Jojo, nog för att jag snart är 23 och att barndomen i andras ögon säkert tog slut för länge sedan.. Men igår fick jag det bekräftat. 

Hur då? ...Kan man fråga sig...

Jo, jag har fått sånt Astrid Lindgren dille på senaste... Har ju sett både Lotta på Bråkmakargatan, Pippi Långstrump (TV-serien) och Vi på Saltkråkan (TV-serien).

...Och det var just igår, när jag strecksåg på Vi på saltkråkan som det gick upp för mig... 

Sådana saker som man inte brydde sig om när man var liten, saker som man inte förstod, och saker som man tyckte var larviga... Precis som barnen i TV-serien tyckte...

...Dem sakerna har blivit roliga. Jösses som jag skrattade igår!

...Och jag kommer ihåg när jag var så liten att jag tyckte Teddy och Freddy var gamla... och Malin, hon var ju jättegammal!

Malin som var 19 år i TV-serien... Den åldern har jag passerat för länge sedan... TRAGISKT säger jag!

...Bara tanken på att jag är gammal i barns ögon.. Usch! ...Snart blir man väl kallad för tant också...

....USCH! Ja, det har jag redan faktiskt. Och då blev jag arg!

...På jobb, "Ge nu tanten biljetten, lille vän" säger mamman till sitt barn... Jag bara stirrar... Men då kommer mormor och försvarar mig (tack mormor!) "Nej, nej, inte är väl hon en tant, inte än iallafall. Så, ge nu flickan biljetten".

Jodå, tack.. Även om mormodern ställde upp, så var det verkligen ett hemskt ögonblick! Det är mamman som är tant!! Mormodern har gjort sig förtjänt av -dam- titel tycker jag.

Men på något sätt så är jag ändå glad att jag vuxit upp under den tid som jag har gjort...

Jag hade inte velat var ung idag... Kalla mig gammalmodig, men det var lite lättare när jag var ung!

När jag såg på barnen i Bullerbyn, då ville jag vara precis som dem. Ville bo precis som dem gjorde...

Barn som tittar på Bullerbyn idag (känns inte som att det har samma betydelse för barn idag) dem tycker säkert att det är JÄTTE länge sedan... ''Typ Stenåldern, va?''... Och vara glad över att de har sina mobiltelefoner, Wii, Playstation, XboX och allt vad som finns...

Ibland kan jag faktiskt sakna den lättare tillvaron som var förr... Jag kan sakna sånt sommarfirande som de gjorde på Saltkråkan... Där barnen tog ekan till en ö och hade det mysigt, sitter och fiskar tills på kvällen, ligger i hängmattan och tar det lugnt, firar midsommar utan alkohol, spyor och minnesluckor från kvällen innan...

Är jag ensam att känna såhär?

...Jag undrar det, jag...

Nu ska jag gå ut i det hemska höstväder vi har!

Hej hej.