Nairobi Animal Orphanage så pratade vi med henne om att fläta vårt hår!

Hon berättade att hon har en kompis som kan sådant och att hon skulle fråga henne om hon kunde göra det på oss för typ 1000 kes per person!! Vi får se hur det blir med den saken.

Hon berättade att om man gör det på en salong här i Kenya så ligger priser på ungefär 1500 kes!! Det är så sjukt billigt! Det är runt 150 svenska kronor! Och att göra sånt i Sverige kostar upp mot 3000 sek!!

Sedan ringde Gloria och sa att hon skulle titta förbi YMCA när vi var tillbaka.

Så hon kom efter ett tag... hon kollade på allt som vi hade köpt under dagen och på våra bilder som vi hade tagit...sedan satt vi och pratade lite.

Vi kom tillslut fram till att vi skulle ut och äta pizza tillsammans! Så vi stack till Pizza Inn som är den största pizza kedjan i södra Afrika!

T och L köpte en Hawaii och jag köpte en Peri-Peri chicken pizza. Gloria tog en hamburgertallrik.

Min pizza var mycket god, men mycket stark.. och det var lite...ben...eller brosk...bitar i kycklingen...men men!

Vi satt på Pizza Inn i ca 1 ½ timme och åt och snackade - det var jätte trevligt! Gloria är så jäkla ball! "You're kidding!?" 

Hon berättade (vi kom in på ämnet när vi frågade hur tjejerna på Shangilia gör när de får sin mens) att ute i slummen, kåkstäderna så använder de kläder och river sönder dem till trasor och hade en trasa under en hel dag, sedan tvättade de den på kvällen och hade en annan under natten...som de sedan tvättade på morgonen och bytte till den trasa de hade haft dagen innan. De som bor i kåkstäder, och jobbar, de tjänar inte så mycket, och de vill helst inte lägga 70 shilling på att köpa bindor...

För oss så är 70 kes ett drömpris på bindor, men för dem är det väldigt mycket pengar!

Hon berättade också att flickorna ibland skippade skolan när de hade mens, för att det skulle bli för jobbigt. Speciellt då de går på en skola med både pojkar och flickor.

Just det ja! (igen) På Masaai Market var det en kvinna som sålde trummor och hon hade alltså ENORMA bröst!! De var lika stora som hennes huvud! Vadå ont i ryggen...?

Och på tal om trummor, så fick L köpt en trumma idag. En som var större än den på Masaai Market, men endast för 150 kes!!

Och ja! På Nairobi Animal Orphanage så såg jag en liiiiiiten fågel. Den var inte större än en mus. Molly heter arten. Fågeln var inne hos vårtsvinen Patrik och Patricia. Väldigt "söta"

...sedan berättade Gloria om oroligheterna i Somalia... man kan i princip bli skjuten där i ett bråk över en Coca Cola... De har tydligen inte någon regering i Somalia.

Sedan pratade vi en hel del om HIV/aids problemen i Kenya. Hon berättade att om en kvinnas man dör i aids så ärvs hon av mannens närmaste släkting, t.ex. brodern. Och han har i sin tur sex med henne, och blir själv smittad, sedan har han sex med sina andra fruar (de kan ha upp till 4 stycken) och då blir de smittade också... Det är framförallt i slummen och kåkstäderna som män har flera fruar, och där råder patriarki.

Sedan berättade hon om alkohol och körning av bil...

De har nyligen infört kontroller av billister och hon träffade en kompis på Pizza Inn som berättade att hon hade varit tvungen att blåsa och hon skulle få böta, då hon hade druckit två glas vin...I Kenya handlar det dock om att kunna muta polisen...vilket hon hade gjort, så hon kom undan.

Här i Kenya får man inte dricka mer än två öl, enligt lag, därefter får man inte köra bil (numera).

Jag försökte förklara om vårt system med promille... men jag vet inte om det gick så bra...

När vi var klara var klockan ca 8:30pm och hon körde oss tillbaka till YMCA. Så jäkla kul!!!

Gloria KAN verkligen inte köra bil!

Först missade hon avfarten till YMCA, då körde hon upp på en annan uppfart mitt emot, för att sedan backa ut och vända. Mitt på vägen får hon motorstopp - 7 gånger!!!

Då slår hon igång varningsblinkers, lyckas få fart på bilen... vänder...och kör upp på trottoaren. Sedan fick vi hoppa av där. Så att hon slapp köra in och ut från YMCAs parkering, genom portarna, som är så smalt igenom, och det är uppförsbacke på vägen ut...jobbigt! (Jag har i och för sig FULL förståelse för henne! Jag hade inte klarat av att köra bil i Nairobi!)

Sedan vi kom tillbaka så har vi chillat...filmat lite...gått till vår granne och bett om en penna till L...ja, allmänt mys.

I morgon ska vi till elefantbarnhemmet klockan 11 i alla fall!

Nu ska det sovas!

<3 Malkia

Habari!

Dagen började med att vakna till solsken!!

Vi gick ner till frukosten ca 8:30am.

Beställde två toast och en fruktsallad... Vi fick två papaya och en bit ananas... Papayan smakade skit - rent ut sagt, men ananasen var ljuvlig!  Men fruktsallad var nog inte tänkt till frukost. Fruktfatet var dock helt okej. Kunde varit med ananas dock. Den är helt - wow!

Efter frukosten chillade vi vid poolen i ungefär en timme...Vi hade inte så mycket annat att göra innan vi skulle till elefantbarnhemmet. Det var mycket varmt!

Sedan gick vi upp och gjorde oss i ordning strax före 10:00am, sedan kom Gloria ca 10:15am.

Vi begav oss då mot Sheldrike's Elephant Orphanage, och hämtade upp Mary på vägen!

Det var kul! För det var till det stället jag ville! Jag hade sett en dokumentär på Travel Channel om Sheldrike's, så det skulle bli spännande att se det med egna ögon!

Vägen dit var lite bumpy, men väldigt vacker - the real African thing, yeah!

Det är så KUL att åka med Gloria! Det var en massa farthinder på vägen som vi åkte på...men de syntes knappt...men ja...de kändes i alla fall!

Och Glorias standard kommentar: "You're kidding!?" - Så go!

När vi kom fram, och skulle köra genom grinden (som Gloria tyckte var alldeles för trång ) så var det som att åka med safari! Sheldrick's låg en bit in i skogen/djungeln/savannen...

Helt plötsligt kom ett vårtsvin springande på vägen. Och sedan kom det apor - enorma!

Gloria:  "OMG! They are huge! They're not monkeys! These are HUGE!"

Gloria (lite senare): "I am NOT touching an elephant!"

När vi kom fram till parkeringen var där redan en del matatus, safaribussar och taxibilar. Det kostade ingenting att gå in, men man kunde lämna pengar i en donationsbox, vilket jag fick känslan av att det var obligatoriskt, så jag la 100 kes på vägen ut.

Stället har bara öppet mellan 11:00-12:00 p.g.a. att de vill minimera elefantungarnas kontakt med människor.

När vi kom fram till stället där elefanterna skulle komma ut, var det en mycket fin utsikt över savannen.

Massa Pumba sprang runder lite här och var, och en massa mini Pumba!

Först fick vi se en stor noshörning... när han sedan försvann så kom elefantungarna på ett led.

Den yngsta var typ 2 månader - ursöt!

Vi fick se när de matades med stora nappflaskor, sedan sprang de runder medan en av instruktörerna berättade om dem.

Jag fick inte blåsa i någon snabel (vilket jag hade sett att de gjorde på Travel Channel) Men jag frågade varför man gjorde så, och de berättade ett elefanter har ett enormt bra minne. Så om de fick känna min doft, min andedräkt, så skulle de kunna minnas mig mycket länge! Och det är ett sätt att hälsa på elefanterna.

Jag fick dock klappa dem..

När vi var klara, gick vi mot bilen och började köra tillbaka.

Vi pratade om att åka ut till barnhemmet på eftermiddagen (Jag ville verkligen, men de andra var lite sådär med det hela). Vi diskuterade även om vi skulle köpa en cykel till dem!

Vi hade sett en cykel på Uchumi i stan som vi funderade på att köpa.

Då sa Gloria att det fanns en Uchumi supermarket på vägen tillbaka mot stan, så vi stack dit. (Langata Road).

Det var stooort! Breda gånga med myyycket saker.

Vi började plocka åt oss lite choklad....ja, igen... Det blev AERO från Nestlé..

Sedan tog vi en ananas till oss! Yummie yummie yummie!

Sedan tog vi bindor, ett puzzel och blöjor till barnhemmet. Även 3 liter vatten till oss.

Vi hade lite blöjproblem idag. De som vi först köpte kostade 1800 kes per paket!! Och de innehöll ungefär 40 st. Men när vi tog den så trodde jag att de kostade 699 kes...

Mary sa att det inte går att lämna tillbaka sakerna... Men Gloria frågade ändå för säkerhetsskull och det gick bra trots allt! Så istället tog vi 3 paket Pampers och puzzlet, och resten i kontanter.

Utanför Uchumi fanns en liten minimarknad. Jag köpte glasunderlägg för 250 kes (prutade ner det från 450).

Sedan körde Gloria oss hem och Mary drog också...

Vi gick och lade oss vid poolen...i ungefär en timme... Jag ville verkligen inte.. jag ville till barnhemmet.. Men eftersom både T och L ville, så fick jag ge mig...

Det resulterade också i att jag brände mig idag :/

Efter att vi hade chillat vid poolen, stack vi äntligen till Shangilia! Som jag hade längtat! Klockan var runt 4pm när vi stack dit..

Vi fick en schysst taxichaufför. Jag sa att vi hade åkt till barnhemmet tidigare för 500 kes (liiiten vit lögn? Egentligen 600), och han sa att det var ett okej pris - sawa!

Sedan fick jag hans nummer så att vi kunde ringa när vi ville bli hämtade.

Eftersom det var söndag och eftermiddag så var de flesta barnen på gården när vi kom. Det var dock svårt att hitta en lärare... :/

Vi blev hjärtligt mottagna av barnen... Det var en av de äldre tjejerna som satt och flätade en av de yngre tjejerna, det blev jättefint!

Sedan gick jag in i köket och pratade med en av kokerskorna. - Hon var väldigt intresserad av Sverige och hon önskade att hon en dag kunde besöka landet.

Men först trodde hon att det var Schweiz vi kom ifrån. (Common mistake apparently)

Hon undrade hur vi fick värme i husen på vintern och om snön kom in genom fönster och dörrar och vad som händer med barn i Sverige om de föds i November månad...

I Kenya är november en regnmånad och många barn blir förkylda när de föds...

Sedan gick jag och fotade Cyntia. Jag fick riktigt bra bilder på henne.

Sedan gick vi utanför portarna till barnhemmet, och stod vid den lilla dalgången och tog lite kort där.

Sedan visade barnen oss deras kaniner, som de hade bakom barnhemmet... De gick och höll kaninerna i deras öron, och de sprattlade för fullt. Jag klarade inte av det och bad dem att sätta ner dem, vilket de verkade ha full förståelse för och gick genast och satte in dem i sina burar.

Det luktade väldigt illa där bak. Det var en stor hög med skräp där bakom också...

Sedan var det matdags för barnen. Vi fick ett fat med Chapati. Det ser ut som en tjock pannkaka typ. Jag smakade en bit av det och det var riktigt gott! Men jag vågade inte äta mer i risk av att bli dålig.

Snygge Tom var där idag! Han satt på kontoret. Barnen kom in med mat till honom, och det var också då vi fick vårt fat med Chapati. Det kändes så dumt att tacka nej, men Tom verkade ha förståelse.

Han sa att vi skulle få profilerna på barnen också.

Jag träffade honom först utanför portarna innan vi gick och tittade på kaninerna, då jag höll på att fotografera Cyntia, och han sa: "Ah, there's you girl!" - "Yeeah, that's my girl!"

Det var riktigt mysig att vara på Shangilia idag...

Så fort jag åker därifrån så vill jag bara tillbaka.

Grace och Martin var så goa idag...också!  Grace ser ofta ledsen ut, men när jag väl ser henne le så blir jag så glad. Hon är så otroligt söt!

Martin hade en liten blå tygväska på sig idag, som han var så stolt över. Och när vi var inne på kontoret och pratade med Tom, så var han med oss där inne. Han hade en liten bok som han gömde bakom TVn, sedan kom han fram till oss och sa "hakuna"! J Så söt!!

Vid halv sju tiden stack vi tillbaka till YMCA. Vi ringde TaxiBilly - han kunde dock inte, så han skickade sin polare Mr John, som körde oss hem

Han pratade non-stop, men var mycket trevlig! Han hade så mycket att berätta!!

Jag fick en hemsk huvudvärk innan vi lämnade Shangilia....det var nog den västa jag varit med om! Den ville inte släppa på hela kvällen!

När vi kom tillbaka till YMCA gick jag och beställde tre fiskfiléer med ris och sås, medan T och L gick upp på rummet och letade efter ibumetin och ta upp våra väskor på rummet.

De hittade dock ingen tablett till mig...så det var inte så mycket att göra åt den saken.

Det var en extrem huvudvärk! Det blev lite bättre efter maten dock, men jag hade ont!

Jag hade inte alls tänkt på att smörja in mina öron idag när vi solade... så jag hade bränt dem som f*n! - aj!

Sedan gick vi upp på rummet och slöade, tittade på kort och åt choklad...

Sedan kom vår granne in och snackade ett tag, Kintu heter han (min första tanke gick till Kunta Kinte, vilket jag kommenterade, men jag var tydligen inte den enda som hade associerat så....det var tydligen vanligt att han fick höra det ). Han var i alla fall mycket trevlig och hade mycket att prata om!

När han sedan hade gått för kvällen började vi flumma en massa och hade kul. Klockan blev mer och mer och tröttheten smög sig på. Men vi hade kul!

Kwaheri rafiki!

Idag vaknade jag vid 7:30am...

GÄSP! Ytterst trött av den sena sänggången igår...!

När jag vaknade kändes mina ögon väldigt konstiga... Jag trodde att det var på grund av att jag glömt tvätta bort mascaran igår, men är jag kom in på toa såg jag att jag var alldeles röd och svullen runt ögonen...

Antagligen hade jag bränt ögonlocken igår...det sved satan i alla fall!

Jag tog lite av Ls Xylocain och tog på min keps - som jag hade på mig hela dagen...

Vi gick till frukosten runt 8:00... Vi tog med vår nutellaburk och tur var väl det! "Min" sylt var slut idag!

Nutella till frukost accepterades dock inte av min mage (vilket jag egentligen vet, men hur kul är det att äta torra rostade bröd?)

Sedan gick vi upp på rummet, samlade ihop oss och gick därefter ner mot stan!

Vi skulle först leta upp en affär där jag kunde köpa en bandana till Cyntia. Jag hittade en lila/vit i en Afrikansk klädesaffär - jättefin!

Sedan gick vi och köpte tre bitringar och två skolväskor i en annan affär. Därefter gick vi till Uchumi Supermarket och köpte en cykel + cykelpump.

Sedan gick vi tillbaka till YMCA och jag ringde TaxiBilly - han kunde dock inte köra oss, men han skickade en annan - Sarah.

Hon kom och hämtade oss vid 10:00am tiden.

Vi packade in oss i bilen och begav oss mot Shangilia mtoto Wa Afrika.

Det gick bra att hitta vägen idag... Nu kan vi hur vi ska köra.

När vi kom fram körde vi in cykeln och de barn som var på gården just då, kastade sig på cykeln och ville åka.

Men för att undvika bråk så körde vi in den på kontoret.

Salome var också där och blev mycket glad över köpet.

Sedan ringde klockan och barnen började hoppa runder. Efter att tag kom Grace fram och vi stod vid scenen. Grace stod och kramade mig och jag klappade henne om magen... då kände jag en bula vid hennes navel... Jag frågade de andra barnen om de visste vad det var för något, men ingen visste. Jag höll upp kjolen på henne och precis vid naveln stack det ut en bula på henne. Det såg riktigt läskigt ut, och hon verkar skämmas över den för hon drog ner sin klänning. (Hon är bara 2-3 år!)

Jag pratade med Salome om det och hon sa att Grace hade fötts med bulan, och att den var mycket större då, men att det håller på att läka nu. Hon visste inte vad det var. Hon kunde inte förklara det i alla fall.

Sedan började jag att sortera ut babykläder och lägga upp det på bordet på kontoret.

Under lunchen kom det några barn från baby class (+ en massa andta nyfikna barn som ville titta).

Martin var den första som kom in. Han ville ha min uppmärksamhet så han kallade mig mgeni! Mgeni! Mgeni! Hela tiden. Mgeni betyder besökare på swahili.

Han fick de svart/röda badshortsen som vi hade haft med oss.

Sedan gav vi en tröja åt Lillian...

Efter ett tag sa Salome att vi kunde gå in i klass 5 och dela ut kläder där.

Vi skulle börja med klass 5. Så vi plockade ner tonårskläderna och gick in i klassrummet +  att vi hade med oss ett stort fat med kex till barnen..

Vi fick hjälp av Eddie och hans kompis med att hålla det relativt organiserat, och det gick bra...till och från.

Många barn blev glada över det de fick - mest bland de yngre barnen. Med de äldre var det lite svårare. Både för att vi inte hade så mycket kläder för deras ålder... + att de flesta inte blev speciellt nöjda med det de fick. Jag ville ändå att de skulle känna att de var nöjda, och ville bara det bästa... men jag vet inte... Det var lite svårt att veta hur man skulle lägga upp det...

Många av barnen ville ha skor, men vi hade inte så många i större storlekar...

Så det blev inte så lyckat... Till vissa hade vi inte ens saker, men vi skrev upp deras namn, ålder och ett eventuellt önskemål, och sa att vi skulle försöka fixa det i morgon.

Vi gjorde vårt bästa i alla fall. Vi hade med oss en gul klänning med röda blommor som var jätte söt. Jag hade stoppat undan den i hopp om att den skulle kunna passa Cyntia. Så när hon kom fram så tog jag fram den och frågade om hon gillade den, och hon blev glad för den.

Hon hade till och med tagit på sig den utanpå sina kläder utanför klassrummet (ut-och-in i och för sig, men i alla fall! )

Sedan var det dags för alla att gå till sina lektioner igen...

Jag tog med alla resterande saker in på kontoret igen och sa att vi borde sortera allt åt dem så att de slipper göra det.

Så jag satt och tömde väskorna på allt och sorterade det och småpratade med Salome.

Vi hade köpt vars en tröja med tryck (Shangilia Mtoto Wa Afrika) från barnhemmet (500 kes/st) och bad barnen att skriva sina namn på dem.

Cyntia hade inte skrivit sitt namn på min tröja så jag frågade om hon fick göra det (hon var på lektion), och Salome sa att det gick bra. Så en annan flicka ropade in henne på kontoret, och hon skrev sitt namn (CYNTA stavade hon ut...adorable!!) Då passade jag även på att ge henne bandanan som jag köpte idag - jag passade även på att ta ett kort när hon hade den på sig. Hon passade så bra i den färgen och var jättesöt!

Salome berättade att hennes mor hade dött och att hon behövde mycket kärlek... Jag önskar verkligen att jag kunde finnas till hands för Cyntia hela tiden! Det kommer kännas förfärligt att åka hem!

Hon berättade också att hon hade haft problem med benen när hon var liten och hade kommit till barnhemmet. Hon hade inte kunnat gå förrän hon var ungefär två år...

Jag har blivit så fäst vid denna lilla flicka!!!

Jag var även med på en av baby class lektionerna idag!

Jag följde med lilla prinsessan Grace dit.

Hon och Martin hade fått vars en bitring idag och de tyckte väldigt mycket om dem!

Tyvärr var det en tjej (typ 14 år!) som gick och bet på Graces ring senare...

Jag ville att det skulle vara Gracies! Hon ska aldrig mer behöva tugga på ett gammalt batteri!

På baby class lektionen var barnen mycket pratsamma! Även lilla Grace, som annars är så tyst!

Jag satt med henne i famnen och vi räknade tillsammans!

Deras lärare Emily är så söt! Verkligen jättetrevlig!

Hon berättade för mig vad barnen sa, då de i princip bara pratade swahili. De ville lära mig så mycket! En lite flicka hade en pekpinne och pekade på en massa bilder på väggen och sedan sa vi ordet på engelska tillsammans!

Sedan hade klockan hunnit bli 3:00pm... Vi ringde efter TaxiBilly och han kom efter ca 20 minuter...

Vi bestämde att åka inom Pizza Inn och ta med mat hem och äta på rummet.

Köpte även lite choklad, juice och vatten, och sedan körde vi hem. Vi betalade 600 kes för resan hem.

Vi hade fått veta att en byggnad hade kollapsat i stan idag! Min mamma hade skickat ett SMS och undrade om vi var okej. Jag kunde inte svara på hennes SMS (det är något skumt med det. Det är bara till Ts föräldrar som det går att skicka SMS till). Så vi skickade ett svar till Ts mamma... vi visste inte ens om att det hade kollapsat en byggnad. Så allt var lugnt!

När vi kom hem kastade vi oss över maten...och det smakade bra!

Jag hade beställt en liten Hawaii med extra svamp.

Sedan avslutade vi med ett litet choklad...

Jag har även börjat packa ner mina souvenirer i min bag... men jag är rädd att det kommer gå sönder på flyget hem :/

Sedan duschade jag, och sedan dess har jag legat här och skrivit..

Jag har säkert glömt en massa om dagens händelser...det känns så i alla fall...

Jag kan skriva hur mycket som helst här om vad som har hänt... men det går ändå inte att beskriva hur det har varit...visst säger en bild mer än tusen ord, och bilder har jag gott om! Men bilderna är ändå långt ifrån att berätta känslorna, tankarna, stämningarna som vi upplever... Jag försöker i alla fall...

Nu ska jag vila ögonen... God natt!  (10:24pm)

<3 Malkia <3
~Mapenzi~  

Habari ya jioni!

Jag försöker verkligen koncentrera mig, men vi har vår granne Kintu här och vi lyssnar på musik och har trevligt + att han är rather good looking!  Maha!

Vi stack mot Nakumatt Down Town i morse efter frukost - för att träffa Mary.

Vi hittade dit själva (jag) :)

Vi träffade Mary, och gick runt och tittade i lite affärer. Vi hittade en skoaffär och där fanns det asballa Converse för bara 2500 kes!

Jag köpte dock inga...det kändes inte rätt att köpa dem just då...men nu gör det det, så vi ska tillbaka imorgon!

Sedan stack vi till en matatu hållplats och to matatu nr 111 mot Adam's Arcade!

Det var väldigt bumpy, men helt klart en upplevelse Det är kul att åka matatu!

Vi betalade endast 80 kes för alla fyra.

Mary hade berättat om ett ställe där man kunde köpa ritigt billiga kläder som vi kunde köpa till barnhemmet. Hon sa att det var typ ett second hand ställe.

Vi hade fått för oss att det var något stort varuhus...av någon anledning... men det var ingen besvikelse i alla fall, det var jätte kul!

När vi kom till Adam's Arcade var det en massa stånd längs vägen. Det var som en enda stor marknad, med massa stånd längs gatorna.

Bland det första vi fick syn på var Converse skor som kostade endast 1000 kes!!!

Visserligen begagnade, men ändå mycket snygga!

Jag köpte ett par svarta - riktigt fina!! Jag hittade även ett par lila/vinröda aktiga som var SÅÅ snygga, men de var en storlek för små... Så L köpte dem istället *grr*

I wanted them so bad! Damn it!

Men vi ska även tillbaka till den andra skoaffären imorgon, så då köper jag ett par converse till...!

Sedan fortsatte vi att gå. Marknaden låg i ett slumområde, men det var mysigt att gå där. Folk ropade på oss, men de var inte all spåträngande, vi fick gå och titta i lugn och ro!

Det går inte att beskriva hur det var att gå där, men jag filmade väldigt mycket, så vi får visa det när vi kommer hem. Men jag kom på nu ikväll att jag inte alls tog bilder där - ångest! Tänkte inte alls på det :/  Oh well, jag tar kort nästa gång jag åker dit...

Det var bra att vi kunde filma utan problem i alla fall! Många tittade nyfiket när vi filmade, men mer än så var det inte...

När vi kom in på marknaden var det riktigt trångt och mycket folk, och MYCKET kläder - vilken upplevelse!!

Vi köpte typ 7-8 tröjor och 35 par underkläder i olika storlekar. Sedan gick vi ut och följde hela marknadsvägen bort...

Jag köpte dubbelt tyg för 250 kes och två bandanas för 100 kes/st, sedan ett par byxor för 400 kes (tror jag) sedan köpte jag två armband, ett för 50 kes och ett för 30 kes. Mycket lyckat!

Sedan tog vi en matatu tillbaka till stan. Det var en enorm trafikstockning så vi hoppade av och gick sista biten till Hilton Arcade.

Därefter skiljdes vi och Mary och vi gick och shoppade lite till på Hilton Arcade. Jag köpte ett batiktyg, 4 'ägg', örhängen, halsband, antilop väggprydnad...etc.

Sedan ringde vi TaxiBilly och han skickade Mr John att hämta oss, så vi lastade in i bilen (kssss ksss ksssss!)

Vi hade inte jämna pengar och han hade ingen växel, så vi betalade bara 200 kes, av 300 och skulle betala de resterande 100 kes nästa gång vi åkte med dem. Så härliga människor!!

Vi stack upp på vårt rum och började faktiskt att packa! Men om rummet ser mer städat ut nu? Svar:Nej!

Vi satt och slöade ett tag, sedan ringde vi taxi till Shangilia. Sarah kom och hämtade oss.

Sedan packade vi in de saker som vi skulle ha med oss i hennes bil.

Vi köpte också en ny skolväska till barnhemmet idag!

Och innan vi tog matatun hem från Adam's Arcade så gick vi in på ett Uchumi Supermarket och köpte vatten, bullar, choklad och mentos..

Sarah körde oss till Shangilia runt 4:30pm, och bad henne att hämta oss igen vid 6:00pm - 6:15pm tiden.

När vi kom dit höll de på med akrobatik!

Men lille Martin kom från gången bakom barnhemmet och sken upp som en sol och började prata på swahili med oss!  Sedan gjorde han high five med mig!

Vi gick in med sakerna på kontoret (kläderna, underkläderna, väskan + de skor som vi köpte idag på BATA)

Salome och Matron var där. De blev jätteglada över underkläderna! De sa att det var det som de egentligen behövde mest!

Vi satt med Tom på kontoret ett tag, vi skulle få profilerna på barnen, men det gick inte att skriva ut, så han la dem på en diskett. Tom är så snäll och trevlig - och snygg!

Martin var med oss och pratade på för fullt! "hakuna", "msungo", "mgeni"...

Sedan kom Grace in  och gick fram till mig och kramade om mig och höll mig fast - my little princess!

Sedan var vi på kontoret och pratade med Matron om kläderna. Vi tog fram alla babykläderna och hon blev jätteglad!

Hon sa att vi kunde få klä dem som går i baby class med de nya kläderna på torsdag, och filma! Härligt!

Gracie var blöt om sina byxor och sin klänning, så jag frågade Tom om jag kunde få byta på henne. Matron hade försvunnit någonstans, men Tom sa att jag skulle leta upp henne...

Jag tog med mig Grace och vi hittade Matron i köket.  Hon sa då till två äldre flickor att ta hand om Grace och berättade att de ville lära ungdomarna att ta ansvar tidigt.

Så Gracie fick bytt byxor. Sedan stod Matron och jag (och Grace) och pratade rätt länge. Hon välsignade mig och sa att Gud är mycket glad över det vi gör och att det kommer att belönas - hon var evigt tacksam.

Vi pratade lite om Sverige och Kenya, och jag berättade att jag tyckte väldigt mycket om Kenya och att jag gärna ville komma tillbaka och jobba på Shangilia... och sedan sa hon att jag kanske skulle flytta hit och rent av gifta mig med en kenyan, haha.

Jag frågade även Matron vad som hade hänt med Graces mage.

Hon berättade att Grace fick problem med navelsträngen vid födseln, typ bråck av något slag... och hon fick inte hjälp för det, då hon behövde det...så därför blev det en bula.

Sedan undrade Matron bl.a. om hur många barn en familj skaffar i Sverige och vi pratade jobb, pengar, studie/barn-bidrag...m.m.

Hon berättade att många fattiga kvinnor i Kenya, som saknar utbildning...som jag förstod det, skaffar många barn för att de ser sex som en tröst... och preventivmedel inte kommer på frågan... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...

Sedan sa jag att jag gärna ville bli fotograf också...och hon berättade att de rödhåriga tjejen som hade varit där häromdagen var från tyskland och att hon var en fotograf.

Därefter gick jag och tittade på de bilder som hon har tagit, de hängde inne på kontoret.

Och nu märkte jag att klockan började närma sig 6pm..

Jane fick sin väska tillslut också... Hon ville så gärna ha en, och vi hade köpt en. Jag berättade det för Salome att hon hade bett om en och att vi ville att hon skulle få den. Det visade sig att hon redan hade en, men hon hade visat den för Salome, och den var antagligen sönder, för hon fick den nya. Hon kom fram och tackade mig och var jätteglad!

Sedan kallades Beatrice in på kontoret och fick två tröjor av de som vi köpte idag och hon blev också mycket glad  "God bless you".

Vid 6:15pm ungefär så kom Sarah med taxin igen...Så jag sa hejdå till Cyntia, Grace, Martin, Monica och alla andra barn som var där...

På vägen hem körde vi till On the run - Pizza in.

Jag beställde en liten BBS steak pizza, less cheese, extra mushroms.

Sedan gick vi och köpte lite vatten...ett KitKat (I'm bad) och en liten Fererro Rocher.

Därefter körde Sarah oss till YMCA.

När jag frågade hur mycket hon ville ha så sa hon "What ever you want to give me, is fine"! Så jag gav henne 600 kes. Hah, sån härlig stil!

Sedan gick vi upp på rummet och åt vår pizza. Min pizza var mycket god!

Sedan chillade vi, pratade och efter ett tag kom Kintu in och vi hade allmänt trevligt.

God morgon! Snabb uppdatering nu innan vi ska iväg.

Det blev tyvärr inget med att åka ut till Mary denna gången... :(

Vi hade bara kunnat vara hos henne i en timme ungefär... Och det kunde ta upp till 2 timmar att komma dit. Så jäkla synd! Men jag vet inte... De andra verkade väl inte så jätte spända på det i alla fall... Men men, jag besöker henne och hennes familj när jag kommer tillbaka själv istället.

Vi ska antagligen träffa Mary i stan snart och få träffa hennes mamma, som så gärna ville träffa oss! :)
Gick upp vid 8am idag... Gick ner till frukosten runt 8:30am. Två toast med Zesta jam! :)

Håller nu på att göra oss i ordning!

Hej så länge!

Jambo! ...Nimechoka!

Idag har vi inte varit på barnhemmet och det känns så tomt!!

T och L ville inte... Så det blev att stanna hemma... Jag ville verkligen åka dit!!

Jag vill spendera all min tid med barnen som jag kan! Vi åker ju på fredag morgon! Och nu blir det bara imorgon också... Sedan dröjer det jätte länge innan jag kommer få se dem igen.

Idag stack vi mot stan vid 10:00am tiden... Vi gick först till ett Internet café och skrev ut profilerna på barnen och fyllde på vårt kontantkort med 300 kes.

Därefter gick vi bort mot Nakumatt Down Town och förbi till kläd/väsk/musik/sko affärerna och jag köpte ett par Converse till.

Ville ju så gärna ha ett par röda...men NEJ! De var OCKSÅ för små...

Sedan gick vi till Nakumatt och köpte några Bounty, AERO, KitKat och vatten... nyttigt värre...

Det är inte bra... på så många sätt...! Jag kunde spenderat dessa pengarna på saker till barnhemmet istället. Klarar inte mer nu... ska lägga av...det är bara så dåligt... Nothing good comes out of it...!

Sedan väntade vi en stund utanför på Mary... men sedan skrev hon ett SMS där det stod att vi skulle gå till den katolska bokaffären. (Jag visste vart den var, för vi har gått förbi den innan)

Det blev visserligen en liten omväg på vägen dit, men det vara bara trevligt.

Vi hittade i alla fall och efter ett tag så dök Mary upp.

Vi stod sedan utanför och väntade på hennes mamma...

Jag hade även planerat att försöka träffa Elizabeth idag (en annan Internetkompis till mig), så vi bestämde att vi skulle träffa henne på Yaya (köpcenter) vid kl 12:00-12:30 tiden...

Efter ett tag kom Marys mamma och hon var inte alls som jag hade föreställt mig. Hon gick fram till oss och kramade om oss.

Sedan sköljdes skuldkänslorna över mig...

Hennes mamma berättade att hon trodde att vi skulle besöka dem... så hela kvällen igår hade hon förberett med mat och städat och de hade pratat med masaaier om att de skulle besöka oss och vi skulle få se skolan (masaai skola), och Marys kusin ville så gärna träffa oss och hade börjat gråta när hon fick veta att vi inte kunde komma... :(

De hade blivit så besvikna över att vi inte kunde komma, men de sa att det var okej... Det kändes dock inte speciellt okej...

Vi hade ingen aning om vilka förväntningar vi hade på oss ute hos dem... Och varken Mary eller hennes mamma var diskreta med att säga det till oss (de var absolut inte sura eller arga...men de var ju väldigt besvikna och jag kände mig också väldigt besviken...på mig själv...Men samtidigt så har vi haft ... och har ett väldigt stressigt schema... Det skulle kännas bättre att besöka dem nästa gång...när jag har mer tid och inte behöver stressa iväg).

Sedan skulle Marys mamma gå, så vi sa hejdå och hon bad oss att hälsa till ALLA där hemma och välsignade oss också..."God bless you".

Sedan ringde vi Sarah, som skickade Mr John... och han körde oss till Yaya, för 400 kes om jag inte minns fel.

Och när vi kom dit så satt Elizabeth utanför och väntade. Hon var hur go som helst hon med och hade hur mycket energi som helst!  Hon berättade om den nya ishallen som finns i Nairobi. Självklart är det ju häftigt med en ishall vi ekvatorn.. men ja.. annars var ju inte JAG så exalterad över det ;)  Det gör ont att ramla och jag kan inte stanna :P

Tyvärr kunde vi bara prata en liten stund, så hon var tvungen att gå, men hon kanske kommer till YMCA imorgon!

Sedan gick vi runder på Yaya lite... Där var i princip bara vita! Mary berättade att det var ett samlingsställe för vita, och det var det verkligen. Det var även anledningen till att allt var mycket dyrare.

Jag köpte en grön/vit bandana för 150 kes. Kostade först 200, men hon i kassan sa att jag fick den för 150...

Sedan köpte jag ett 'ägg' till och därefter 3 garnnystan.

Tänkte göra en massa armband...till barnen! Nystanen kostade bara 60 kes/st!

Sedan bestämde vi oss för att ta en matatu till Sarit's centre och även käka där.

Vi tog en matatu till stan och bytte där till en som tog oss till Sarit's centre.

När vi kom dit gick vi direkt till våning 2, det var där all mat fanns...

Vi beslöt oss tillslut för mexikansk mat. Tilda, Lotta & Mary tog en cheesy chicken wrap, medan jag tog en Spagetti Bolognese + en fruktsallad. Fruktsalladen var YUMM!

Vi åt i lugn och ro och blev alldeles för mätta för vårt eget bästa..

Därefter gick vi runt och tittade lite... men det var väldigt dyrt här också... Men jag köpte mig ett nytt, rent, fräscht linne i en klädaffär för 1200 kes..

De flesta toppar låg på 2500-4000 kes...så billigt var det då inte!

Jag förstår att man åker till Adams Arcade istället!

Sedan var de andra trötta, så vi ringde Sarah och hon skickade Mr John igen. När jag frågade hur mycket vi skulle betala så sa han att 300 är okej, men vi fick gärna betala mer.. maha.

Nja, så rika är vi ju inte...

Sedan vi kom hem från Sarit's centre så har vi chillat på rummet, suttit och gjort armband,  ätit lite...duschat...

Sedan kom Kintu på besök!

"Can I read my book in your room...the kids are so noisy"!

Awwwh! Hehe, vilken ursäkt!

Så ja... nu sitter vi här alla fyra. Han läser sin bok...L och T har precis skrivit klart och sitter nu och gör armband...

Så nu ska jag joina dem.

Längtar tills imorgon! Vill till barnhemmet!!!

Lala salama!

Jambo!

Sista dagen är här och det känns för djävligt, rent ut sagt!... Kan inte fatta att vi ska åka imorgon... :(

Vi gick upp runt kl. 8:00am...gick ner till frukosten tillsammans med Kintu...

Sedan gick vi upp och gjorde oss i ordning...

Igår kväll hittade jag numret till min Internet kompis Nash, så jag skrev till honom och frågade även efter Eddies nummer (yttligare en Internet kompis).

Enligt Mary så är Eddie känd här i Kenya... och visst det har han väl nämnt för mig.. men ja, jag har ju inte direkt trott på det.. men men, så är det visst...

Vi bestämde i alla fall att Eddie och Nash skulle komma förbi YMCA ikväll...

Vi gick till stan efter frukosten...

Vi köpte fler bitringar, jag köpte två batiktavlor, sedan köpte vi mer garn!

Det var en snubbe i en butik som hade en affär eller något där han sålde garn... men stället var väldigt osäkert för vita, så han sa åt oss att skriva upp vilka färger vi ville ha, så skulle han hämta det åt oss...schysst!

Sedan gick vi och köpte med underkläder tillbarnen...

När vi sedan var på väg mot Uchumi supermarket som vi brukat handla på, så såg vi en trevånings Nakumatt väldigt nära - som vi inte sett innan!

Så vi gick in och köpte vatten, puzzel, rockringar och lite kakor till ikväll...

Sedan, på väg från Nakumatt, när vi gick förbi Uchumi (som vi stannade till vid för att köpa lite att ha med på planet imorgon) så kände vi lukten av mat...

Det låg en restaurang precis jämte, så vi gick in.

Vi beställde vars en Pepper steak with fries & water..

Det var verkligen jättegott!

Det kostade endast 440 kes! En sådan måltid i Sverige hade gått på minst 200 kronor på en restaurang!

När alla var mätta och belåtna, och klockan var runt 12:30...så gick vi tillbaka till YMCA.

Där satt vi och gjorde armband tills ca 1:50pm, sedan ringde vi Billy, som hämtade oss strax efter.

Vi tog med oss allt ut + fotoalbumet.

Vi kom till Shangilia runt 2:30pm, och rockringarna blev renast poppis!

Vi gick in på kontoret och pratade med Matron. Hon blev mycket glad för underkläderna.

Vi hade även tömt vårt rum på allt som vi inte behövde/ville ta med oss hem, som vi gav till dem.

Jag lämnade bl.a. mina sandaler..

Vi överlämnade även fotoalbumet till Matron. Och hon tyckte att det var jättefint!

Sedan satt vi och lyssnade till Matron, då hon berättade om sin mycket starka kristna tro, hur hon har blivit återfödd och varit ett vittne till att se Gud. Hon pratade i kanske 30 minuter... Visst var det intressant, men det var delvis obekvämt att stå där och no offence, men jag ville spendera all min sista tid med barnen...

Sedan gick vi ut till barnen igen...vi filmade och tog kort och lekte med dem.

Sedan hade de akrobatiklektion...

De äldre barnen plågar de yngre något så fruktansvärt mycket!

När barnen måste springa sin jogging runda är det alltid minst ett barn som kommer hem gråtandes... de flesta springer utan skor.. så jag har full förståelse... det är ju inte asfalterade gator i Kangemi...!

När de stretchar och gör olika övningar så kommer de äldre barnen och slår dem eller sparkar dem eller sätter sig på deras ryggar tills de gör rätt, eller tills de gråter av smärta...

Det var så hemskt att se, och maktlösheten rusade över mig..  :(

Tack och lov så gick Tom förbi och såg detta, och sa åt dem att sluta...Men flickan som de hade satt sig på grät något så fruktansvärt!

Jag gick och höll Gracie länge...hon ville inte släppa taget om mig...det var precis som om hon förstod... Jag ville inte släppa henne heller....!

Sedan såg jag Cyntia stå och se ensam och ledsen ut...Hon var väldigt svår att nå fram till... Jag frågade om hon ville vara med på kort, och vad som hade hänt, men hon svarade inte...

Jag bad sedan en pojke om att få låna en rockring, och frågade sedan Cyntia om hon ville följa med mig utanför och rocka. Det ville hon så vi gick ut tillsammans. Sedan dröjde det inte länge förrän hon var glad igen och det var så härligt att se!

Senare så sjöng barnen för oss... "If you're happy and you know it..." och "Yongo meh twalo..."  eller liknande... det är en mycket fin låt i alla fall.

Klockan gick alldeles för fort!

Jag fick även ett brev av Sammy, Peter och Julius...Det var så otroligt rörande!

Jag fick en chock när L kom fram till mig och sa att TaxiBilly hade kommit... Det var så hemskt!!!! Jag ville inte åka!!

På kontoret så välsignades vi at Matron och hon bad för oss/med oss.

När vi kom ut så fick jag så många kramar av barnen... när de förstod att vi inte skulle komma tillbaka...på länge i alla fall... De blev också mycket ledsna..

När vi var på väg ut genom porten började de sjunga för oss "It doesn't matter where you are from..."

De gick och höll i mig hela vägen ut... jag kunde se hur ledsen Peter var och när jag sedan satt i bilen och han tog mig i handen...jag kunde se att han höll på att börja gråta...

Sedan började Martin att storgråta...

Tom skulle åka med oss i taxin in till stan...

När bilen började backa ut så bröt tårarna sig loss från mig... Det kändes så hemskt Och fel! Jag ville inte åka!!

...det går inte att beskriva...

Meningen var att vi skulle kört inom Sarit's centre och hämtat mat, men ingen var hungrig, så vi fortsatte att köra...

Tom hoppade av vid universitetsrondellen...honom kommer jag inte heller att få se på länge.. :(

Jag kunde inte sluta gråta!

Jag satt sedan på vår balkong och läste brevet från Sammy, Julius och Peter, om och om igen...!

Detta såg klart Kintu, så efter ett tag kom han in till oss och försökte trösta...tja...mig.. de andra verkade inte så ledsna längre...

Senare skulle ju Nash, Eddie, Gloria och Mary komma förbi...

Så vi gick in i duschen en efter en...städade undan på rummet (= lägga allt under sängarna)...

Sedan kom Mary och efter ett tag kom Gloria.

Hon var verkligen på G ikväll!! När det ringde i hennes telefon lyfte hon up den och svarade: "Say your issues"...

Sedan grillade hon Kintu med frågor...och fortsatte att kalla honom Kunta Kinte hela kvällen..

Marys mobil hade blivit stulen i en matatu idag, så jag sa att hon skulle få min Nokia imorgon innan vi åkte till flyget... Hon blev jätteglad  :)

Jag kände mig så ofräsch ikväll (också...) Och jag fjällar i hela huvet känns det som... ingen höjdare.. :/ Speciellt på ögonlocken. Mindre trevligt...!

Men men...

Eddie, Nash och deras kompis George var på väg till WMCA först (vilket Gloria tyckte var så jäkla kul!! "Oh they are such blonds!! YMCA is a landmark in Kenya, Come on"!)

WMCA är ett hostel för tjejer tydligen (men män FÅR nog bo där...I think...)

Och YMCA är väl egentligen bara för män... Jag vet inte!

När de kom så gick jag ner till receptionen och mötte upp dem där, sedan gick vi upp till rummet!

Gloria grillade dem med frågor och allmänt dumförklarade dem för att det hade gått fel...

Jag hade tidigare skickat ett sms till Eddie där jag skrev att vi bor i rum F3...men tydligen...i Nairobi... så är F3 även en känd strippklubb.. "I thought you were in the shower??"

Mary var verkligen exalterad över att få träffa Eddie... och han är rätt snygg!

Det visste jag sedan innan i och för sig, med tanke på hans bilder... Men ja, man vet ju aldrig med Internet...

Vi satt och snackade en massa och hade det trevligt. Vi fick veta att Eddie har gjort en massa reklamfilmer i Kenya...Och att han var någon sorts ''Mr. University''... What ever that means... :P  Men han var stor i Kenya iallafall.

Efter ungefär en timme var Mary och Gloria tvungna att gå... Så då var det vi och grabbarna kvar.

Det blev lite sådana pinsamma tystnader, till och från, och det poängterar jag väldigt gärna, så det blev kul ändå.

Jag och tjejerna pratade på svenska med varandra lite till och från...och killarna pratade på kiswahili ibland...

Det var så grupperat! Det var liksom vi vita svenska tjejer i en säng och killarna i de andra sängarna, så när jag skulle ta dricka passade jag på att sätta mig med Eddie, Kintu och George.

Efter att Kintu berättat för mig att Eddie hade sagt att han tyckte att jag var söt på swahili till de andra... så berättade jag det för L och T... Så då beslutade de/vi att vi skulle skicka ett sms från vår kenya telefon till Eddie.

T och L hade mobilen, så de tog upp den lite diskret och frågade vad de skulle skriva... så jag sa att skriv typ "Jag tycker att du är söt också" eller något (Åh! Detta är så fjortis!!!). Och sedan skickade dem det...

Och ja, sen fick ju Eddie sms:et... och när han hade läst det så tittade han upp och log (jösses!)... Sedan satt jag och Eddie och skrev sms till varandra, även om vi satt jämte varandra.. det var så gulligt!

Sedan på grund av att det började bli lite tradigt för de andra så beslöt de sig för att spela finns i sjön! Men det var ändå mycket underhållande att titta på... Killarna försökte fuska, och det lät så sött nät de sa ...försökte säga "finns i sjön"

Klockan blev runt 1:00am - 1:30am innan de gick...

När alla väl hade gått så började vi packa, först då...

Och vi var klara runt 2:30... Sen var det dags att sova...Alarmet skulle gå av vid 6:00...

Good night, Sweet dreams!

It was really great making so many new friends... and those children are truly amazing!

They will always be in my heart... And I will go back to visit them...I know I will.

Maybe I'll be able to work at Shangilia one day too... It would be wonderful to be a part of their life...

Cyntia, Grace and Martin... You are very special to me... As well as Peter, Sammy, Julius, Monica, Jane, Beatrice, Bonniface, Sunday, Ken, Hassan, Joseph.... and EVERYone else!

You will always be in my heart!  Love you guys.

And big thanks to Salome, Matron and Tom who have been so friendly and sweet.

Mary, thank you for everything! It has been wonderful getting to know you! I've had so much fun together with you... And next time that I'll be back, we'll rock in Nairobi together! And I will come to see where you love...It will be great!

Gloria, you're simply awesome! Sorry we didn't get to hang out with you more... But the little time we did spend together was a blast! Hope to see you soon again!

Nash, sweet meeting you too... You did an awesome Scooby and Scrappy, but my Gollum rocked big time. But better than the original? Oh what flatter...

George... Didn't really get to talk that much with you.. but well, you are a pervert! Haha.

"Aah, mm you like that, ey" - haha, you're funny. And quite the cheater in "go fish".

Kintu - Kunta Kinte. You've been an awesome neighbour and it's been lots of fun getting to know you! "Are you tired, you look like shit" - THANKS dude!!   haha

I'll miss you!

Jambo...

Sista dagen i detta vackra land... Nu måste jag lämna en massa människor...Jag vill verkligen inte...

Vi vaknade vi 6:00am...jag var astrött... Men vi pallade oss upp och gjorde oss i ordning... Sen kom Kintu och knackade på... "Are you tired? You look like shit"? - Haha...NÄÄÄÄDÅ!

Sedan gick vi ner till frukosten tillsammans. De hade inte Zesta jam idag, så jag testade den andra gula sylten...marmeladen... men FY FAN vad äcklig!!

Jaja, sedan gick vi upp till rummet och packade det sista...

Sedan kom även Gloria...

Billy ringde strax före halv åtta, och då bar vi ner våra saker...

Sedan blev det ett stort kramkalas... Det var så hemskt... jag ville inte åka...

Vi lämnade Kintu och Gloria på YMCA...men Mary hängde med oss till flygplatsen.

Sedan åkte vi till Jomo Kenyatta International Airport.

Vi åkte i alla fall på "rätt sida" av vägen...på vägen in mot stan var det kilometerlånga bilköer...!

Men något som var lite läskigt var när vi blev stoppade av polisen... Han skällde en massa på Billy (han ville ha mutor), men tack och lov så fick vi åka vidare utan problem...men Billy höll ju på att skita i byxan...oj så nervös han var!

Jaja, jag tänker i alla fall inte åka med Billy mer...

När vi kom till flygplatsen så sa vi hejdå till Mary, sedan gick vi in med vårt bagage.

Min väska (Kintu: "This is so heavy! This is way more than 20 kilos"! - den vägde 20,4 kilo! J Och jag behövde inte betala för någon övervikt!

Planet var ungefär en timme försenat innan vi kom iväg.

Jag satt mest och gjorde armband på flygplanet... tittade lite på film (tills min skärm pajade)...

Det var fantastisk utsikt och väldigt klart... Jag kunde se Sahara öknen... Och när vi kom ovan molnen så sken solen och det var jättefint!

Det är riktigt mysigt att flyga!

Jag tappade rösten mer och mer under hemresan, och när jag var hemma (ca 23:30) så kunde jag knappt prata alls...

...I left my heart (and my voice??) in Kenya...

Jag flög till LAX i Los Angeles och påbörjade min resa där.
Jag hade läst väldigt mycket om Los Angeles på nätet innan och visste vad jag ville göra.

Saker som säkert är standard utflykter i L.A. är ju t.ex. Disneyland, Universal Studios Theme Park, Warner Bros Studios, Paramount Pictures, Hollywood (Walk of Fame), Santa Monica, Venice osv...

Alla dessa ställen besökte jag och jag håller med, det är saker som ska upplevas!
Los Angeles har ju mycket att bjuda på och jag var lite överallt!
T.ex. så finns ju världens första McDonalds i Downey. Lite snabbmats kultur i snabbmatens hemland!

Att gå på bio i USA kan ju också vara en upplevelse. Sätena är riktigt bekväma! Om man säger såhär; så anpassas de efter den förutfattade mening man har om amerikanare! De är stora!

Jag var i en stad som heter Norco. Jättemysigt ställe. Några släktingar som hade en ranch där, så vi var ute och red.
Riktig häststad. Inga trottoarer utan ridspår längs vägarna. Fanns parkering både för bil och häst utanför restauranger och butiker. Hel mysigt!

Var även i Visalia, Porterville och Ducor, hos yttligare släktingar... I Ducor var det mer ridning på en ranch med ofantligt stora marker... Underbart!
Från Visalia tog vi en biltur till Kings Canyon och Sequoya National Park. En riktigt naturupplevelse med Redwoods och Sequoya träd! Enligt mig ett måste! Iallfall för naturälskaren!

När det kommer till Theme Parks så var favoriterna Universal Studios och Knott's Berry Farm.
Disneyland var helt klart ett måste, det också... Men det är ändå något som jag tror att jag hade uppskattat mycket mer när jag var mindre. Men man måste ha varit på Disneyland minst en gång i sitt liv. Så är det bara!
...Det är ju dock väldigt många som tycker så, så köerna var inte roliga... Men ändå så kom jag innan högsäsong... med 'bara' ca 60 000 besökare!
Positivt är ju dock att Disneyland har slagits ihop med California Adventure, som tidigare var en egen Theme Park, men floppade totalt, så det ingår nu i priset till Disneyland.

Stranden är ju absolut ett måste! Huntington beach, Newport Beach, Santa Monica, Venice och Laguna Beach var några av dem som jag besökte... Det är bara att hoppas på bra väder och sedan avnjuta en heldag på stranden!
Mysigast var nog när det var Memorial Day Weekend. Då var det Bon fires över hela stranden. Folk som satt på stranden och myste till en eld... Grillad korv, Smores, Plunger biscuits... Amerikanare kan sånt, det vill jag lova!! :)

Ett annat måste är ju så klart all shopping! Plånboken kan dock kännas väldigt tunn efter 3 veckor i USA! Speciellt om dollarn ligger lågt.
När jag var i L.A. så låg den på ca 7 SEK per dollar, vilket var helt ok!
Några affärer som jag gillade var Kohl's och Old Navy... Men annars är det bara att hitta ett mall, då har du att göra i ett par timmar framöver!

När det gäller souvenirer så är ju Hollywood ett klockrent ställe... Du har nått på varje gatuhörn! :)
Saknar du Sverige, så kan du ju alltid ta dig till IKEA ;)

Det var allt jag kunde komma på just nu. Är det något du undrar över så är det bara att höra av dig!

Hey hey!
Right now I'm sitting at the airport Kastrup in Copenhagen...
My flight to London was delayed, and after a visit at the transfer centre... This is the new flight info:
Copenhagen 3:50pm local time - Seattle 4:50pm local time
Seattle 6:40pm - Los Angeles 9:13pm.

I bought some internet time... to email Elizabeth and to keep myself occupied for 30 minutes.... or until my battery dies, that is...

And of course... this morning, my cell phone's battery was full, and now it's almost empty... "yay"...

I was lucky to hear the message about my transfer... I was sitting at another café and was listening to my MP3 player...
And all of the sudden I just decided to turn it off... and then I heard "...quist flight bla bla bla bla bla to London 1:55, please contact the transfer centre..."

Sooo, yeah... I'll arrive about 2 hours later than planned... but, it's still good... as long as I get there.... and as long as my bagage gets there.... aaaand as long as I don't get lost on the way :P~

They said Seattle wasn't that big... one can only hope :P~

Bah! of course I sat down in the smoking area at the café....
Though... not really... there's just alot of people who can't read the no smoking sign...

Well, that's about everything that's going on right now...!
I might update more tonight when I'm safe and sound in L.A.

It's about 1 hour till I'm going to the gate.... and stand in a long funny line.. *wohoo*

Anyway, take care out there. I'm off!

iBuenos noches!
Nu sitter jag pa internet cafeet igen... efter en laaaang dag!

Vaknade ungefar vid 8 tiden... det var skont att sova lange... jag gick nog och la mig vid 8 tiden igar kvall...
Sedan bestamde jag mig for att folja med ganget till the hotsprings...
Jag ville inte sitta och vanta pa Nelson for att fa veta nar jag ska ha spanska imorgon...
Det var forst en tva timmars busstur till en stad som jag inte kommer pa namnet pa just nu...
Sen tog vi en taxi en bit upp i bergen...sen var det vandring kanske 2-3km?
Det var sa javla jobbigt forsta biten!!! Snacka om usel kondition...men vi skulle forst upp pa ett berg... sa det var jatte brant!!! Sen var det en fin tur till kallan...
Den var jatte smutsig sa jag gick inte i...och jag fick jatte ont i mina ogon idag... glomde visserligen glasogonen pa la posada... men det var fran alla avgaser och sant.. Det var hemskt!!!
Jag och Inja (stavning) gick tillbaka ensamma efter en stund for att sitta under ett trad i skuggan uppe pa berget. Det var underbart!! Naturen ar helt otrolig... 

Sen tog vi oss tillbaka... och mina ogon blev bara varre och varre... jag kunde knappt ha ogonen oppna...och jag hade en hemsk huvudvark... det beror dock pa att jag bara hade atit frukost... och en paket russin...
Jag trodde vi skulle vara tillbaka vid lunchtid ungefar... men vi var inte tillbaka forran efter 6pm...
Sa vagen hem var hemsk for jag madde sa illa!! Vagarna ar inte precis raka :P

Ganget som jag bor med har pa vandrarhemmet ar ett harligt gang!
Det ar tva tjejer fran England, Sam och ....jag kan inte stava hennes namn :-/
Sam och jag ska kanske ut pa en ridtur med en natts overnattning! Hon ar en riktig hast manniska, sa det ar kul!
Sen ar det nu tre tjejer fran Tyskland. Regina kom idag, Inja kom i fredags och Steffi har varit har sedan november...
Nu ar vi ocksa tre fram sverige! :) Annika och Frida. Frida kom hit idag, en valdigt trevlig tjej, som kanske kommer att komma med mig till la playa! :)

Imorgon ar det forsta spanska lektionen... sen vet jag inte direkt vad jag ska gora, far se vad som hander...
Det ar sa varmt och skont har... det har varit runt 30 grader idag ocksa! Bla himmel och underbart!

Nagot som ar hemst har ar alla herrelosa hundar... de ar overallt... sa otroligt sota... men ingen som bryr sig... 
Det var ett par ungar igar som ville salja tre hundvalpar... I svenska kostade de ca 350 kronor!!! Helt sjukt sota var de...
Annu hemskare var en djuraffar som hade en kattunge i en bur.. inte ens 12 veckor... och den var jamte akvarier...sa den forsokte ju fanga dem... men usch... jag tycker sa synd om den... den hade inte ens rent vatten... :(

Imorgon ska jag iallafall ga och kopa mig en mobiltelefon...de kostar ca 50 svenska!!! Sa da kan jag skicka SMS fran den, men ingen kan tyvarr sanda till mig (fran Europa assa)...
Men det kommer bli bra.... Sen kommer jag kopa lite CD skivor med massa salsa musik... 

De har en marknad utanfor vandrarhemmet idag... och folk samlas i massor med sina bilar och spelar HOG musik!
Igar var jag sa trott sa jag somnade direkt anda... Men det ar trevligt anda!
Jag ska se om jag kan ta med mig min kamera hit och lasta upp nagra bilder sa ni kan fa se ;)


Ha de bra, sa hors vi!

iCiao!

iHola! 

Jag har nu lånat internetkabeln av Harold här på la posada, sa jag kan använda min laptop... 

Om 2 timmar är det spanska lektion igen... Efter det ska jag till Mercado Princípal och kolla lite...
Mina ögon ar fortfarande lika dana... och idag har jag inte ens gått ut...!
Jag hoppas verkligen att det går över... Det kanske blir bättre när vi åker till Los Llanos imorgon....det är ju inte direkt massa avgaser och sånt där... Så det kan bli bra...!

Kanske kan vila ögonen iallafall i 4 dagar :P
Alla utom jag och Inja är på en mountainbike tur i Mucuchies (det är stället där the hotsprings ligger by the way! Jag kom på namnet sen!)

Kanske uppdaterar senare ikväll, annars hörs vi på söndag eller måndag! ;)
Ha det bra!

iChao!

Hej hej...

Spenderade nyss en halvtimme pa att uppdatera bloggen pa ett internet cafe en bit upp i Calle 24...
Sen nar jag skulle uppdatera och lagra, sa forsvann allt...''yay''... :P

Anyway...
Fy fan vad ont i ryggen jag har... Sangen jag sover i hjalper inte heller precis...
Och igar blev det dags att byta rum igen...
Rummet ska malas om och kommer invaderas av tyskar (germs) pa tisdag i fyra dagar... Sen ar det fan vart igen!!

Och eftersom detta blev bestamt igar nar jag var pa Don Bosco... sa fick jag inte precis den basta sangen... Na, nu sover jag pa ovre slafen i en vaningssang... FY!
Det ar ett sant mini mini rum... Ska bli skont att fa tillbaka det andra igen...!

Anyway... igar sa stack ganget ut pa en klubb, men jag var for javla trott, sa jag stannade hemma... Steffi ar aven tillbaka nu, mega forkyld... sa hon blev ocksa kvar...
Jag skrev fardigt mina kort, sen somnade jag...

Och nu i morse fick jag senaste skvallret fran Inja om vad som hande igar...
Och antligen (det var fan pa tiden!) sa hettade det till mellan Harold och Annika :D Haha, det har varit sa obvious sa lange nu... och jag tankte det for mig sjalv igar att om de ska ut tillsammans ikvall, da hander det garanterat nagot! :P  MAHA!  De ar sa gulliga ihop! :)
Sen fick jag höra att Frida hade dansat Marengue (stavning?) en hel del med en kille... :)  You go girl! :P

Anyway...i morse vaknade jag vid 7, men tvingade mig att somna om.. det ar lordag liksom...
Sen gick jag upp vid 8:20.... Det ar sa skont att ata frukost pa studie balkongen efter klockan 8... for da har solen stigit over bergen... annars ar det lite kyligt dar...!

Men ja, som om jag skulle sitta och hacka... och vanta pa folket att vakna? (Som for ovrigt sover fortfarande 12:30)....
Na, jag tog min vaska och har nu senaste timmarna vandrat runt i Mérida... valdigt mysigt!
Jag har kopt en CD skiva, tva filmer...Flicka (sag den pa planet hit, den ar valdigt bra... har velat se den sen  jag var i USA forra sommaren)... oh Lejonkungen pa spanska! :D
Det ar Zon 1 sa jag kan inte se dem pa min dator, men far hoppas de fungerar... :)
Kopte aven fler halsband och halsband... ;)

Tanken ar val att jag ska hitta foda nagonstans nu och kaka lunch.... Ska se om jag kan fa med mig nagon av festisarna till en brunch :P
Ha det bra sa lange :) sa hors vi! :D

¡Chao!

Hola!
Okej jag försöker fortfarande att ladda upp bilder, men det går lite si och så....inte bra, helt enkelt...
Vad hände igår då?

Hmm, Jag vaknade vid 6:30...ont som fan i ryggen, blir värre och värre... Åt frukost i min ensamhet, eftersom ingen annan är uppe vid den tiden... Sen stack jag till Don Bosco (matade Blanca med en korv först så klart!)

Jag skulle haft engelska lektion tillsammans med Elizabeth (hon som inte kan engelska...) men det kom inga elever till lektionen, sa jag satt och pratade med Kenia istället och hon hjälpte mig med min spanska läxa... :P   Skitbra! ;)

Efter det stack jag tillbaka till Jakera... Vid 11 tiden skulle Johan komma och lämna bilderna från Canyoning... 

Han hade bara gjort en, så jag ska kopiera till de andra från min dator.... Men jag fick sett på dem direkt iallafall... och endel blev tyvärr suddiga, men de flesta blev sa jävla coola! Man ser fan ut som ett proffs :D

Jag jobbar hårt på att få in bilderna... Fick nu veta att sista vattenfallet som vi tog oss ner för ar ca 30 meter! Weeiih! :P

Efter det, så var det spanska i 3 timmar....
Hmm, ja, minnet är kort men gott... jag kan inte komma på vad jag gjorde efter det.... 
JO!
Jag gick runt och letade efter ett massage ställe som Nelson hade pratat om, som skulle ligga på calle 25.... men nej... Så jag frågade Marlene... och de skulle kolla upp det åt mig...

Sen var det internet i två timmar ungefär, för att ladda upp bilderna från Canyoning... ''weee''...
Hmm, sen så skrev jag klart min läxa... skulle skriva vad vi gjorde i söndags (Canyoning) och jag hade bett om en extra dag  för att skriva klart  la historia de amor... Den blev riktigt bra :)

Sen var det sova...

Och inatt har jag sovit ännu sämre, som möjligt... det är hemskt...

Inatt ska jag ta ner madrassen och sova på golvet... enda negativa med det var att Regina nämnde att hon sett en kackerlacka härom dagen... :-/

Anyway, jag var uppe vid 6:30 idag igen... åt frukost i ensamheten... njöt av utsikten från studie balkongen... Es una buena vista!

Sen var det bort mot Don Bosco... Och idag hade jag eneglska med Elizabeth... det kom faktiskt ett par elever idag... men först så hjälpte Kenia mig med min läxa att rätta lite och sånt... det hade gått rätt bra ändå!

Det var en hemsk engelska lektion idag... nya ungar... och ingen brydde sig minsta lilla och läraren brydde sig inte att säga till dem att koncentrera sig.... jag kände mig såååå useless.... och eftersom min spanska fortfarande inte är den bästa så var det svårt för mig att förklara varför...Por qué? det är som det är...

Efter det så drog jag hem till Jakera igen... Tyskarna har nu invaderat stället... bah! BAH!

Jag satt vid internet en timme och försökte posta canyoning bilderna, men icke....!

Sen fick jag numret till canyoning Johan så jag och Regina kunde boka in bergsklättring och så att jag, Karen och Rob får Canyoning på lördag! :D
Harold är nog väldigt tacksam, för han har full show med tyskarna, så ja... han verkade tacksam iallafall.. :P Todo bien! :D

Jag bestämde mig för att ge min spanska en chans.. och sände Johan ett sms på spanska...och jag tror han förstod mig... men jag förstod inte det han svarade.. klockrent! ;)
Men jag hade min spanska just då, och Johanna hjälpte mig att översätta....
Det var helt enkelt att vi skulle mötas här vid posada kl 16:30 tiden:
''hola, si, pero es mejor, si nos vamos mas tarde y hablamos tu dime donde''....typ....
Som om jag skulle fatta det på en gång liksom :P

Anyway...Spanskan är numera frukansvärt svår... men det går vidare... det är ett väldigt kul språk!
Jag ska fortsätta med det när jag kommer hem....

Just det ja! Jag och Nelson gick tillbaka till calle 25 för att leta efter massage stället, och vi hittade det faktiskt! Bara en bit längre upp i gatan...!
Och jag fick en tid till kl 15 idag! :D

Så, efter spanskan så drog jag bort dit.... Jag kan inte påstå att det var så profesionellt... De var typ ett bord i damens sovrum... och det kändes lite konstigt att vara halvnäck där, men men...
Denna damen knådade ut alla mina knutor iallfall... FY FAN vad ont det gjorde, men gott var det! :P
Det var en snabb timme om man säger så... Min rygg kändes sååååå bra efteråt...! Mmhm!

Men nu ikväll så märkte jag att samma problem som tidigare gånger fortfarande är kvar... por ejemplo när jag ska resa mig och så....


Efter det så var klockan 16 ungefär.... 16:30 tiden kom Johan och det blev fast bestämt om canyoning på lördag klockan 9:00...
Och i nästa vecka ska jag och Regina ''go rock climbing'' på tisdag kväll :) Fan vad härligt...
Sedan satt jag och Johan och snackade fram till 19 tiden då det var dags för mat...
Det var väldigt väldigt bra för min spanska och hans engelska... Väldigt trevligt. 
Han påstår också att min spanska grammatik är bra... men med tanke på att min svenska grammatik inte sitter där den ska.... så... yo no sé... :P

Det käns för min del ändå väldigt härligt att jag kan föra samtal på spanska nu, och göra mig förstålig... och själv förstå när andra pratar....!  På rätt väg...

Ikväll (igen) var det pasta... me like!!! och köttfärssås (carne)... Massa pasta och risrätter här, men det är så jäkla gott! Jag kommer verkligen sakna Marlenes mat!!!

Japp, nu sitter jag här och undviker dagens läxa... mañana, mañana, vet du! ;)
Jag har verkligen kommit in i den livsstilen nu :P

...Tengo muchas tareas de Español....  Jag har mycket spanska läxa.... usch usch usch...! :P
Anyway, jag ska nog upp på rummet nu snart och undvika läxan lite mer...
Ha det bra så länge ;)

Chao!

(=igar akte vi till Jají).

Japp japp, Igare var det en utflykt till Jají.
Vid 9 tiden stack vi fram Jakera... Vantade pa Lenin som skulle med, men han dok inte upp sa vi drog mot Otra Banda buss hallplats... Sen tog vi bussen bort mot Buss terminalen och leta upp forsta basta buss mot Jají. Tja, buss och buss... det var mer en van om man sager sa, men det var trevligt :P

Det tog ca 45 minuter att aka dit... Det var valdigt fin vag att aka pa...
Nar vi kom dit sa markte jag att jag inte hade tackning pa min mobil, sa jag leta upp en telefon och ringde for att meddela Lenin om att vi var i Jají. Inte den basta signalen dar uppe i bergen.
Jají var en valdigt liten och mysig stad... Vi gick runder en stund sen tog vi en lunch pa en restaurang... men josses... inte vad man ar van vid precis... Inja fick ingen dricka, Laira fick inget brod och min kyckling var allmant acklig...  Aja, men det var en upplevelse.. :P

Sen tog vi bussen tillbaka mot Mérida, men bara typ i 15 minuter och hoppade av vid vattenfallet som var dagsutflykten...
Nar vi kom dit sa klattrade vi in i djungeln och kom fram till ett jatte mysigt stalle vid ett vattenfall... :)
Vi stannade dar en stund och myste, det var jatte harligt... 
Sen gick vi ner igen och har i Venezuela finns som sagt inga tidtabeller pa bussarna sa vi borjade ga langs vagen... Men da kande vi ocksa att vi inte ville sticka hem annu... Sa aven om bussar mot Mérida akte forbi sa fortsatte vi ga.... Det var jatte harligt! :D
Jag kommer ladda upp bilder snarast mojligt! :)

Vi hade tankt att ta en tur inom byn La Mesa (oversattning: bordet)  Men jag menade pa att klockan var 16 och det var sondag sa jag visste inte hur lange bussarna gick tillbaka till M{erida sa vi fortsatte ga....
Sen markte vi att det inte passerat en Merida buss pa en bra stund sa vi borjade lura pa om det kanske inte gick fler... sa kom vi forbi en restaurang dar uppe i bergen dar en tjej som var fran Caracas sa att bussarna inte gick pa den gatan... men ja...vi bara fortsatte ga anda.... och borjade leta taxi...
Att ga hem var inte en plan for det var typ 25 KM... Weeeeeiii!
Men vi hade javligt kul pa vagen! :D

Tillslut fick jag lite tackning pa mobilen och vi borjade diskutera vem vi skulle ringa... Och precis da kom en Merida buss som hade plats till alla 6 :D
Woohooo! Det var skont! Det var en valdigt kul och fin vag att ga pa... men i flip flop, sa blir det lite mindre bekvamt efter nagra timmar... :P

Nar vi var tillbaka var det dags att laga mat. Señora Marlene och familjen var inte hemma igar kvall sa vi lagade maten sjalva... Vi gjorde kottbullar och spagetti! Ah sa gott det var!!! :D
Men inte liiiiite spagetti?? Steffi tog tva paket!! Haha... klockrent!

Det blev jattegott...! :)

Sen var det iprincip bara att plugga.... Sen sova...!

Det var en riktigt harlig dag och vi kom fram till att vi snart ska ta tag i att hyra en bil och kora runt i Merida state och besoka byar och vackra platser... :)
Jag ska be Lenin att kora oss runt eftersom han kanner liksom staller ratt val :P

Usch ja... imorgon ar det dags att lagga till ett ar till pa mitt liv. Det suger... 21... "wooooo jag kan dricka lagligt i USA"... Las Vegas nasta! :D

Jag hade laxa till idag... 2 st... Men den ena ar borta... No good... Jag borde bege mig och leta...och ta hand om... ja... helt enkelt...!
Ha det sa bra liksom och sant!

¡Chao Bello!

Tja fan läget?

Sitter på kontoret på Jakera nu, har snott åt mig Internet kabeln...

Igår så funkade inte Internet någonstans här i närheten... Det var fel på CanTV...

Men men....

Måndag:

Ja, nu var det ju ett par dagar sedan, men jag väntade på spanska lektioner fram till kl 14... men då sa Johanna att jag inte har fler spanska lektioner... Och att jag ska ha provet på onsdagen... Men ja, jag vill ju inte ha testet så jag sa att jag tar det nästa vecka... Så jag stack till Pima Cotton Express med Frida istället! :P

Don Bosco hade ledigt både måndag och tisdag... så ingen tidig morgon dessa dagar... Sweet!

På kvällen var det som vanligt fest ute på Plaza Heroinas och jag såg en av lärarna från Don Bosco, så jag gick ner dit och umgicks med henne och hennes kompisar hela kvällen J

På tisdagen ja, födelsedag som sagt....

Jag träffade Lenin och Darwin på förmiddagen... De skulle klättra Pico Bólivar igen på onsdagen (igår) så jag hängde med dem för att fixa utrustning och grejor... det var väldigt intressant eftersom jag hänger med mer och mer i andras samtal... något ord här och där i alla fall :P

På kvällen var det utgång... MYCKET trevligt!
Vi hade lite mysigt med förfest här på Jakera... och eftersom jag inte druckit på väldigt länge behövdes det inte mycket... så redan innan vi kommit till klubben så var jag .... Ja, fan vad härligt!

Efteråt stack vi till Birosca... (Hoyo del Queque hade stängt tyvärr)... Det var jag, Mikael, Sara, Frida, Regina och Karen som gick ut... 

I början sa var det bara massa bord och ingen dans, men vi halv dansade i alla fall... Men jag som var endel påverkad, brydde mig inte att jag inte kan spanska jätte flytande... så jag satte mig vid första bästa bord och började babbla iväg, och det gick skit bra :D  Borde vara full jämt ;)   Hmm, eller så social jämt?

Det var en tjej som hette Rosalba och hennes kompis Chris...  De var jätte trevliga :D

Sen började vi dansa massa.. och jag gav så klart fan i vad folk tyckte och tänkte så jag testade salsa igen... Chris var relativt duktig.. han försökte lära mig i alla fall ;)

Dansade med Rosalba också... Fy fan vad bra hon kunde shakea! ;) Skitballt! :D
Vi festade fram till kl 3, då de stängde... Jag  och Frida i alla fall.   Sen blev vi medbjudna på efterfest hos en kompis till John (John är kille Frida har träffat här på senaste)...

Sen körde de hem oss vid 5 tiden... Fy fan vad kul kväll!

Efterfesten var mest tranquilo... relax...lugnt och trevligt... Kan inte komma ihåg några namn direkt... John... hans kompis Luis... och ja... några andra tjejer och killar.. :P

Så vid 5 så var vi tillbaka här... och skulle ta oss till Don Bosco vid 8 var det tänkt...

Jag vaknade igen vid 7:30 pga Regina och att hon skulle upp till jobb... Sen kunde jag inte somna om, hur sjukt det än låter... Så jag gick upp... och strax efter 8 kom Frida upp och vi tog oss faktiskt till Don Bosco.... Bakis och goa...

Trillade in där vid 9:30 tiden tror jag... men det gjorde inte så mycket för i princip alla elever på skolan hade väl gjort detsamma... Så det var inga lektioner... Jag spenderade någon timme att sitta och snacka med Kenia. Det var jätte trevligt.

Sen hade jag en liten siesta... det var skönt... men bara typ en timme...

Sen skulle jag ut och träffa Omar och María... Halv zombie.. men vi satt på Plaza Heroinas och hade jätte trevligt...

Sen var det mat vid 18:45 tiden...och ja... vid 20:30 var jag i sängen igen och slocknade direkt :P

Och idag?

Ja... Vaknade vi 7:30... upp och åt frukost...

Sen skickade Omar ett meddelande om att han inte kunde komma förrän 9:00...

Så jag chillade på morgonen... sen efter 8:00 kom även Regina och Frida upp....

Sen stack vi 4 till vattenfallet på andra sidan dalen.. 

Det var en härlig/jobbigt gångväg dit... precis som sist, men väldigt fint... helt okej att vandra i djungel liksom ;)

Sen låg vi där och myste halva dagen... 

Sen gick vi ner mot vägen, men tog en annan väg tillbaka och tog tillsist bussen tillbaka till Mérida.. Latisar.

Och nu sitter jag och laddar upp bilder från senaste tiden... 

Har börjat få ont i halsen... mindre kul.. får hoppas det går över....!

På lördag är det min och Fridas födelsedagsfest! :D  Även bergsklättring med Darwin och Regina... och bakfull och go på söndag är det paragliding ;)

¡Hola!

Ja, igar kvall sa fick vi veta att mannen som ager Jakera, Chris (han ar fran Scottland), hans dotter har varit sjuk sedan hon foddes (nagra veckor sedan) och hon dog igar... sa stamningen var sa klart inte pa topp, och vi ville ge folket en paus, sa vi tog hand om maten... 
Frida, jag och Harold drog till Garzon och shoppade... Planen var att ha tacos, men de hade ingen kottfars... sa det blev bara vanligt kott istallet... sa ja, det blev val mer som burritos..  gott blev det iallafall :)
Jag gjorde en valdigt god guacamole dessutom... Sen gjorde vi aven vitloksbrod...

Frida hade ju som sagt gett sig fan pa att hon skulle ha marangswiss... men vi hittade inte maranger... de fick vi gora sjalva i sa fall... men shit palla ?
Vi kopte oreos istallet :) Det blev massa gott det ocksa...! :)

Igar stack David (killen fran San Fransisco) till Colombia... 
Och idag stack Laira och Jack till Colombia... :P~ 
Jag onskar verkligen att jag hade kunnat hanga med Regina och Frida till Isla Margarita.... det hade varit sa underbart.... Men det far bli nasta gang... Sinar i kassan liksom...! Tyvarr....!
Men men...
Jag har precis raknat ut hur mycket pengar jag behover ha nu till Playan.... Och ja, jag har fortfarande mer pengar an vad jag trodde, sa det ar ju alltid trevligt :)

Sitter och vantar pa Johanna nu... det ar meningen att jag ska ha mitt test idag, men jag kanner verkligen inte for det.... Ska hora om vi kanske bara kan sitta och snacka istallet... Kanner att jag lar mig mer pa det...!

Jag har problem med hur jag ska gora da nar jag ska hem...
Antingen kan jag vara pa Playan till den 13e och ta tidigaste flyget fran Barcelona kl. 6:00... Och da ar jag i Caracas kl 7:00... Men ja, allt kan ju handa...
Mitt flyg fran Caracas gar kl 10:00...
Andra alternativet ar att flyga till Caracas den 12e och spendera en natt pa hotel i Caracas... men det lockar inte alltsa...! Men det kanske ar det basta ?
Det har inte med pengarna att gora... det ar mest sakerhet och sant... Och tidspress... Yo no sé..!
Jaja, jag kommer nog fram till nagot...

Om jag inte ska ha klass med Johanna nu sa sticker jag och Frida till Mercado Princípal...

Imorgon blir det iallafall Teleférico! :D Det var fan pa tiden... ar liksom granne med den, men jag har skjutit upp det i 5 veckor :P

Sen ar det FAN I MEJ paragliding pa sondag... Skiter i om jag ar sjuk eller vad jag ar... Jag ska fan gora det! :P

Sen var det ju snack om att sticka och klattra igen med Omar och Darwin... Far se om det blir tid till det.. Hoppas det iallafall! :)

Den 7e kommer jag aka fran underbara Mérida iallafall mot Playan... Och fran dess blir det inte uppdaterat har eftersom narmsta internet cafe ar i Puerto La Cruz... Far se om jag kanske tar mig in dit :P
Det marker vi...
Men nu ska jag iallafall till lektionen. Sa ha det bra och allt sant. 

Besos!

(= igar flög(?) vi paragliding!)

Jadu, fy fan! Igar blev det antligen av!
Pa eftermiddagen vid 16 tiden hamtades vi av Albierto och hans polare och drog ivag till bergen... Vi akte inom en liten by och hamtade tva andra piloter... Det var aven en kille fran England som var med... man han hade sin egen utrustning och hela koret.

Eftersom jag var hispigast...sa fick ju jag saklart borja... Forst sa var vinden lite stark, sa vi fick vanta en god stund... och vid 18:30 tiden sa var jag i luften. Det var en helt otrolig kansla... Totally surreal!!!
Vi flog ca 1600 meter upp i luften... Och ja... jag vet inte mer vad jag kan saga... Jag kommer lagga upp bilder sen om jag far lite tid over :P
Det ar iallafall nagot som maste upplevas! WOW!

NEW!! Video från Paragliding turen!

Och ja, varfor ar inte jag pa vag till Playan da?
Nej, jag bestamde mig for att bli kvar i Mérida hela sista tiden :P
Ja... jag kanner ingen i Playa, och jag har alla mina vanner har.. och alla sotnosar pa posadan... Vill inte lamna Mérida helt enkelt... sa jag aker till Playan nar jag atervander till Venezuela! :)

Nar jag hade bestamt mig for detta madde jag sa bra... Det var ett ratt beslut... for jag var inte helt pa... att aka till playan..
Sa idag ska jag ut och rida istallet!
Brendan har kommit hit idag. Det ar chefen fran Posadan pa playan... Det ar trevligt med nya ansikten :P
Och ja, nu pa morgonen, om 5 minuter ska vi ha ett mote sa jag maste snart sticka igen...
Men ja... jag vaknade vid 7 idag av att det konstant ringde pa dorren och ingen oppnade. Forst tankte jag att familjen oppnar, men sen kom jag pa att de inte var har igarkvall heller... sa jag gick ner och oppnade och dar stod Brendan och hade glomt sin nyckel klart :P

Och igarkvall nar vi kom hem fran paragliding sa hade ingen av oss nycklar (oss: Jag, Regina & Frida)...
Och det var ingen hemma... De andra tjejerna var pa bio eller natt och familjen var uppe pa Jakeras farm i bergen... sa Ja... Vad ska man gora? Jo, Regina klattrade upp pa balkongen och vi hade ju tack och lov inte last den dorren och kuned latt ta sig in :)  Det var sa ballt det :P  haha
Nu har jag brattom!

Pusshej!