Jag sitter på planet!!!

Vi har inte kraschat...än!

Morgonen har varit lugn...men spänd!

Väl på flygplatsen, när vi hade hittat terminal 1 (som det stod på biljetterna) så skulle jag gå och hämta en bagagekärra... något som jag aldrig använt!

Hjulen satt fast, så jag gick tillbaka... Alla började gapskratta åt mig (jag var helt oförstående). Men ja, tydligen så ska man trycka NER en spärr för att lätta på bromsen...sen körde den fint...KUL!

Sen blev det en massa gående...Först kom vi in på ett flott kontor eller något - vilket bevisligen var helt fel... så vi gick vidare.

Sen kom, vi in på SAS inrikesflyg...också helt fel!

Men efter mycket om och men och gående, så kom vi rätt!

Oooch såg lite fina pojkar på vägen...eller hur L?

Sen checkade vi in vårt bagage (glömde klart sätta namnlapp på =/ ) och fick våra boarding pass.

Upp mot incheckningen! Allt gick igenom utan problem - tack och lov! Det var ju inte lite grejor vi hade med oss direkt!

Det pep inte på mig heller

Sedan strosade vi runder lite på Kastrup...

När vi fått veta vilken gate vi skulle gå till, så gick vi dit och väntade. (Jag åt dessutom en ytterst god Marsglass)

(((FY FAN VAD DET HOPPAR NU!!!!)))

Det var inga små luftgropar det här!!  Okej, jag har inget att jämföra med, men i alla fall! Till och med Loch T tyckte det var äckligt!

Oh, well... Sen satt vi och filmade lite innan vi gick på planet (klockrent!)

Men annars? Jo, det är vätt lugnt att flyga tycker jag!

Hade inte lock för öronen när vi startade...nu är det lite sissådär... No worries!

Japp, är på väg mot Amsterdam nu som sagt ja...Skriver mer sen! Simma lugnt.

Sitter nu på det enormt stora planet mot Nairobi. Just nu flyger vi över Medelhavet!

När vi var framme i Amsterdam började vi med ett toa besök. Jag trodde att det spökade där...mysko var det i alla fall...Tills jag insåg vad det var.

Då jag höll på att lägga toalettpapper på sitsen så börjar den att spola! Men jag har ju inte tryckt på någon knapp för tusan!!

Sen tittar jag upp... och på väggen står där med liten text: "Toilet flushes automatically" - Ahaaa!

När alla hade gjort sitt, så letade vi upp en monitor. På biljetterna så stod det att vi skulle till gate F05... Men i själva verket skulle vi till F06...Så vi började att vandra. Säkert genom hela Shiphol!

Något ytterst underligt var att vi fick väldigt många konstiga blickar av en massa folk...

L: "Asså har jag BAJS i pannan eller!?"

Sen vandrade vi bort till vår gate. Vi satt utanför ett tag och spelade kort...sen var det att gå genom bagage kontroll igen...Sen satt vi och väntade i ungefär en halvtimme,

Jag vet inte vad vi pratade om...men helt plötsligt frågar T: "Är klockan två minuter i tjugo över?" - Ehm, VA!?  (19:18)  KLOCKrent!

Ungefär 19:30 började de släppa in folk.

Vi hade ett orange kort. Först släppte de på blå, sen lila, sen orange (och sist gul om det intresserar!)

"Vilket stort plan! Jaaaaa!"  *Lyrisl*

Rätt seg väntan i början, men sen rörde det på sig och kom upp i luften. Såg bara en massa ljus först...sen kom vi upp över molnen och då syntes ingenting.

Efter ett tag kom filmmenyn upp.

Jag började titta på Mr & Mrs Smith, men gav upp (i brist på koncentration).

Bytte till Madagaskar istället...men efter ett tag blev ögonlocken lite tunga...så jag började vila ögonen. Efter typ en halvtimme kände man mat doften i hela planet - matdags!

Det fanns kyckling, biff och pasta att välja på.

Vi tog alla kycklingen. Det smakade...sådär.

Efterrätten var i alla fall god!

Jag frågade flygvärdinnan:

M: "The dessert, what is it?"

Fv: "What?"

M: "The dessert, what is it?"

Fv: "Oh, I don't know what is in it"

Ehm..okej..det lät ju också bra!

Jag antar att jag aldrig får veta...oh well!

Nu ska jag försöka sova!

Hej hej!

Han försökt sova lite.. till och från.. men det är inte precis hästens sängar (stolar) vi har.

De serverade nyss frukost... sån crossoint.. eller hur det nu stavas.

Men palla äta nu? No thank you!

Ja, vi är i Afrika nu i alla fall! 41000 ft upp i luften och det är runt -76° F ute *brrr*.

Här inne är det rätt behagligt i alla fall!

Men det kommer lite skumma odörer ibland....

Dessutom är det rätt tungt att andas jus nu...Ont i näsan.. oh well.

Min TBC 'böld' ser rätt okej ut. Nu när jag har pillat bort den stora skorpan. Hoppas att det håller sig fint!

Nääämen Hejdå!

Oj, oj, oj, vad mycket det är som har hänt på så lite tid!!!

När vi kom av planet i morse (runt 06:30am) möttes vi av en speciell doft - AFRIKA!

Vi gick på toa det första vi gjorde...

I båset jämte mitt satt en gammal tant och släppte ut gaser för typ en hel vecka - med andra ord inte speciellt diskret! Vi kunde inte låta bli att skratta!

Sen gick vi och visade pass och sånt vid kontrollen...sen vidare mot bagageuthämtningen.

Efter mycket om och men fick vi vårt bagage. Sedan hyvade vi upp det på en vagn. Det kom en kille fram och hjälpte oss att bära på väskorna.

Vi som inte hade tänkt på att plocka fram några pengar ur magväskan (klant) kunde inte ge honom något i gengäld, vilket han bad om.

Så vi gick vidare ut från bagagehallen. Där utanför stod det jättemycket folk med olika skyltar...Men vi hittade inte Gloria!

Det kom jättemånga och frågade om vi ville ha taxi eller safari.

Sen kom det en svart kvinna fram och frågade vad som var problemet. Vi förklarade för henne att vi väntade på Gloria, men hade ju så klart glömt hennes nummer hemma (DUH!)

Kvinnan var dock mycket hjälpsam - Hon ropade ut i högtalare om att vi väntade på Gloria vid informationen (vilket i och för sig knappt hördes). Men vi ringde upp Ts föräldrar och bad om numret till Gloria.

Sedan gick vi för att köpa ett sim-kort till telefonen (safaricom). Kortet kostade 300 kes och vi laddade det med 200 kes.

Därefter ringde vi till Gloria. Det hade varit en enorm trafikstockning, så hon var försenad, men sa åt oss att vänta.

Efter ca 10 minuter kom Gloria!

Liten, nätt och jättesöt tjej! Hon hade lätt kunnat ses som en 19-20 åring! (Hon är 27-28 år) Hon var verkligen toppen!

Vi fick plats med alla våra grejor i hennes bil!

Det var otroligt att stiga ut ur flygplatsen! Häftiga träd och massa palmer och en stor härlig sol som sken på oss och runt +25°.

Sen körde vi iväg. Bilar ÖVERALLT! Dessutom var ratten på 'fel' sida och vi körde på 'fel' sida av vägen! :P

Vi såg vilda zebror! Hallå Afrika!!

Och sedan även en väldigt mosad zebra på vägen - roadkill. Ingen man set i Sverige direkt...!

Sedan såg vi otroligt stora fåglar i de enorma träden. Liknade typ storkar.

Gloria började med att köra oss till Nairobi Youth Hostel...sooom vi aldrig hittade!

Då körde vi mot YMCA istället! ...Men inte utan att få punktering...så det fick vi fixa först.

Alla är så otroligt hjälpsamma här! Gloria glömde in väska på bagageluckan till bilen och var på väg att köra, men då kom en av dem som jobbade där och gav den till henne!

Vi kände oss som kändisar i bilen! Blickar från alla håll och kanter!

Vi var i och för sig i extas allihopa!

När vi kom till YMCA så började vi att checka in... vi betalar 2220 kes för rummet - per natt! (ca 220 kr)

Det är JÄTTEMYSIGT här!

Det finns till och med en swimmingpool på bakgården (bara som upplysning),

Sen fick vi hjälp med vårt bagage upp till vårt rum. Vi bor på andra våningen.

Ett litet rum med tre sängar, en liten balkong och en egen toalett med dusch. Bästa stället vi kunde välja - Lätt!

Frukost var för sent för att få äta...(slutar serveras strax före 9:00) så vi gick upp till rummet och åt lite av det vi hade kvar (Gloria hade stuckit till jobbet).

Sedan satt vi och fixade och organiserade på rummet med alla grejor ett tag. Själv var jag inte ett dugg trött!...de andra var väl lite sådär...men de ville i alla fall ut och vandra! Vi bor väldigt nära stan!

Vi höll så god koll vi kunde på vart vi var och vi hade en hel del riktmärken - enorma skyskrapor!

Vi vandrade runt lite...gick in i en matbutik...strosade vidare...

Helt plötsligt kommer en tandlös (typ) man bakom oss och säger:

"Hey don't you recognize me? I work at YMCA! Maybe you don't recognize me without my uniform...!"

Jag tyckte att han såg allmänt creepy ut, så jag fortsatte gå. T och L småpratade lite, men sen sa han typ "see you later" och gick sin väg.

Vi tänkte inte mer på det och började istället leta efter ett växlings kontor.

Jag såg ett ställe lite längre bort där det stod bank och stannade till. Sedan såg vi en annan skylt där det stod bureau the change (eller liknande).

Då kom mannen tillbaka och frågade om han kunde hjälpa oss med något.

Jag sa att vi behövde ett växlingskontor. Han sa att han visste vart det fanns ett forex kontor och att han kunde visa oss vägen, så vi hängde på.

Sedan frågade han om vi kunde hjälpa honom att putta igång hans bil - och vi sa att det var okej.

Han tog oss till ett forex kontor och han satte sig utanför och väntade.

Det var värsta kontrollen!!! Tre män (vakter) satt med stora vapen i handen och vaktade.

När det var vår tur, skulle vi gå långt in i en byggnad och sedan in i ett litet avskilt bås där vi växlade våra pengar. Vi hade ju bara 1000 lappar i princip i kontanter och hade hört att vi inte borde/kunde betala med det, för då skulle folk fatta att vi var rika.

Jag hatar Shilling! :P Det känns så fel att gå runt med 1000-, 500-, 200-, 100-lappar och det är typ inte mer än ett par kronor!

Men men, när vi kom ut så satt mannen kvar och väntade på oss.

Nu började det skumma...

Han sa att han behövde gå och köpa en gallon med bensin och behövde pengar. Han hade inga på sig och ville gärna låna: "I'm not a begger, I'm not a begger!" *skumt*...tyckte jag!

Först bad han om 840 kes, sedan ändrade han sig till 2000 kes, därefter till 1800 (när vi sa nej)... Vi hade tänkt att ge honom 840 kes... han sa att han hade 1000 kes i sin jacka på YMCA, och att vi skulle få tillbaka det när vi kom tillbaka till YMCA.

Jag ville egentligen inte ge honom pengar... men det blev så att vi gjorde det tillslut...och på något vänster fick han nog 890 kes (?) oh, well!

Sedan skildes vi... och vi gick emot marknaderna. När ägarna till de olika stånden såg oss så drog de in oss överallt och började förhandla med oss! Alla ville att vi skulle köpa av dem och att vi skulle få "studentpris".

Allt var mycket dyrare än vad vi hade förväntat oss!

Men Gloria berättade nu ikväll att de försöker få det så dyrt som möjligt, speciellt när det gäller vita...och tjejer. Så vi får pruta faaan i det, nästa gång...

Jag köpte dock ett halsband och en batikklänning för 3900 kes efter att ha prutat ner det 100 kes...mitt "studentpris" var 4000 kes... Annars skulle det kostat 4200 kes! *ojoj*...

Vi gjorde samma misstag om och om igen... vi räknade i svenska pengar och började betala med det... så när mitt då kostade 3900, så gav jag 390 kes...klockrent!

"Eh, you need to pay more than that!"

Men jag har ju aldrig känt mig så populär! Alla ropade på oss! Tillslut så snabbtittade vi bara: "We're just looking! We'll be back tomorrow! We promise!"

Jösses asså!

Sen vandrade vi hemåt.

När vi kom hem hörde vi oss för om taxi till barnhemmet. Vi pratade först med receptionen på YMCA, och sa sedan att vi skulle höra med Gloria innan vi bestämde oss.

Sedan kom vi på att fråga angående mannen med bilen, och direkt var svaret: "I'm afraid you've been conjured...he lied to you!"

Han hade alltså spelat hela skiten... Men men!

Dumma som vi var... men vi gjorde en man glad idag i alla fall!

Efter att vi hade lagt upp sakerna på vårt rum, gick vi ner för att äta.

Efter mycket om och men blev det stekt fisk med ris och sås för 250 kes var. Kanonbra och jättegott!

Ingen har blivit dålig i magen hittills i alla fall ;)

När vi hade ätit så ringde vi till Gloria. Hon ringde tillbaka efter ett tag och hade fixat en taxi åt oss för 600 kes, för att komma till Shangilia! Helt okej tyckte vi!

Så vi gjorde i ordning allt och gick ner med de något tunga väskorna.

Och där väntade en snubbe från taxi JATCO. Vi packade in väskorna i bilen och jag kollade med priset. Men nä, Gloria hade ju sagt 800 kes till honom!

Jaja, what ever tänkte vi...så det blev så.

Vi satte oss i bilen och körde iväg.

Efter ett tag, kanske 10 minuter kom man till utkanten av staden och det var här som jag för första gången upplevde äkta Afrika!

Kåkstaden var inte att leka med!

Först åkte vi för långt, så vi fick vända...Vi skulle köra in i kåkstaden... Som för övrigt heter Kangemi.

Det var lite läskigt, men jag har aldrig sett något liknande! Och det är omöjligt att beskriva det...både i detalj och bara ytligt!

Vi såg små barn komma springande lite överallt som pekade mot bilden och sken upp och började vinka. När vi vinkade tillbaka blev de jätteglada!

Taxi chauffören fick fråga ett par gånger innan vi kom fram. Det fanns tydligen ett par barnhem att välja på... Men alla var trevliga och vi hittade rätt tillslut!

Vi fick hjälp att bära in våra saker när vi kom dit, av personal från barnhemmet.

När vi kom in höll barnen på med en aerobics lektion.

Alla blev mycket nyfikna på oss, men instruktören sa åt dem på swahili att inte bry sig om "de vita".

Vi gick in med väskorna på kontoret, de sa att vi kunde dela ut sakerna dagen efter. Så vi gick ut och tittade på när barnen tränade.

Vi fick inte filma eller fotografera idag. Huvudföreståndaren var inte där och Salome visste inte. (Salome är en av föreståndarna/lärarna).

När barnen var klara ville alla komma fram och hälsa på oss. De skakade hand med oss och frågade "how are you?"

Men de mjuknade till allt eftersom och ville hålla oss i handen, bli kramade, bli burna, visa oss danser...

T och L hade solglasögon på sig som blev ytterst populära!

Alla ville prova dem, visa sig för oss och sina kompisar!

Vissa började till och med slåss livligt om vem som skulle prova dem.

Det går inte att beskriva känslan tillsammans med barnen!

Vi fick lära oss så många namn! Vissa riktigt afrikanska... Det var självklart svårt att komma ihåg alla.

Jag vill ta med alla hem och hjälpa dem... Men jag fastnade speciellt för tre stycken...Lilla Cyntia...en riktigt söt och smart liten flicka, och bara 6 år. Hon var väldigt tyst av sig, men jätte härlig!

Martin, den yngsta pojken på barnhemmet - 2 år. När jag frågade "Sasa?" (hur mår du?) så svarade han "Poa!" (bra) - jättesött!

Och så lilla prinsessan Grace! Hon var så härlig. Också jätte tyst...kanske 2 ½ - 3 år gammal. Hon hade en rosa prinsessklänning på sig. Helt underbar! Så jättesöt!

Vi fick en rundtur på barnhemmet av Salome. Deras sovsalar har våningssvängar med 3(!) våningar! Dessutom står de jättetätt ihop!

Slitna filtar, inga kuddar och jättetrångt...

Salome berättade att de var tvungna att dela sängar, då de inte räckte till allihop. De har alltså inte plats för alla barn som de tar hand om!

I en av sängarna låg en liten flicka. Salome berättade att hon hade kommit tidigare denna vecka. Hennes mamma hade övergivit henne och Shangilia hade hittat henne.

Att umgås med barnen var helt underbart...men samtidigt ledsamt... De förtjänar så mycket bättre! Jag önskar att jag fick träffa dessa barnen varje dag...

Känslorna rusade över mig... Jag visste inte om jag skulle vara ledsen över det jag såg, att barnen har det liv de har, eller om jag skulle vara glad över att trots detta se deras enorma livsglädje!

Det händes som om vi bara var där i en halvtimme.. men 2-2½ timme passerade bara väldigt fort!

Ibland kunde man se ett barn, eller flera...som satt avsides från de andra lekande barnen..och bara satt och stirrade ut i luften.. Det känns som om det enda de barnen gör är att vänta på en ny dag... Det borde inte vara såhär!

Senare kom Gloria och umgicks ett tag...sedan åkte vi hem med henne.

När vi kom tillbaka var vi helt slut!

Jag somnade direkt! Sängarna är absolut helt okej! Det är väl kanske myggnätet som är lite jobbigt.. men det vänjer man sig vid! :)

Heeeeej Jambooo!

Nu är vi tillbaka efter en lång och händelserik dag!

Jag är helt slut, men måste berätta om dagen nu, annars är jag rädd att jag glömmer hälften av alla viktiga smådetaljer! Som om igår t.ex. Jag skrev lite om det nu ikväll eftersom vi inte orkade skriva igår (vi hade varit vakna i 18 timmar...) och vi somnade direkt.

Det är så mycket småsaker som inte kom med.. saker jag inte kan sätta finger på nu, men som jag ändå vet om... men allt kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Om dagen alltså:

Jag vaknade strax före klockan blev 8:20am, då alarmet skulle gå... så jag väckte de något svårväckta tjejerna.

Ute var det lite molnigt men ljummet och härligt!

Vi bytte om och gick ner till frukosten.

Jag beställde 2 toast och två ägg. Vi fick även en tallrik med frukter (papaya, ananas och banan). Det fanns en sylt på bordet som jag tog på mina toast - JÄTTEGOTT!

Jag blev fort mätt, men det var i alla fall mycket gott!

Personalen tyckte att vi var konstiga som bara ville dricka vatten (på flaska). Men vi ville inte ta av mjölken, teet eller kaffet. (jag dricker inte kaffe, och teet såg inte allt för spännande ut...dessutom gillar jag inte att dricka varma drycker när det är varmt ute).

När vi var klara gick vi upp och gjorde oss i ordning. Idag har vi shoppat!!

Vi skulle köpa en massa till barnhemmet.

Vi tömde våra handbagagesväskor och tog med oss dem. Vi stack från YMCA ca 9:45am.

Vi började leta upp en bank så att vi kunde växla in våra rescheckar. Det tog en hel del tid till att hitta rätt (Barclay Bank), men vi hittade rätt tillslut. De har väldigt många vakter i stan och de var alla mycket vänliga och ville hjälpa oss. Vi har kommit fram till att man antagligen ska fråga "how are you" innan man tilltalar någon - annars tittar de lite besvärat på en.

Vi kunde bara växla in 650US$ på Barclay's, så jag tog det vi hade från barnhemmets kassa och växlade in. På Barclay's kan man bara växla in 650US$ per person och dag...

När vi var klara där så gick vi vidare för att leta upp en annan bank.

Då sprang vi på ett apotek, så vi gick in och köpte nässpray, huvudvärkstabletter och klorhexedin-liknande medel till barnhemmet.

Vi fick vänta där mycket länge...

Eftersom vi bara har 10 dagar i Kenya, så kan jag tycka att jo, vi var stressade och de är väldigt sega (så att säga) i Kenya... Men annars tycker jag att det är en skön stil.. När man annars lever i ett sådant stressigt samhälle. De ska slå in varenda liten detalj man köper, sen ska de slå in priset på en miniräknare, sen ska de skriva ner allt på ett kvitto, för hand...sen betala och då eventuell växel.

Sen ska de ju hitta rätt saker också... Men det är en skön stil.. det var bara lite jobbigt nu eftersom vi har så begränsat med tid.. :/

Vi skulle ha 10 paket nässpray, men då var de tvungna att hämta fler paket på ett annat apotek först.

Men det blev i alla fall 10 paket nässpray, 5 flaskor klorhexedin och x antal kartor med huvudvärkstabletter, både för vuxna och barn.

Sedan, medan vi fortfarande letade efter en annan bank, så hittade vi jättemånga mysiga butiker á la Africa!

Det var så skönt att gå och titta utan att någon drog och slet i oss. Det var dessutom MYCKET billigare än på marknaden!

Jag köpte ett par salladsbestick i [ebony] - jättefina!

Sedan köpte jag en massa vykort med djur på och en väska i batikfärg, en batikklänning, tavelbilder och armband. (Ja, det var kanske mer, men jag kan inte komma på det nu).

Sedan hittade vi ett forex kontor som faktiskt kunde växla rescheckar - alla. Så det blev i alla fall gjort!

Vi köpte även tre par skor och två riktigt fina afrikanska tröjor till barnen.

Sedan gick vi och letade efter ett postkontor... och efter att ha frågar ett par vakter till, så hittade vi Kenyatta Avenue och där fanns General Post office of Nairobi, så vi köpte på oss en massa frimärken!

Sedan höll vi på att svimma av törst! Så vi vände oss till första bästa supermarket och gick in för att köpa vatten. Vi fick inte ha med några väskor in i butiken så jag väntade utanför för att slippa att lämna det hos personalen.

Därefter gick vi direkt till Uchumi Supermarket som vi var på igår. Det ligger mycket nära YMCA!

Nu skulle det handlas till barnhemmet!

Först tog vi vars en korg "Det räcker väl med dem?" säger T...

Dessa fylldes dock väldigt snabbt, så det blev sedan att hämta en vagn.

Vi köpte 8 paket gröt, ca 10 kg kex (Marié kex), 200 pennor, 50 sudd, 20 linjaler, 20 pennvässare, 2 stora plasttunnor, bindor, tvål, skärbräda, en potta, servetter med mera, med mera!

Folk tittade på oss som galningar...vår vagn var överfull!

När vi kom fram till den (lilla) kassan som var öppen, kom det fram en kille i personalen och började lägga upp alla saker åt oss.

Vi förklarade vad vi skulle göra med alla sakerna och dem blev nog rätt rörda:

"You are so nice! God Bless you all, thank you so much for what you are doing for our country!

Man blir rätt överväldigad...

Alla väskor fylldes, även de två tunnorna som vi köpte, fyllde vi upp + yttligare 6 kassar.

Vi fick även hjälp av personalen att packa ner allt!

Allt gick på ungefär 10 000 kes alltså ca 1000 sek!! Det är så otroligt billigt! Med tanke på hur mycket vi köpte i alla fall!

En hel del suck, pust, stön och ömma ryggar på vägen tillbaka till YMCA...och så klart, en massa blickar från förbigående människor.

Vi skyndade oss hem. Sorterade ut våra saker i lobbyn, sedan gick T och L upp med våra saker medan jag ringde Gloria som skulle ringa en taxi åt oss.

Han kom efter att tag och vi packade in i bilen. Han ville klart ha mer än 600 kes, som vi skulle ha som fast pris (enligt Gloria), men jag var stenhård med att Gloria hade sagt 600 kes, så tillslut gick han med på det.

Han fick beskrivningen till Shangilia, och sedan gav vi oss iväg.

Alla känslor bubblar upp så fort man kommer in i Kangemi (kåkstaden). Vi bestämde att filma trots alla varningar vi hade fått. Vi virade in kameran i en plastpåse och höll den lågt. Vi såg inte alls vad vi filmade, men en del blev riktigt bra. Det var inte heller någon som reagerade på det.

När vi kom fram betalade vi taxichauffören och tog ut våra saker. Jag började filma. När vi kom in så höll barnen på med en uppvisning i afrikansk dans - jättehäftigt!

Vi smög förbi och in på kontoret för att lasta av allt.

Salome sa att vi kunde dela ut de sakerna imorgon, att vi skulle komma mellan 12:00 - 14:00.

Sedan smög vi ut och tittade på barnen och började filma igen. (Idag hade vi fått tillåtelse att filma och ta kort). Dessvärre var inte huvudföreståndaren där, så vi fick inte träffa honom.

Det var även en annan grupp vita på barnhemmet idag!

I början tyckte vi att det var lite trist, meeeeeen det ändrades fort

En skiiiiiitsnygg kille kom fram och frågade vilka vi var (på engelska). Det visade sig att de var en grupp elever från en drama folkhögskola i Norge, så vi gick över still svenska.

Johan heter snyggingen *dreggel*.

De spelade upp en pjäs för barnen - Vasselissa (typ modernare Askungen, med massa komiska inslag). Den var riktigt bra gjort - och mycket sött!

Barnen tyckte också att det var mycket bra!

Sedan sjöng de en sång och gjorde rörelser till. DÅ var även Johan med *yummie*. "Hey you! Get off my street!" "4 feet long, 2 feet tall, knock it on the wall!"

Barnen började tillslut att sjunga med i sången, då den upprepade sig hela tiden!

När de var klara var det några av barnen som sprang fram till oss. Vi började att ta bilder också, och sedan släppte jag inte kameran på hela dagen... Den gick non stop! Jag tog säkert 400 bilder idag bara på barnhemmet!

Alla barnen ville vara med på bild och de skulle posera, dansa och göra konster.

Visst blev det lite tröttsamt efter 3 timmar non-stop. Men det var kul samtidigt, då barnen tyckte att det var så kul och de var alla mycket glada!

De var så glada över att se oss igen! Jag fick en hel del bilder på min lilla flicka Cyntia. Hon är en riktig modell! Hela hon är så underbar och jag vill så gärna ta med mig henne hem och ge henne ett bra liv. Hon (liksom alla andra) förtjänar så mycket mer!

Och min lilla prinsessa Grace är så fin! Jag bar runder på henne hela dagen idag. Hon ville verkligen inte att jag skulle släppa henne! Jag ville inte heller släppa taget om henne.

Tillslut...framåt kvällen somnade hon hos mig, i min famn, och jag fick gå in och lägga henne. Hon fick dela säng med en annan liten flicka.

Jag bad några barn att visa mig vart jag skulle lägga henne. De gick med mig, och höll mig i handen och visade mig vilken sovsal hon skulle sova i.

Det var så fint, och jag blev så rörd! Jag har aldrig känt mig så...bah! Jag kände väldigt starka moderskänslor, och jag ville alltid få göra detta. Och se henne vakna varje morgon,

Hon höll i mig hela dagen och när jag satte ner henne korta stunder så höll hon antingen i handen eller om mina ben. Jag vill aldrig släppa henne. Hur ska jag kunna åka ifrån dessa barn? Hur ska jag kunna åka hem till ett liv i lyx (i jämförelse med detta) efter det här...?

Att sitta med henne och Martin var så fint.. och att sedan få gå och lägga henne...

Det togs som sagt många bilder idag. Alla ville vara med och de ville vara på bild med sin syster, bror, kusin, kompis... alla skulle vara med.

När Lottas och Tildas kameror var fulla, och barnen fattade att det var bara min som fungerade så hörde man non-stop "Take me a picture! Take me a picture!" Så mysiga barn!

Sedan bad jag några barn att visa mig runt. Jag fick se deras dusch och bad (jösses!) och toaletterna (JÖSSES!!!) Det var små hål i marken, och det låg bajs kvar i i princip alla bås. De måste gå och hämta vatten för att skölja undan det, och det var inte så ofta man gjorde det. Så det luktade ju inte heller hallon precis. Sedan fanns det typ 8 pottor till de mindre barnen. De var fulla med kiss och bajs dem också. De verkar inte heller tömmas allt för ofta.

Sedan visade de mig ett klassrum och där satt barnen och åt för tillfället, så jag passade på att fotografera lite då också.

Sedan fick jag se köket och deras diskställe. Det kan knappast klassas som hygieniskt... men barnen var så glada. Många är så fulla med livsglädje!

Det var en pojke som följde mig hela dagen - Peter (ca 12-13 år), och hans kompisar Julius och Sammy (som är kusiner och lika gamla som Peter). Han var lite påfrestande ibland, han ville att jag skulle ta bilder på honom, Sammy & Julius hela tiden, men jag ville att alla barn skulle få bilder. Men det gick jättebra ändå och jag tycker bara att pojkarna var så gulliga!

Peter sa att han ville att jag skulle bli hans sponsor.. det kändes lite dumt när jag inte visste vad jag skulle säga...Det kändes lite jobbigt när han sa inför andra att jag skulle bli hans sponsor.. men ja.. jag kan ju sätta mig in i deras situation.. så jag förstår dem till hundra procent.

Med tanke på att de blev rätt sent innan vi kom hem så frågade de om vi skulle sova där... och det var det vissa barn som tyckte att vi skulle. Men med tanke på hur lite plats barnen har nu så varken ville eller kunde vi stanna.

Jag gick och satte mig ett tag...och vid sidan om mig stod en pojke som var typ 5-6 år gammal och snyftade. En lite äldre pojke berättade för mig att han var ledsen för att han var hungrig. Sedan frågade han om jag kunde ge dem mat... Jag blev chockad. Stackars barn! När jag är hungrig så får jag mat, eller så tar jag mat...eller så vet jag att det inte dröjer länge innan jag får mat. De kunde inte göra annat än att vänta till morgondagens frukost... Jag kunde inte ge dem något. De hade låst kontoret, och jag hade antagligen inte haft någon rättighet till att ge pojken något att äta i vilket fall... :/

De bad mig att leta upp någon som hade nyckel till kontoret så att de kunde få mat... jag kommer ärligt talat inte ihåg vad jag svarade.. jag blev så chockad av att höra dem be mig så innerligt om något som borde vara så självklart! Jag kände mig riktigt maktlös!

Sedan ringde en klocka... Det hade börjat mörkna nu och många barn satt och gjorde läxor.

En pojke berättade för mig att när de var klara med läxorna så fick de gå och vila. Om man inte gjort klart sina läxor så skulle man göra dem omedelbart, annars skulle de bli slagna av sina lärare... Jag visste inte vad jag skulle säga...eller göra... jag ville bara krama om dem allihop och önska att det skulle få det bra... Det är hemskt att lyssna till och se sådana hemska saker, och endast ha viljan att göra saker rätt, men inte ha någon som helst makt till att göra något...

Peter hade gått och hämtat en bok, en lärobok på Swahili och han började läsa en saga för mig. Han översatte år mig, och han gjorde det mycket bra! Jag kommer inte ihåg vad den heter, men den var spännande och mycket bra. Det var mysigt att sitta där tillsammans med en massa barn medan de läste för mig.

Vi tittade på bilder tillsammans. Det var en massa bilder på djur. Jag sa vad djuren heter på svenska, och barnen sa efter, sedan sa de vad det hette på Swahili, och jag fick lära mig det.

Sedan frågade jag Peter och de andra vad de skulle ge mig för namn om de fick välja ett namn på Swahili.

Peter tänkte efter ett tag, sedan sa han "Maziwa!" Det betyder mjölk. Urgulligt!!

Sedan frågade L vad de skulle döpa henne till. De sa att de skulle tänka igenom det och återkomma. När de sedan kom tillbaka så fick hon en lapp där det stod "Malaika" - som betyder ängel.

Även jag fick en lapp... De hade ändrat sig, jag skulle heta "Malkia" - som betyder drottning! Mina gullebarn! Jag blev tårögd!

Sedan bad jag dem att hitta ett namn till T också.

Hon fick heta "Binti" - som betyder prinsessa ("Daughter of king")... Så otroligt goa barn!

Gloria hade sagt att hon skulle ringa när hon lämnade kontoret, men när det blev mörkt så började vi bli lite oroliga. Jag försökte ringa henne, men jag fick inte tag på henne. Det var samtidigt mysigt att vara med barnen så länge idag, och jag kände mig inte speciellt orolig. Även om vi hade fått varningar om att inte vara ute efter mörkrets inbrott... Så kände jag att det inte skulle vara någon fara... Det kändes bra att vara med barnen.

Eftersom jag inte fick tag på Gloria testade jag att ringa Mary - en kompis som jag har träffat över Internet, som jag skulle träffa nu under vistelsen i Nairobi.

Mary hade varit på vandrarhemmet idag när vi var på stan, men hon hade lämnat ett meddelande och hennes telefonnummer, så jag ringde henne. Hon sa att hon skulle ringa tillbaka om hon hittade någon.

Men då ringde Gloria och hon fixade en taxi åt oss. Så jag ringde tillbaka till Mary och sa att hon inte behövde komma men tackade så mycket för hjälpen.

Efter ett tag kom taxin och det var dags att röra sig hemåt...

Vi fick kramar av barnen och sa att vi skulle komma tillbaka imorgon. De är så söta! Jag saknade dem direkt jag satte mig i taxin.

Klockan var runt 8:40 pm när vi åkte därifrån, så det var väldigt mörkt. Taxichauffören försökte få oss att betala mer, men jag lyckades hålla det kvar vid 600 kes igen. Maha!

Det var mysigt att åka hem på kvällen, och taxi chauffören var mycket snäll!

När vi kom hem var klockan ca 8:55pm och maten slutade serveras kl 9:00pm...så vi blev utan mat nu ikväll. Vi köpte vars en vatten och gick upp på rummet. Där hade vi cashewnötter och digestive kex. Men jag var inte speciellt hungrig...

Vi började titta på det vi hade filmat, men då dog batteriet, så vi stoppade den i laddaren.

Sedan kollade vi igenom mina bilder, vissa blev så underbart bra!

Sedan kollade jag och L på Ts bilder medan hon duschade. Sedan duschade L, och sist jag.

Klockan är nu 01:36am och jag har skrivit loggbok sedan jag kom ur duschen i princip.

Mina vykort är borta.. Så jag kan inte skicka dem imorgon... Jag får köpa nya imorgon helt enkelt.

Nu ska det sovas!

God natt!

Jambo!

Sasa?

Dagen har flugit förbi! Jag ägnar många tankar åt lilla Cyntia...

Sammy, Peter, Julius, Martin, Grace, Monica....Hur ska jag om några dagar kunna lämna dem? Jag lär känna dem mer och mer för varje minut som går...Jag vill inte behöva lämna dem.

Vi vaknade klockan 7:30am i morse. Snacka om trötta!

Ungefär kl 8:00am var vi nere och åt frukost. 2 toast, ett ägg och vatten. Toast med syyylt!

När vi var klara gick vi upp på rummet och fixade med väskorna, sedan begav vi oss mot stan. Idag hade vi en bestämd tid då vi skulle vara på barnhemmet - 12:00.

När vi var på väg ner mot stan så ringde Mary. Jag hörde inte riktigt vad hon sa, men sedan såg jag en tjej framför mig som vinkade och där var hon!

Mary är verkligen jättesöt! Och hur go som helst! Hon har varit med oss hela dagen.

Först bestämde vi att vi skulle leta efter filmer till barnen. VHS var svårt att få tag på, det fanns typ bara DVD.

Så medan jag ringde och frågade Gloria om hon kunde ringa och fråga föreståndaren på Shangilia och de hade en DVD spelare så gick vi in på ett apotek för att köpa after-bite till L (myggorna verkar digga henne)...

När vi hade fått after-bite så bestämde vi att köpa mer saker tillbarnhemmet. Vi köpte fler huvudvärkstabletter, hostmedicin och två febertermometrar. Det gick på ca 4000 kes.

Sedan gick vi till en byggnad där det skulle finnas en videobutik på sjätte våningen. Man var tvungen att ha ett pass för att komma in i byggnaden, så Mary gav dem sitt ID, för att få ett pass.

Jag fick ett svar från Gloria om att de har en DVD spelare, men att den är sönder.

Då bestämde vi oss för att även köpa en ny DVD spelare till dem.

Mary sa att en DVD spelare låg på ungefär 6000 kes - LUUUNGT, tyckte vi!

I videobutiken köpte vi 4 dvd skivor och det fanns 5 filmer på varje skiva! Bland annat: Finding Nemo, båda Matilda filmerna, Monkey Trouble, Scooby Doo 2, Parent Trap, Nalle Puh, Spiderman m.fl.

Sedan gick vi vidare...

Vi frågade Mary angående att ta kort och filma i stan. Hon sa att det var lugnt! Så vi plockade fram kamerorna och började att filma och ta kort.

Vi gick runder lite... kom till en affär där de sålde skor bl.a. Converse för 2500 kes!

...Men jag tror dock att det var fejk... oh well! Jag köpte inga i alla fall.

Sedan kom vi till en annan skoaffär (BATA) och där köpte jag ett par skor för 289 kes!

Sedan köpte vi 9 par flipp-flopp skor till barnen i olika storlekar.

Sedan gick vi och letade efter en bokaffär så att jag skulle kunna köpa nya vykort.

T och L gick in på en annan BATA och kollade på mer skor. Jag och Mary gick in i en Bokia-aktig butik som låg jämte, BiBa, tror jag den hette. Jag köpte mina vykort och en väggkalender med bilder från Afrika.

Sedan köpte jag även 10 sagoböcker till barnen för 150 kes/st. (Rödluvan, Askungen, Guldlock m.fl.)

Sedan gick vi till the General Post office of Nairobi och postade L och Ts kort.

Vi passade samtidigt på att filma på Kenyatta Avenue - jättefint!

Sedan skulle Mary visa oss ett supermarket som var mycket bättre än Uchumi. Nakumatt heter det. Nakumatt Down Town. Vi tog en vagn direkt den här gången... och började plocka på oss saker!

Vi började ta ett par choklad åt oss. Lite Bounty, KitKat och AERO. AERO är en bubbelchoklad från Nestlé - mycket god!

Sedan lastade vi på med mer kakor. Runt 10 kg till, 20 kr ris, 30 paket pasta, 2 burkar smör (blue band)... sedan köpte vi även en Heinz ketchup till oss (till T) och en nutella , vatten och tre paket äkta kenyanskt te.

Summan gick idag på ca 7700 kes.

Vi visste att vi inte skulle klara av att bära hem allt själva, så vi skulle ta en taxi hem. Tillsammans med Mary kändes det mycket tryggt.

Just det ja! Innan vi gick till Nakumatt Down Town så gick vi till en DVD butik och köpte en SONY DVD spelare för 7500 kes. Vi ville ha en DVD spelare med ett känt märke...!

Sedan tog vi en taxi från Nakumatt och lastade in allt. Och tack vare Mary så betalade vi bara 200 kes för att åka tillbaka till YMCA. Jag ringde även Gloria och bad henne att fixa en taxi från YMCA till Shangilia.

När vi kom till YMCA så plockade vi ut våra saker och la dem på vårt rum. Sedan kom taxin och vi åkte ut mot Kangemi. Mary hängde också med, vilket var jätteskoj!

Vi filmade mer i Kangemi idag... men nu ikväll märkte vi att det inte blev något på grund av att den hade varit i ett zoom läge. Den hade zoomat in fullt, så det syntes bara suddiga färger.

Men när vi kommer tillbaka till barnhemmet på måndag så ska vi filma igen.

Vi kom till Shangilia strax efter kl 12:00.

När vi kom in var det i princip tomt på barn. Alla hade lektion. Så vi gick in med allt på kontoret och sedan kikade vi in på lektionerna och filmade lite. De blev så glada när vi kom!

När det var rast så sprang alla barnen ut.

Efter ett tag märker jag att en liten flicka står och kramar mina ben. Det var min lilla prinsessa Gracie..

Jag blev så rörd att hon kom till mig sådär.. Jag har kommit att betyda något för denna lilla flicka. Hur ska jag kunna lämna henne här? Ge mig styrka!

Vi gick runt och filmade lite på barnen och på barnhemmet...

Sedan var det lunchdags och alla barnen tog mat i klassrummen. De åt en blandning av majs och bönor... Det såg ut som en gul diarré med bruna pluttar i ungefär... för att ge en bild av det) Men barnen gillade det i alla fall!

Jag filmade Cyntia när hon åt, och jag frågade henne vad hon äter... efter ett tag svarar hon "food" - SÅ sött!!!

Efter maten skulle vi få dela ut vars ett Marié kex till barnen. Vi la upp en hel paket (1 kg) på ett stort fat, sedan fick de komma och hämta ett kex en och en. Det gick jättebra!

Jag stod på scenen och skulle ta ett kort då en lite äldre flicka (15-16 år kanske) kom fram till mig och sa: "I love you....Do you love me too?" Jag blev så rörd att hon bara sa så. Men jag svarade att det är klart att jag gör. Jag älskar alla barnen på Shangilia. Alla är helt underbara och jag är så glad och hedrad över att få lära känna dem!

"God bless you", svarade hon och log.

När alla hade fått vars ett kex så var det en massa smulor kvar. De sa att barnen kunde ta en omgång till. Alla barnen kastade sig fram och trängdes och sträckte fram sina händer.

Den nya flickan, som hade kommit någon vecka tidigare stod i utkanten av trängseln och försökte krypa emellan. Det var sorgligt att se på...

När jag äter kex, så kan jag äta tills jag är mätt, eller tills jag inte vill ha mer...i de allra flesta fall åtminstone. Här blir barnen alldeles till sig om de får mer än ett. Det är så orättvist!

Barnen får bara ett kex... och själv kan man sitta och proppa i sig ett helt paket... fel, fel, fel!

Jag har bestämt att jag ska göra ett kollage med Cyntia när jag kommer hem. Och idag fick jag många bilder på henne. Jag frågade även en av hennes lärare, Tom (som för övrigt är skitsnygg!) om jag kunde få hennes profil, och även om andra barn. Han sa att det var ett känsligt ämne, men att vi kunde få veta generellt. Men jag skulle få Cyntias profil. Han berättade att hennes mamma var prostituerad och hade misshandlat och misskött Cyntia under en lång tid. Shangilia hade hämtat henne... räddat henne!

Efter kex-utdelningen lekte vi lite till med barnen, sedan började vi lägga upp alla kläder på scenen eftersom barnen hade samlats framför scenen.

Det första vi delade ut var det genensamma till barnhemmet. Först och främst DVD spelaren. Det blev ett sådant jubel och hurrarop! De började skrika en massa tack och att Gud tackar oss... J det var härligt att se deras reaktioner!

Matron kom fram till mig och tackade. Hon var väldigt chockad! Hon kunde inte fatta att vi hade köpt en ny DVD spelare till dem! Hon var så glad!

Sedan plockade jag fram filmerna och ropade upp några av titlarna och de var mycket glada! Deras ansikten riktigt lyste upp!

Sedan tog vi fotbollarna. Vi kastade ut dem till barnen och de blev så glada - alla ville åt dem!

Sedan visade jag upp det lilla pianot - det blev också mycket populärt!

Därefter tog vi fram tandborstarna och tandkrämen, alla papper och skolböckerna.

- Många av barnen gick och borstade tänderna sen!

Sedan började vi med kläderna... Det blev väl kanske lite kaotiskt...Vi visste inte riktigt hur vi skulle göra, för att det skulle bli bra...men då kallade Matron (typ 'mamman' åt barnen på barnhemmet) upp klass 5 på scenen och de fick komma fram en och en.

Problemet var att ALLT var tvunget att märkas med barnens namn, men vi hade ingen penna att göra det med.

Jag hade valt ut en tröja som jag tyckte Cyntia skulle få, men tyvärr var den för stor. Annars hade den varit jättefin på henne. Hon fick ett annat linne som hade varit mitt istället (Karate Cat).

Eftersom det var tvunget att alla kläderna skulle märkas så blev det rätt fel och jobbigt... Så efter ett tag packades allt ner i väskorna igen och sattes in på kontoret.

Vi hade tyvärr redan då tagit väldigt mycket av deras skoltid :/

När vi började dela ut kläderna var det egentligen meningen att de skulle vara på lektion. Men vi ska tillbaka på måndag igen, så det går nog bättre då J

Vi bestämde idag att vi inte ska till Mombasa. För mig gör det ingenting alls! Jag vill vara på barnhemmet hela tiden! Det var väl pengarna som gjorde att det inte blev av...men även tiden... Men även om vi hade haft mer pengar och tid så hade jag ändå inte velat åka. Mombasa kan jag besöka någon gång när jag är på semester, eller om jag en dag kanske flyttar hit, så kan jag besöka Mombasa då. Nu vill jag spendera så mycket tid med barnen som jag kan innan vi måste återvända!

Dessvärre dog batteriet på videokameran när vi skulle dela ut kläderna!  Men Mary filmade i alla fall när vi gav dem DVD spelaren och filmerna. Men det är synd att det inte blev mer än det!

Jag gosade mycket med Grace idag (också) - hon är så underbar!

Men jag fick panik idag när jag såg att hon satt och tuggade på ett batteri!!! Jag ville gråta! Barnen måste få mer hjälp! Vi måste köpa bitringar till de yngsta barnen!

Efter ett tag kom Gloria...

Vi var där yttligare i en timme ungefär... sen åkte vi tillbaka med Gloria till YMCA.

Oh, just det! En sak måste jag ju nämna! ...har jag redan gjort det, kanske?

Men men, det är i alla fall väldigt många som har frågat mig och T om vi är syskon! Inte bara ett par stycken - många!  Rätt kul! :P~

På vägen hem i bilen var det väldigt tyst... alla var väldigt trötta.

Mary hoppade ur bilen vi universitesrondellen.

När vi kom upp på rummet och lämnade våra saker, så bytte vi om till bikini och gick sedan ner till poolen. Jag ville egentligen inte. Jag ville tillbaka till barnhemmet, eller göra något annat vettigt! Vi hade inte åkt till Kenya för att jobba på solbrännan. Det känns så jobbigt!

Vi låg i alla fall vid poolen i 1 ½ timme ungefär, sedan gick vi och åt kvällsmat - fruktsallad (fresh fruit sallad) den var dock inte så fräsch, men det gick ner.

Därefter gick vi upp igen och tittade på våra kort och det vi hade filmat. Sedan turades vi om att duscha och började sedan skriva här.

Nu är klockan 23:05 och vi har precis stimmat klart.

Visst livade det upp lite grann... Men jag kan inte sluta att tänka på Cyntia...Grace...Martin...alla barnen på barnhemmet... vad gör dem nu?

Är de varma om natten? Kan de sova?

Nu ska jag försöka sova... Det kommer bli en lång, intressant och förhoppningsvis mycket kul dag imorgon! Sawa?

Kwaheri//  Maziwa malkia

Jambo och god morgon!

Idag vaknade vi ca 8:30 (Jag har dock vaknat före klockan har ringt hela tiden...)

Vi segade oss upp och gick ner för att äta frukost!

Jag har även fått reda på att den jättegoda sylten är plommonsylt, och märket heter Zesta.

Jag trodde att det var jordgubbssylt.

Just det ja, jag glömde ju nämna den lilla incidenten igår... Gracie kissade antagligen på mig igår när jag bar henne (typ hela dagen). Känns bra att vi köpt en massa blöjor...

Och så Martin, den lilla sötnosen! Han sa efter mig när jag viskade massa ord på swahili till honom. Ord som asante sana, hakuna matata, sawa...

Jag saknar barnen! Jag kan inte säga det tillräcklig många gånger! Det känns så starkt i hjärtat! Att uttrycka sig i ord är ingenting i jämförelse med hur jag känner!

Idag ska vi till Nairobi Animal Orphanage med Mary. Vi ska klappa massa djur ungar, hoppas vi J

Därefter ska vi till Masaai Market och shoppa runt J

Men jag vill så gärna ut till barnhemmet igen... Jag vill träffa barnen!!

Nu ska vi träffa Mary!

//Malkia

Habari!

Nu är jag åter på YMCA efter en lång dag ute!

Mary var lite sen i morse men vi började gå mot stan och mötte henne på vägen istället. Idag var första dagen med lite halv kasst väder.

Jag tyckte att det var okej, men Mary tyckte att det var jättekallt! Hon sa att det var runt 17 grader...och ja, då är väl en svensk nöjd..

Anyway... vi skulle först gå och leta efter ett minneskort till Matildas kamera, men de var väldigt dyra här i Kenya... De är definitivt billigare i Sverige!

Sedan gick vi till the General Post Office of Nairobi och jag fick skickat mina kort idag!

Sedan bestämde vi (att på grund av vädret - reeegn) att först gå bort till Masaai Market...

Vi gick genom Hilton Arcade. Där fanns det två affärer á la Afrika jämte varandra. Varav en var det 20 % rabatt på i princip allt! Jag köpte en gowd för 150 kes!!! (Det ser ut som en vas, i trä, med inristningar)

Sedan gick vi till Masaai Market, som skulle vara ännu billigare.

Men så fort vi kom in så började folk att dra i oss och det kändes lite osäkert att vara där. T tyckte det direkt och ville genast ut därifrån, men jag tyckte att det var okej...Så länge vi höll koll på varandra och våra saker. Ja, det var uthärdigt i alla fall.

Men eftersom Mary var med oss så blev de som hade marknadsplatser sura på henne, när vi kollade på saker. De sa att hon sa till oss att inte köpa sakerna eftersom de var för dyra. Priserna steg skyhögt när vi kom in - eftersom vi är vita...

L tittade på en trumma, som var relativt liten, och han sa att han ville ha 6500 kes för den!!! Det är helt sjukt. Mary blev riktigt chockad! Så vi började dra oss ut därifrån...

På vägen ut så hittade jag ett stånd med en massa otroligt fina fat i olika storlekar. Jag fastnade direkt för en speciell och frågade hur mycket han skulle ha för den. Han sa att han ville ha 3500 kes för den, men det tyckte jag var alldeles för mycket. Jag ljög och sa att jag hade sett en liknande sådan för 600 kes i en affär tidigare, när han frågade hur mycket jag ville ge för fatet. Men det ville han inte. Så vi tjabbade ett tag, men jag sa att jag ger inte mer än 1000 kes! Men det ville han inte.

Han följde efter mig sedan när jag gick, och sänkte först priset till 2000 kes, men jag sa nej och gick vidare...men då kom han efter och sa sedan 1800 kes... men jag sa nej (kände att jag borde tagit det budet i och för sig.. men jag gick igen). Nu var vi precis vid utgången och han kom fram till mig igen och sa 1500 kes. KÖR TILL! Sa jag!

Helt otroligt! Det var ett jättestort och jätte tungt fat och det hade ju inte kostat ca 150 Sek i Sverige. Det var både kul och spännande att pruta (jag har aldrig gjort det innan) Och detta är lätt mitt bästa köp här i Kenya (även om jag inte ännu köpt så mycket!)

Jag blev helnöjd!

Därefter gick vi tillbaka till Hilton Arcade och shoppade på lite till!

Jag har köpt väldigt mycket idag! Jag handlade för ca 3000 kes i affären med 20% rabatt och ungefär för lika mycket i affären jämte! Jag är mycket nöjd med dagens köp!

Just det ja! Innan vi gick in på Masaai Market och Hilton Arcade så gick vi in på Nakumatt Down Town och köpte lite choklad, vatten och jag köpte även 3kg Zesta plommonsylt! MUMS!

Anyway... Vi bestämde oss för att ta en taxi hem för att vi hade jättemycket att bära. Mary prutade ner det till 200 kes (för alla 4).

Vi lämnade sakerna på rummet när vi kom tillbaka till YMCA, sedan gick vi ner och tog vars en fruktsallad.

Sedan gick vi till St Pauls kyrka och tog en taxi därifrån till Nairobi Animal Orphanage.

Vi fick veta att det stället där det fanns elefant och giraff bäbisar var ett annat ställe som ligger bortanför Nairobi Animal Orphanage och att det stället bara har öppet mellan 11:00-12:00... så det hade vi tyvärr missat idag!

Men vi kom till Nairobi Animal Orphanage ca 16:00 - två timmar innan stängning. Det var "dyrt" - nästan 600 kes!

Det var lite lamt i början (för mig som jobbat på Ölands djurpark i alla fall!)...

Men när vi gått i princip hela rundan kommer det fram en djurskötare och frågade oss om vi ville klappa geoparderna! JAAAA!!!

Vi fick komma in i buren och klappa dem och ta kort med dem, det var jättekul!

L och T var allt lite skraja, men jag tyckte det var jätte häftigt! De spann jättehögt och var helmysiga!

Sen när vi var på väg ut från djurbarnhemmet så kom det en jättestor grupp masaaier!! Det var jättehäftigt!

Vi filmade lite diskret...typ... för de ville inte bli filmade egentligen... Men Mary filmade i alla fall... och låtsades som ingenting J

Mary sa att de inte ville bli filmade eller fotograferade (vilket jag hade hoppats på...) för de trodde att vi skulle visa det på TV eller liknande och tjäna pengar på det utan att de får något för det... och det ville dem inte.

Sedan tog vi en taxi hem - efter att ha kollat i den mycket dyra souvenirshoppen. Vår taxichaufför väntade på oss utanför hela tiden!

Vi släppte av Mary i stan och betalade chauffören 1200 (t/r) när vi kom hem till YMCA.

Just det ja!

När vi åt fruktsallad med Mary innan idag... innan vi hade åkt till Nairobi Animal Orphanage så pratade vi med henne om att fläta vårt hår!

Hon berättade att hon har en kompis som kan sådant och att hon skulle fråga henne om hon kunde göra det på oss för typ 1000 kes per person!! Vi får se hur det blir med den saken.

Hon berättade att om man gör det på en salong här i Kenya så ligger priser på ungefär 1500 kes!! Det är så sjukt billigt! Det är runt 150 svenska kronor! Och att göra sånt i Sverige kostar upp mot 3000 sek!!

Sedan ringde Gloria och sa att hon skulle titta förbi YMCA när vi var tillbaka.

Så hon kom efter ett tag... hon kollade på allt som vi hade köpt under dagen och på våra bilder som vi hade tagit...sedan satt vi och pratade lite.

Vi kom tillslut fram till att vi skulle ut och äta pizza tillsammans! Så vi stack till Pizza Inn som är den största pizza kedjan i södra Afrika!

T och L köpte en Hawaii och jag köpte en Peri-Peri chicken pizza. Gloria tog en hamburgertallrik.

Min pizza var mycket god, men mycket stark.. och det var lite...ben...eller brosk...bitar i kycklingen...men men!

Vi satt på Pizza Inn i ca 1 ½ timme och åt och snackade - det var jätte trevligt! Gloria är så jäkla ball! "You're kidding!?" 

Hon berättade (vi kom in på ämnet när vi frågade hur tjejerna på Shangilia gör när de får sin mens) att ute i slummen, kåkstäderna så använder de kläder och river sönder dem till trasor och hade en trasa under en hel dag, sedan tvättade de den på kvällen och hade en annan under natten...som de sedan tvättade på morgonen och bytte till den trasa de hade haft dagen innan. De som bor i kåkstäder, och jobbar, de tjänar inte så mycket, och de vill helst inte lägga 70 shilling på att köpa bindor...

För oss så är 70 kes ett drömpris på bindor, men för dem är det väldigt mycket pengar!

Hon berättade också att flickorna ibland skippade skolan när de hade mens, för att det skulle bli för jobbigt. Speciellt då de går på en skola med både pojkar och flickor.

Just det ja! (igen) På Masaai Market var det en kvinna som sålde trummor och hon hade alltså ENORMA bröst!! De var lika stora som hennes huvud! Vadå ont i ryggen...?

Och på tal om trummor, så fick L köpt en trumma idag. En som var större än den på Masaai Market, men endast för 150 kes!!

Och ja! På Nairobi Animal Orphanage så såg jag en liiiiiiten fågel. Den var inte större än en mus. Molly heter arten. Fågeln var inne hos vårtsvinen Patrik och Patricia. Väldigt "söta"

...sedan berättade Gloria om oroligheterna i Somalia... man kan i princip bli skjuten där i ett bråk över en Coca Cola... De har tydligen inte någon regering i Somalia.

Sedan pratade vi en hel del om HIV/aids problemen i Kenya. Hon berättade att om en kvinnas man dör i aids så ärvs hon av mannens närmaste släkting, t.ex. brodern. Och han har i sin tur sex med henne, och blir själv smittad, sedan har han sex med sina andra fruar (de kan ha upp till 4 stycken) och då blir de smittade också... Det är framförallt i slummen och kåkstäderna som män har flera fruar, och där råder patriarki.

Sedan berättade hon om alkohol och körning av bil...

De har nyligen infört kontroller av billister och hon träffade en kompis på Pizza Inn som berättade att hon hade varit tvungen att blåsa och hon skulle få böta, då hon hade druckit två glas vin...I Kenya handlar det dock om att kunna muta polisen...vilket hon hade gjort, så hon kom undan.

Här i Kenya får man inte dricka mer än två öl, enligt lag, därefter får man inte köra bil (numera).

Jag försökte förklara om vårt system med promille... men jag vet inte om det gick så bra...

När vi var klara var klockan ca 8:30pm och hon körde oss tillbaka till YMCA. Så jäkla kul!!!

Gloria KAN verkligen inte köra bil!

Först missade hon avfarten till YMCA, då körde hon upp på en annan uppfart mitt emot, för att sedan backa ut och vända. Mitt på vägen får hon motorstopp - 7 gånger!!!

Då slår hon igång varningsblinkers, lyckas få fart på bilen... vänder...och kör upp på trottoaren. Sedan fick vi hoppa av där. Så att hon slapp köra in och ut från YMCAs parkering, genom portarna, som är så smalt igenom, och det är uppförsbacke på vägen ut...jobbigt! (Jag har i och för sig FULL förståelse för henne! Jag hade inte klarat av att köra bil i Nairobi!)

Sedan vi kom tillbaka så har vi chillat...filmat lite...gått till vår granne och bett om en penna till L...ja, allmänt mys.

I morgon ska vi till elefantbarnhemmet klockan 11 i alla fall!

Nu ska det sovas!

<3 Malkia

Habari!

Dagen började med att vakna till solsken!!

Vi gick ner till frukosten ca 8:30am.

Beställde två toast och en fruktsallad... Vi fick två papaya och en bit ananas... Papayan smakade skit - rent ut sagt, men ananasen var ljuvlig!  Men fruktsallad var nog inte tänkt till frukost. Fruktfatet var dock helt okej. Kunde varit med ananas dock. Den är helt - wow!

Efter frukosten chillade vi vid poolen i ungefär en timme...Vi hade inte så mycket annat att göra innan vi skulle till elefantbarnhemmet. Det var mycket varmt!

Sedan gick vi upp och gjorde oss i ordning strax före 10:00am, sedan kom Gloria ca 10:15am.

Vi begav oss då mot Sheldrike's Elephant Orphanage, och hämtade upp Mary på vägen!

Det var kul! För det var till det stället jag ville! Jag hade sett en dokumentär på Travel Channel om Sheldrike's, så det skulle bli spännande att se det med egna ögon!

Vägen dit var lite bumpy, men väldigt vacker - the real African thing, yeah!

Det är så KUL att åka med Gloria! Det var en massa farthinder på vägen som vi åkte på...men de syntes knappt...men ja...de kändes i alla fall!

Och Glorias standard kommentar: "You're kidding!?" - Så go!

När vi kom fram, och skulle köra genom grinden (som Gloria tyckte var alldeles för trång ) så var det som att åka med safari! Sheldrick's låg en bit in i skogen/djungeln/savannen...

Helt plötsligt kom ett vårtsvin springande på vägen. Och sedan kom det apor - enorma!

Gloria:  "OMG! They are huge! They're not monkeys! These are HUGE!"

Gloria (lite senare): "I am NOT touching an elephant!"

När vi kom fram till parkeringen var där redan en del matatus, safaribussar och taxibilar. Det kostade ingenting att gå in, men man kunde lämna pengar i en donationsbox, vilket jag fick känslan av att det var obligatoriskt, så jag la 100 kes på vägen ut.

Stället har bara öppet mellan 11:00-12:00 p.g.a. att de vill minimera elefantungarnas kontakt med människor.

När vi kom fram till stället där elefanterna skulle komma ut, var det en mycket fin utsikt över savannen.

Massa Pumba sprang runder lite här och var, och en massa mini Pumba!

Först fick vi se en stor noshörning... när han sedan försvann så kom elefantungarna på ett led.

Den yngsta var typ 2 månader - ursöt!

Vi fick se när de matades med stora nappflaskor, sedan sprang de runder medan en av instruktörerna berättade om dem.

Jag fick inte blåsa i någon snabel (vilket jag hade sett att de gjorde på Travel Channel) Men jag frågade varför man gjorde så, och de berättade ett elefanter har ett enormt bra minne. Så om de fick känna min doft, min andedräkt, så skulle de kunna minnas mig mycket länge! Och det är ett sätt att hälsa på elefanterna.

Jag fick dock klappa dem..

När vi var klara, gick vi mot bilen och började köra tillbaka.

Vi pratade om att åka ut till barnhemmet på eftermiddagen (Jag ville verkligen, men de andra var lite sådär med det hela). Vi diskuterade även om vi skulle köpa en cykel till dem!

Vi hade sett en cykel på Uchumi i stan som vi funderade på att köpa.

Då sa Gloria att det fanns en Uchumi supermarket på vägen tillbaka mot stan, så vi stack dit. (Langata Road).

Det var stooort! Breda gånga med myyycket saker.

Vi började plocka åt oss lite choklad....ja, igen... Det blev AERO från Nestlé..

Sedan tog vi en ananas till oss! Yummie yummie yummie!

Sedan tog vi bindor, ett puzzel och blöjor till barnhemmet. Även 3 liter vatten till oss.

Vi hade lite blöjproblem idag. De som vi först köpte kostade 1800 kes per paket!! Och de innehöll ungefär 40 st. Men när vi tog den så trodde jag att de kostade 699 kes...

Mary sa att det inte går att lämna tillbaka sakerna... Men Gloria frågade ändå för säkerhetsskull och det gick bra trots allt! Så istället tog vi 3 paket Pampers och puzzlet, och resten i kontanter.

Utanför Uchumi fanns en liten minimarknad. Jag köpte glasunderlägg för 250 kes (prutade ner det från 450).

Sedan körde Gloria oss hem och Mary drog också...

Vi gick och lade oss vid poolen...i ungefär en timme... Jag ville verkligen inte.. jag ville till barnhemmet.. Men eftersom både T och L ville, så fick jag ge mig...

Det resulterade också i att jag brände mig idag :/

Efter att vi hade chillat vid poolen, stack vi äntligen till Shangilia! Som jag hade längtat! Klockan var runt 4pm när vi stack dit..

Vi fick en schysst taxichaufför. Jag sa att vi hade åkt till barnhemmet tidigare för 500 kes (liiiten vit lögn? Egentligen 600), och han sa att det var ett okej pris - sawa!

Sedan fick jag hans nummer så att vi kunde ringa när vi ville bli hämtade.

Eftersom det var söndag och eftermiddag så var de flesta barnen på gården när vi kom. Det var dock svårt att hitta en lärare... :/

Vi blev hjärtligt mottagna av barnen... Det var en av de äldre tjejerna som satt och flätade en av de yngre tjejerna, det blev jättefint!

Sedan gick jag in i köket och pratade med en av kokerskorna. - Hon var väldigt intresserad av Sverige och hon önskade att hon en dag kunde besöka landet.

Men först trodde hon att det var Schweiz vi kom ifrån. (Common mistake apparently)

Hon undrade hur vi fick värme i husen på vintern och om snön kom in genom fönster och dörrar och vad som händer med barn i Sverige om de föds i November månad...

I Kenya är november en regnmånad och många barn blir förkylda när de föds...

Sedan gick jag och fotade Cyntia. Jag fick riktigt bra bilder på henne.

Sedan gick vi utanför portarna till barnhemmet, och stod vid den lilla dalgången och tog lite kort där.

Sedan visade barnen oss deras kaniner, som de hade bakom barnhemmet... De gick och höll kaninerna i deras öron, och de sprattlade för fullt. Jag klarade inte av det och bad dem att sätta ner dem, vilket de verkade ha full förståelse för och gick genast och satte in dem i sina burar.

Det luktade väldigt illa där bak. Det var en stor hög med skräp där bakom också...

Sedan var det matdags för barnen. Vi fick ett fat med Chapati. Det ser ut som en tjock pannkaka typ. Jag smakade en bit av det och det var riktigt gott! Men jag vågade inte äta mer i risk av att bli dålig.

Snygge Tom var där idag! Han satt på kontoret. Barnen kom in med mat till honom, och det var också då vi fick vårt fat med Chapati. Det kändes så dumt att tacka nej, men Tom verkade ha förståelse.

Han sa att vi skulle få profilerna på barnen också.

Jag träffade honom först utanför portarna innan vi gick och tittade på kaninerna, då jag höll på att fotografera Cyntia, och han sa: "Ah, there's you girl!" - "Yeeah, that's my girl!"

Det var riktigt mysig att vara på Shangilia idag...

Så fort jag åker därifrån så vill jag bara tillbaka.

Grace och Martin var så goa idag...också!  Grace ser ofta ledsen ut, men när jag väl ser henne le så blir jag så glad. Hon är så otroligt söt!

Martin hade en liten blå tygväska på sig idag, som han var så stolt över. Och när vi var inne på kontoret och pratade med Tom, så var han med oss där inne. Han hade en liten bok som han gömde bakom TVn, sedan kom han fram till oss och sa "hakuna"! J Så söt!!

Vid halv sju tiden stack vi tillbaka till YMCA. Vi ringde TaxiBilly - han kunde dock inte, så han skickade sin polare Mr John, som körde oss hem

Han pratade non-stop, men var mycket trevlig! Han hade så mycket att berätta!!

Jag fick en hemsk huvudvärk innan vi lämnade Shangilia....det var nog den västa jag varit med om! Den ville inte släppa på hela kvällen!

När vi kom tillbaka till YMCA gick jag och beställde tre fiskfiléer med ris och sås, medan T och L gick upp på rummet och letade efter ibumetin och ta upp våra väskor på rummet.

De hittade dock ingen tablett till mig...så det var inte så mycket att göra åt den saken.

Det var en extrem huvudvärk! Det blev lite bättre efter maten dock, men jag hade ont!

Jag hade inte alls tänkt på att smörja in mina öron idag när vi solade... så jag hade bränt dem som f*n! - aj!

Sedan gick vi upp på rummet och slöade, tittade på kort och åt choklad...

Sedan kom vår granne in och snackade ett tag, Kintu heter han (min första tanke gick till Kunta Kinte, vilket jag kommenterade, men jag var tydligen inte den enda som hade associerat så....det var tydligen vanligt att han fick höra det ). Han var i alla fall mycket trevlig och hade mycket att prata om!

När han sedan hade gått för kvällen började vi flumma en massa och hade kul. Klockan blev mer och mer och tröttheten smög sig på. Men vi hade kul!

Kwaheri rafiki!

Idag vaknade jag vid 7:30am...

GÄSP! Ytterst trött av den sena sänggången igår...!

När jag vaknade kändes mina ögon väldigt konstiga... Jag trodde att det var på grund av att jag glömt tvätta bort mascaran igår, men är jag kom in på toa såg jag att jag var alldeles röd och svullen runt ögonen...

Antagligen hade jag bränt ögonlocken igår...det sved satan i alla fall!

Jag tog lite av Ls Xylocain och tog på min keps - som jag hade på mig hela dagen...

Vi gick till frukosten runt 8:00... Vi tog med vår nutellaburk och tur var väl det! "Min" sylt var slut idag!

Nutella till frukost accepterades dock inte av min mage (vilket jag egentligen vet, men hur kul är det att äta torra rostade bröd?)

Sedan gick vi upp på rummet, samlade ihop oss och gick därefter ner mot stan!

Vi skulle först leta upp en affär där jag kunde köpa en bandana till Cyntia. Jag hittade en lila/vit i en Afrikansk klädesaffär - jättefin!

Sedan gick vi och köpte tre bitringar och två skolväskor i en annan affär. Därefter gick vi till Uchumi Supermarket och köpte en cykel + cykelpump.

Sedan gick vi tillbaka till YMCA och jag ringde TaxiBilly - han kunde dock inte köra oss, men han skickade en annan - Sarah.

Hon kom och hämtade oss vid 10:00am tiden.

Vi packade in oss i bilen och begav oss mot Shangilia mtoto Wa Afrika.

Det gick bra att hitta vägen idag... Nu kan vi hur vi ska köra.

När vi kom fram körde vi in cykeln och de barn som var på gården just då, kastade sig på cykeln och ville åka.

Men för att undvika bråk så körde vi in den på kontoret.

Salome var också där och blev mycket glad över köpet.

Sedan ringde klockan och barnen började hoppa runder. Efter att tag kom Grace fram och vi stod vid scenen. Grace stod och kramade mig och jag klappade henne om magen... då kände jag en bula vid hennes navel... Jag frågade de andra barnen om de visste vad det var för något, men ingen visste. Jag höll upp kjolen på henne och precis vid naveln stack det ut en bula på henne. Det såg riktigt läskigt ut, och hon verkar skämmas över den för hon drog ner sin klänning. (Hon är bara 2-3 år!)

Jag pratade med Salome om det och hon sa att Grace hade fötts med bulan, och att den var mycket större då, men att det håller på att läka nu. Hon visste inte vad det var. Hon kunde inte förklara det i alla fall.

Sedan började jag att sortera ut babykläder och lägga upp det på bordet på kontoret.

Under lunchen kom det några barn från baby class (+ en massa andta nyfikna barn som ville titta).

Martin var den första som kom in. Han ville ha min uppmärksamhet så han kallade mig mgeni! Mgeni! Mgeni! Hela tiden. Mgeni betyder besökare på swahili.

Han fick de svart/röda badshortsen som vi hade haft med oss.

Sedan gav vi en tröja åt Lillian...

Efter ett tag sa Salome att vi kunde gå in i klass 5 och dela ut kläder där.

Vi skulle börja med klass 5. Så vi plockade ner tonårskläderna och gick in i klassrummet +  att vi hade med oss ett stort fat med kex till barnen..

Vi fick hjälp av Eddie och hans kompis med att hålla det relativt organiserat, och det gick bra...till och från.

Många barn blev glada över det de fick - mest bland de yngre barnen. Med de äldre var det lite svårare. Både för att vi inte hade så mycket kläder för deras ålder... + att de flesta inte blev speciellt nöjda med det de fick. Jag ville ändå att de skulle känna att de var nöjda, och ville bara det bästa... men jag vet inte... Det var lite svårt att veta hur man skulle lägga upp det...

Många av barnen ville ha skor, men vi hade inte så många i större storlekar...

Så det blev inte så lyckat... Till vissa hade vi inte ens saker, men vi skrev upp deras namn, ålder och ett eventuellt önskemål, och sa att vi skulle försöka fixa det i morgon.

Vi gjorde vårt bästa i alla fall. Vi hade med oss en gul klänning med röda blommor som var jätte söt. Jag hade stoppat undan den i hopp om att den skulle kunna passa Cyntia. Så när hon kom fram så tog jag fram den och frågade om hon gillade den, och hon blev glad för den.

Hon hade till och med tagit på sig den utanpå sina kläder utanför klassrummet (ut-och-in i och för sig, men i alla fall! )

Sedan var det dags för alla att gå till sina lektioner igen...

Jag tog med alla resterande saker in på kontoret igen och sa att vi borde sortera allt åt dem så att de slipper göra det.

Så jag satt och tömde väskorna på allt och sorterade det och småpratade med Salome.

Vi hade köpt vars en tröja med tryck (Shangilia Mtoto Wa Afrika) från barnhemmet (500 kes/st) och bad barnen att skriva sina namn på dem.

Cyntia hade inte skrivit sitt namn på min tröja så jag frågade om hon fick göra det (hon var på lektion), och Salome sa att det gick bra. Så en annan flicka ropade in henne på kontoret, och hon skrev sitt namn (CYNTA stavade hon ut...adorable!!) Då passade jag även på att ge henne bandanan som jag köpte idag - jag passade även på att ta ett kort när hon hade den på sig. Hon passade så bra i den färgen och var jättesöt!

Salome berättade att hennes mor hade dött och att hon behövde mycket kärlek... Jag önskar verkligen att jag kunde finnas till hands för Cyntia hela tiden! Det kommer kännas förfärligt att åka hem!

Hon berättade också att hon hade haft problem med benen när hon var liten och hade kommit till barnhemmet. Hon hade inte kunnat gå förrän hon var ungefär två år...

Jag har blivit så fäst vid denna lilla flicka!!!

Jag var även med på en av baby class lektionerna idag!

Jag följde med lilla prinsessan Grace dit.

Hon och Martin hade fått vars en bitring idag och de tyckte väldigt mycket om dem!

Tyvärr var det en tjej (typ 14 år!) som gick och bet på Graces ring senare...

Jag ville att det skulle vara Gracies! Hon ska aldrig mer behöva tugga på ett gammalt batteri!

På baby class lektionen var barnen mycket pratsamma! Även lilla Grace, som annars är så tyst!

Jag satt med henne i famnen och vi räknade tillsammans!

Deras lärare Emily är så söt! Verkligen jättetrevlig!

Hon berättade för mig vad barnen sa, då de i princip bara pratade swahili. De ville lära mig så mycket! En lite flicka hade en pekpinne och pekade på en massa bilder på väggen och sedan sa vi ordet på engelska tillsammans!

Sedan hade klockan hunnit bli 3:00pm... Vi ringde efter TaxiBilly och han kom efter ca 20 minuter...

Vi bestämde att åka inom Pizza Inn och ta med mat hem och äta på rummet.

Köpte även lite choklad, juice och vatten, och sedan körde vi hem. Vi betalade 600 kes för resan hem.

Vi hade fått veta att en byggnad hade kollapsat i stan idag! Min mamma hade skickat ett SMS och undrade om vi var okej. Jag kunde inte svara på hennes SMS (det är något skumt med det. Det är bara till Ts föräldrar som det går att skicka SMS till). Så vi skickade ett svar till Ts mamma... vi visste inte ens om att det hade kollapsat en byggnad. Så allt var lugnt!

När vi kom hem kastade vi oss över maten...och det smakade bra!

Jag hade beställt en liten Hawaii med extra svamp.

Sedan avslutade vi med ett litet choklad...

Jag har även börjat packa ner mina souvenirer i min bag... men jag är rädd att det kommer gå sönder på flyget hem :/

Sedan duschade jag, och sedan dess har jag legat här och skrivit..

Jag har säkert glömt en massa om dagens händelser...det känns så i alla fall...

Jag kan skriva hur mycket som helst här om vad som har hänt... men det går ändå inte att beskriva hur det har varit...visst säger en bild mer än tusen ord, och bilder har jag gott om! Men bilderna är ändå långt ifrån att berätta känslorna, tankarna, stämningarna som vi upplever... Jag försöker i alla fall...

Nu ska jag vila ögonen... God natt!  (10:24pm)

<3 Malkia <3
~Mapenzi~  

Habari ya jioni!

Jag försöker verkligen koncentrera mig, men vi har vår granne Kintu här och vi lyssnar på musik och har trevligt + att han är rather good looking!  Maha!

Vi stack mot Nakumatt Down Town i morse efter frukost - för att träffa Mary.

Vi hittade dit själva (jag) :)

Vi träffade Mary, och gick runt och tittade i lite affärer. Vi hittade en skoaffär och där fanns det asballa Converse för bara 2500 kes!

Jag köpte dock inga...det kändes inte rätt att köpa dem just då...men nu gör det det, så vi ska tillbaka imorgon!

Sedan stack vi till en matatu hållplats och to matatu nr 111 mot Adam's Arcade!

Det var väldigt bumpy, men helt klart en upplevelse Det är kul att åka matatu!

Vi betalade endast 80 kes för alla fyra.

Mary hade berättat om ett ställe där man kunde köpa ritigt billiga kläder som vi kunde köpa till barnhemmet. Hon sa att det var typ ett second hand ställe.

Vi hade fått för oss att det var något stort varuhus...av någon anledning... men det var ingen besvikelse i alla fall, det var jätte kul!

När vi kom till Adam's Arcade var det en massa stånd längs vägen. Det var som en enda stor marknad, med massa stånd längs gatorna.

Bland det första vi fick syn på var Converse skor som kostade endast 1000 kes!!!

Visserligen begagnade, men ändå mycket snygga!

Jag köpte ett par svarta - riktigt fina!! Jag hittade även ett par lila/vinröda aktiga som var SÅÅ snygga, men de var en storlek för små... Så L köpte dem istället *grr*

I wanted them so bad! Damn it!

Men vi ska även tillbaka till den andra skoaffären imorgon, så då köper jag ett par converse till...!

Sedan fortsatte vi att gå. Marknaden låg i ett slumområde, men det var mysigt att gå där. Folk ropade på oss, men de var inte all spåträngande, vi fick gå och titta i lugn och ro!

Det går inte att beskriva hur det var att gå där, men jag filmade väldigt mycket, så vi får visa det när vi kommer hem. Men jag kom på nu ikväll att jag inte alls tog bilder där - ångest! Tänkte inte alls på det :/  Oh well, jag tar kort nästa gång jag åker dit...

Det var bra att vi kunde filma utan problem i alla fall! Många tittade nyfiket när vi filmade, men mer än så var det inte...

När vi kom in på marknaden var det riktigt trångt och mycket folk, och MYCKET kläder - vilken upplevelse!!

Vi köpte typ 7-8 tröjor och 35 par underkläder i olika storlekar. Sedan gick vi ut och följde hela marknadsvägen bort...

Jag köpte dubbelt tyg för 250 kes och två bandanas för 100 kes/st, sedan ett par byxor för 400 kes (tror jag) sedan köpte jag två armband, ett för 50 kes och ett för 30 kes. Mycket lyckat!

Sedan tog vi en matatu tillbaka till stan. Det var en enorm trafikstockning så vi hoppade av och gick sista biten till Hilton Arcade.

Därefter skiljdes vi och Mary och vi gick och shoppade lite till på Hilton Arcade. Jag köpte ett batiktyg, 4 'ägg', örhängen, halsband, antilop väggprydnad...etc.

Sedan ringde vi TaxiBilly och han skickade Mr John att hämta oss, så vi lastade in i bilen (kssss ksss ksssss!)

Vi hade inte jämna pengar och han hade ingen växel, så vi betalade bara 200 kes, av 300 och skulle betala de resterande 100 kes nästa gång vi åkte med dem. Så härliga människor!!

Vi stack upp på vårt rum och började faktiskt att packa! Men om rummet ser mer städat ut nu? Svar:Nej!

Vi satt och slöade ett tag, sedan ringde vi taxi till Shangilia. Sarah kom och hämtade oss.

Sedan packade vi in de saker som vi skulle ha med oss i hennes bil.

Vi köpte också en ny skolväska till barnhemmet idag!

Och innan vi tog matatun hem från Adam's Arcade så gick vi in på ett Uchumi Supermarket och köpte vatten, bullar, choklad och mentos..

Sarah körde oss till Shangilia runt 4:30pm, och bad henne att hämta oss igen vid 6:00pm - 6:15pm tiden.

När vi kom dit höll de på med akrobatik!

Men lille Martin kom från gången bakom barnhemmet och sken upp som en sol och började prata på swahili med oss!  Sedan gjorde han high five med mig!

Vi gick in med sakerna på kontoret (kläderna, underkläderna, väskan + de skor som vi köpte idag på BATA)

Salome och Matron var där. De blev jätteglada över underkläderna! De sa att det var det som de egentligen behövde mest!

Vi satt med Tom på kontoret ett tag, vi skulle få profilerna på barnen, men det gick inte att skriva ut, så han la dem på en diskett. Tom är så snäll och trevlig - och snygg!

Martin var med oss och pratade på för fullt! "hakuna", "msungo", "mgeni"...

Sedan kom Grace in  och gick fram till mig och kramade om mig och höll mig fast - my little princess!

Sedan var vi på kontoret och pratade med Matron om kläderna. Vi tog fram alla babykläderna och hon blev jätteglad!

Hon sa att vi kunde få klä dem som går i baby class med de nya kläderna på torsdag, och filma! Härligt!

Gracie var blöt om sina byxor och sin klänning, så jag frågade Tom om jag kunde få byta på henne. Matron hade försvunnit någonstans, men Tom sa att jag skulle leta upp henne...

Jag tog med mig Grace och vi hittade Matron i köket.  Hon sa då till två äldre flickor att ta hand om Grace och berättade att de ville lära ungdomarna att ta ansvar tidigt.

Så Gracie fick bytt byxor. Sedan stod Matron och jag (och Grace) och pratade rätt länge. Hon välsignade mig och sa att Gud är mycket glad över det vi gör och att det kommer att belönas - hon var evigt tacksam.

Vi pratade lite om Sverige och Kenya, och jag berättade att jag tyckte väldigt mycket om Kenya och att jag gärna ville komma tillbaka och jobba på Shangilia... och sedan sa hon att jag kanske skulle flytta hit och rent av gifta mig med en kenyan, haha.

Jag frågade även Matron vad som hade hänt med Graces mage.

Hon berättade att Grace fick problem med navelsträngen vid födseln, typ bråck av något slag... och hon fick inte hjälp för det, då hon behövde det...så därför blev det en bula.

Sedan undrade Matron bl.a. om hur många barn en familj skaffar i Sverige och vi pratade jobb, pengar, studie/barn-bidrag...m.m.

Hon berättade att många fattiga kvinnor i Kenya, som saknar utbildning...som jag förstod det, skaffar många barn för att de ser sex som en tröst... och preventivmedel inte kommer på frågan... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...

Sedan sa jag att jag gärna ville bli fotograf också...och hon berättade att de rödhåriga tjejen som hade varit där häromdagen var från tyskland och att hon var en fotograf.

Därefter gick jag och tittade på de bilder som hon har tagit, de hängde inne på kontoret.

Och nu märkte jag att klockan började närma sig 6pm..

Jane fick sin väska tillslut också... Hon ville så gärna ha en, och vi hade köpt en. Jag berättade det för Salome att hon hade bett om en och att vi ville att hon skulle få den. Det visade sig att hon redan hade en, men hon hade visat den för Salome, och den var antagligen sönder, för hon fick den nya. Hon kom fram och tackade mig och var jätteglad!

Sedan kallades Beatrice in på kontoret och fick två tröjor av de som vi köpte idag och hon blev också mycket glad  "God bless you".

Vid 6:15pm ungefär så kom Sarah med taxin igen...Så jag sa hejdå till Cyntia, Grace, Martin, Monica och alla andra barn som var där...

På vägen hem körde vi till On the run - Pizza in.

Jag beställde en liten BBS steak pizza, less cheese, extra mushroms.

Sedan gick vi och köpte lite vatten...ett KitKat (I'm bad) och en liten Fererro Rocher.

Därefter körde Sarah oss till YMCA.

När jag frågade hur mycket hon ville ha så sa hon "What ever you want to give me, is fine"! Så jag gav henne 600 kes. Hah, sån härlig stil!

Sedan gick vi upp på rummet och åt vår pizza. Min pizza var mycket god!

Sedan chillade vi, pratade och efter ett tag kom Kintu in och vi hade allmänt trevligt.

God morgon! Snabb uppdatering nu innan vi ska iväg.

Det blev tyvärr inget med att åka ut till Mary denna gången... :(

Vi hade bara kunnat vara hos henne i en timme ungefär... Och det kunde ta upp till 2 timmar att komma dit. Så jäkla synd! Men jag vet inte... De andra verkade väl inte så jätte spända på det i alla fall... Men men, jag besöker henne och hennes familj när jag kommer tillbaka själv istället.

Vi ska antagligen träffa Mary i stan snart och få träffa hennes mamma, som så gärna ville träffa oss! :)
Gick upp vid 8am idag... Gick ner till frukosten runt 8:30am. Två toast med Zesta jam! :)

Håller nu på att göra oss i ordning!

Hej så länge!

Jambo! ...Nimechoka!

Idag har vi inte varit på barnhemmet och det känns så tomt!!

T och L ville inte... Så det blev att stanna hemma... Jag ville verkligen åka dit!!

Jag vill spendera all min tid med barnen som jag kan! Vi åker ju på fredag morgon! Och nu blir det bara imorgon också... Sedan dröjer det jätte länge innan jag kommer få se dem igen.

Idag stack vi mot stan vid 10:00am tiden... Vi gick först till ett Internet café och skrev ut profilerna på barnen och fyllde på vårt kontantkort med 300 kes.

Därefter gick vi bort mot Nakumatt Down Town och förbi till kläd/väsk/musik/sko affärerna och jag köpte ett par Converse till.

Ville ju så gärna ha ett par röda...men NEJ! De var OCKSÅ för små...

Sedan gick vi till Nakumatt och köpte några Bounty, AERO, KitKat och vatten... nyttigt värre...

Det är inte bra... på så många sätt...! Jag kunde spenderat dessa pengarna på saker till barnhemmet istället. Klarar inte mer nu... ska lägga av...det är bara så dåligt... Nothing good comes out of it...!

Sedan väntade vi en stund utanför på Mary... men sedan skrev hon ett SMS där det stod att vi skulle gå till den katolska bokaffären. (Jag visste vart den var, för vi har gått förbi den innan)

Det blev visserligen en liten omväg på vägen dit, men det vara bara trevligt.

Vi hittade i alla fall och efter ett tag så dök Mary upp.

Vi stod sedan utanför och väntade på hennes mamma...

Jag hade även planerat att försöka träffa Elizabeth idag (en annan Internetkompis till mig), så vi bestämde att vi skulle träffa henne på Yaya (köpcenter) vid kl 12:00-12:30 tiden...

Efter ett tag kom Marys mamma och hon var inte alls som jag hade föreställt mig. Hon gick fram till oss och kramade om oss.

Sedan sköljdes skuldkänslorna över mig...

Hennes mamma berättade att hon trodde att vi skulle besöka dem... så hela kvällen igår hade hon förberett med mat och städat och de hade pratat med masaaier om att de skulle besöka oss och vi skulle få se skolan (masaai skola), och Marys kusin ville så gärna träffa oss och hade börjat gråta när hon fick veta att vi inte kunde komma... :(

De hade blivit så besvikna över att vi inte kunde komma, men de sa att det var okej... Det kändes dock inte speciellt okej...

Vi hade ingen aning om vilka förväntningar vi hade på oss ute hos dem... Och varken Mary eller hennes mamma var diskreta med att säga det till oss (de var absolut inte sura eller arga...men de var ju väldigt besvikna och jag kände mig också väldigt besviken...på mig själv...Men samtidigt så har vi haft ... och har ett väldigt stressigt schema... Det skulle kännas bättre att besöka dem nästa gång...när jag har mer tid och inte behöver stressa iväg).

Sedan skulle Marys mamma gå, så vi sa hejdå och hon bad oss att hälsa till ALLA där hemma och välsignade oss också..."God bless you".

Sedan ringde vi Sarah, som skickade Mr John... och han körde oss till Yaya, för 400 kes om jag inte minns fel.

Och när vi kom dit så satt Elizabeth utanför och väntade. Hon var hur go som helst hon med och hade hur mycket energi som helst!  Hon berättade om den nya ishallen som finns i Nairobi. Självklart är det ju häftigt med en ishall vi ekvatorn.. men ja.. annars var ju inte JAG så exalterad över det ;)  Det gör ont att ramla och jag kan inte stanna :P

Tyvärr kunde vi bara prata en liten stund, så hon var tvungen att gå, men hon kanske kommer till YMCA imorgon!

Sedan gick vi runder på Yaya lite... Där var i princip bara vita! Mary berättade att det var ett samlingsställe för vita, och det var det verkligen. Det var även anledningen till att allt var mycket dyrare.

Jag köpte en grön/vit bandana för 150 kes. Kostade först 200, men hon i kassan sa att jag fick den för 150...

Sedan köpte jag ett 'ägg' till och därefter 3 garnnystan.

Tänkte göra en massa armband...till barnen! Nystanen kostade bara 60 kes/st!

Sedan bestämde vi oss för att ta en matatu till Sarit's centre och även käka där.

Vi tog en matatu till stan och bytte där till en som tog oss till Sarit's centre.

När vi kom dit gick vi direkt till våning 2, det var där all mat fanns...

Vi beslöt oss tillslut för mexikansk mat. Tilda, Lotta & Mary tog en cheesy chicken wrap, medan jag tog en Spagetti Bolognese + en fruktsallad. Fruktsalladen var YUMM!

Vi åt i lugn och ro och blev alldeles för mätta för vårt eget bästa..

Därefter gick vi runt och tittade lite... men det var väldigt dyrt här också... Men jag köpte mig ett nytt, rent, fräscht linne i en klädaffär för 1200 kes..

De flesta toppar låg på 2500-4000 kes...så billigt var det då inte!

Jag förstår att man åker till Adams Arcade istället!

Sedan var de andra trötta, så vi ringde Sarah och hon skickade Mr John igen. När jag frågade hur mycket vi skulle betala så sa han att 300 är okej, men vi fick gärna betala mer.. maha.

Nja, så rika är vi ju inte...

Sedan vi kom hem från Sarit's centre så har vi chillat på rummet, suttit och gjort armband,  ätit lite...duschat...

Sedan kom Kintu på besök!

"Can I read my book in your room...the kids are so noisy"!

Awwwh! Hehe, vilken ursäkt!

Så ja... nu sitter vi här alla fyra. Han läser sin bok...L och T har precis skrivit klart och sitter nu och gör armband...

Så nu ska jag joina dem.

Längtar tills imorgon! Vill till barnhemmet!!!

Lala salama!

Jambo!

Sista dagen är här och det känns för djävligt, rent ut sagt!... Kan inte fatta att vi ska åka imorgon... :(

Vi gick upp runt kl. 8:00am...gick ner till frukosten tillsammans med Kintu...

Sedan gick vi upp och gjorde oss i ordning...

Igår kväll hittade jag numret till min Internet kompis Nash, så jag skrev till honom och frågade även efter Eddies nummer (yttligare en Internet kompis).

Enligt Mary så är Eddie känd här i Kenya... och visst det har han väl nämnt för mig.. men ja, jag har ju inte direkt trott på det.. men men, så är det visst...

Vi bestämde i alla fall att Eddie och Nash skulle komma förbi YMCA ikväll...

Vi gick till stan efter frukosten...

Vi köpte fler bitringar, jag köpte två batiktavlor, sedan köpte vi mer garn!

Det var en snubbe i en butik som hade en affär eller något där han sålde garn... men stället var väldigt osäkert för vita, så han sa åt oss att skriva upp vilka färger vi ville ha, så skulle han hämta det åt oss...schysst!

Sedan gick vi och köpte med underkläder tillbarnen...

När vi sedan var på väg mot Uchumi supermarket som vi brukat handla på, så såg vi en trevånings Nakumatt väldigt nära - som vi inte sett innan!

Så vi gick in och köpte vatten, puzzel, rockringar och lite kakor till ikväll...

Sedan, på väg från Nakumatt, när vi gick förbi Uchumi (som vi stannade till vid för att köpa lite att ha med på planet imorgon) så kände vi lukten av mat...

Det låg en restaurang precis jämte, så vi gick in.

Vi beställde vars en Pepper steak with fries & water..

Det var verkligen jättegott!

Det kostade endast 440 kes! En sådan måltid i Sverige hade gått på minst 200 kronor på en restaurang!

När alla var mätta och belåtna, och klockan var runt 12:30...så gick vi tillbaka till YMCA.

Där satt vi och gjorde armband tills ca 1:50pm, sedan ringde vi Billy, som hämtade oss strax efter.

Vi tog med oss allt ut + fotoalbumet.

Vi kom till Shangilia runt 2:30pm, och rockringarna blev renast poppis!

Vi gick in på kontoret och pratade med Matron. Hon blev mycket glad för underkläderna.

Vi hade även tömt vårt rum på allt som vi inte behövde/ville ta med oss hem, som vi gav till dem.

Jag lämnade bl.a. mina sandaler..

Vi överlämnade även fotoalbumet till Matron. Och hon tyckte att det var jättefint!

Sedan satt vi och lyssnade till Matron, då hon berättade om sin mycket starka kristna tro, hur hon har blivit återfödd och varit ett vittne till att se Gud. Hon pratade i kanske 30 minuter... Visst var det intressant, men det var delvis obekvämt att stå där och no offence, men jag ville spendera all min sista tid med barnen...

Sedan gick vi ut till barnen igen...vi filmade och tog kort och lekte med dem.

Sedan hade de akrobatiklektion...

De äldre barnen plågar de yngre något så fruktansvärt mycket!

När barnen måste springa sin jogging runda är det alltid minst ett barn som kommer hem gråtandes... de flesta springer utan skor.. så jag har full förståelse... det är ju inte asfalterade gator i Kangemi...!

När de stretchar och gör olika övningar så kommer de äldre barnen och slår dem eller sparkar dem eller sätter sig på deras ryggar tills de gör rätt, eller tills de gråter av smärta...

Det var så hemskt att se, och maktlösheten rusade över mig..  :(

Tack och lov så gick Tom förbi och såg detta, och sa åt dem att sluta...Men flickan som de hade satt sig på grät något så fruktansvärt!

Jag gick och höll Gracie länge...hon ville inte släppa taget om mig...det var precis som om hon förstod... Jag ville inte släppa henne heller....!

Sedan såg jag Cyntia stå och se ensam och ledsen ut...Hon var väldigt svår att nå fram till... Jag frågade om hon ville vara med på kort, och vad som hade hänt, men hon svarade inte...

Jag bad sedan en pojke om att få låna en rockring, och frågade sedan Cyntia om hon ville följa med mig utanför och rocka. Det ville hon så vi gick ut tillsammans. Sedan dröjde det inte länge förrän hon var glad igen och det var så härligt att se!

Senare så sjöng barnen för oss... "If you're happy and you know it..." och "Yongo meh twalo..."  eller liknande... det är en mycket fin låt i alla fall.

Klockan gick alldeles för fort!

Jag fick även ett brev av Sammy, Peter och Julius...Det var så otroligt rörande!

Jag fick en chock när L kom fram till mig och sa att TaxiBilly hade kommit... Det var så hemskt!!!! Jag ville inte åka!!

På kontoret så välsignades vi at Matron och hon bad för oss/med oss.

När vi kom ut så fick jag så många kramar av barnen... när de förstod att vi inte skulle komma tillbaka...på länge i alla fall... De blev också mycket ledsna..

När vi var på väg ut genom porten började de sjunga för oss "It doesn't matter where you are from..."

De gick och höll i mig hela vägen ut... jag kunde se hur ledsen Peter var och när jag sedan satt i bilen och han tog mig i handen...jag kunde se att han höll på att börja gråta...

Sedan började Martin att storgråta...

Tom skulle åka med oss i taxin in till stan...

När bilen började backa ut så bröt tårarna sig loss från mig... Det kändes så hemskt Och fel! Jag ville inte åka!!

...det går inte att beskriva...

Meningen var att vi skulle kört inom Sarit's centre och hämtat mat, men ingen var hungrig, så vi fortsatte att köra...

Tom hoppade av vid universitetsrondellen...honom kommer jag inte heller att få se på länge.. :(

Jag kunde inte sluta gråta!

Jag satt sedan på vår balkong och läste brevet från Sammy, Julius och Peter, om och om igen...!

Detta såg klart Kintu, så efter ett tag kom han in till oss och försökte trösta...tja...mig.. de andra verkade inte så ledsna längre...

Senare skulle ju Nash, Eddie, Gloria och Mary komma förbi...

Så vi gick in i duschen en efter en...städade undan på rummet (= lägga allt under sängarna)...

Sedan kom Mary och efter ett tag kom Gloria.

Hon var verkligen på G ikväll!! När det ringde i hennes telefon lyfte hon up den och svarade: "Say your issues"...

Sedan grillade hon Kintu med frågor...och fortsatte att kalla honom Kunta Kinte hela kvällen..

Marys mobil hade blivit stulen i en matatu idag, så jag sa att hon skulle få min Nokia imorgon innan vi åkte till flyget... Hon blev jätteglad  :)

Jag kände mig så ofräsch ikväll (också...) Och jag fjällar i hela huvet känns det som... ingen höjdare.. :/ Speciellt på ögonlocken. Mindre trevligt...!

Men men...

Eddie, Nash och deras kompis George var på väg till WMCA först (vilket Gloria tyckte var så jäkla kul!! "Oh they are such blonds!! YMCA is a landmark in Kenya, Come on"!)

WMCA är ett hostel för tjejer tydligen (men män FÅR nog bo där...I think...)

Och YMCA är väl egentligen bara för män... Jag vet inte!

När de kom så gick jag ner till receptionen och mötte upp dem där, sedan gick vi upp till rummet!

Gloria grillade dem med frågor och allmänt dumförklarade dem för att det hade gått fel...

Jag hade tidigare skickat ett sms till Eddie där jag skrev att vi bor i rum F3...men tydligen...i Nairobi... så är F3 även en känd strippklubb.. "I thought you were in the shower??"

Mary var verkligen exalterad över att få träffa Eddie... och han är rätt snygg!

Det visste jag sedan innan i och för sig, med tanke på hans bilder... Men ja, man vet ju aldrig med Internet...

Vi satt och snackade en massa och hade det trevligt. Vi fick veta att Eddie har gjort en massa reklamfilmer i Kenya...Och att han var någon sorts ''Mr. University''... What ever that means... :P  Men han var stor i Kenya iallafall.

Efter ungefär en timme var Mary och Gloria tvungna att gå... Så då var det vi och grabbarna kvar.

Det blev lite sådana pinsamma tystnader, till och från, och det poängterar jag väldigt gärna, så det blev kul ändå.

Jag och tjejerna pratade på svenska med varandra lite till och från...och killarna pratade på kiswahili ibland...

Det var så grupperat! Det var liksom vi vita svenska tjejer i en säng och killarna i de andra sängarna, så när jag skulle ta dricka passade jag på att sätta mig med Eddie, Kintu och George.

Efter att Kintu berättat för mig att Eddie hade sagt att han tyckte att jag var söt på swahili till de andra... så berättade jag det för L och T... Så då beslutade de/vi att vi skulle skicka ett sms från vår kenya telefon till Eddie.

T och L hade mobilen, så de tog upp den lite diskret och frågade vad de skulle skriva... så jag sa att skriv typ "Jag tycker att du är söt också" eller något (Åh! Detta är så fjortis!!!). Och sedan skickade dem det...

Och ja, sen fick ju Eddie sms:et... och när han hade läst det så tittade han upp och log (jösses!)... Sedan satt jag och Eddie och skrev sms till varandra, även om vi satt jämte varandra.. det var så gulligt!

Sedan på grund av att det började bli lite tradigt för de andra så beslöt de sig för att spela finns i sjön! Men det var ändå mycket underhållande att titta på... Killarna försökte fuska, och det lät så sött nät de sa ...försökte säga "finns i sjön"

Klockan blev runt 1:00am - 1:30am innan de gick...

När alla väl hade gått så började vi packa, först då...

Och vi var klara runt 2:30... Sen var det dags att sova...Alarmet skulle gå av vid 6:00...

Good night, Sweet dreams!

It was really great making so many new friends... and those children are truly amazing!

They will always be in my heart... And I will go back to visit them...I know I will.

Maybe I'll be able to work at Shangilia one day too... It would be wonderful to be a part of their life...

Cyntia, Grace and Martin... You are very special to me... As well as Peter, Sammy, Julius, Monica, Jane, Beatrice, Bonniface, Sunday, Ken, Hassan, Joseph.... and EVERYone else!

You will always be in my heart!  Love you guys.

And big thanks to Salome, Matron and Tom who have been so friendly and sweet.

Mary, thank you for everything! It has been wonderful getting to know you! I've had so much fun together with you... And next time that I'll be back, we'll rock in Nairobi together! And I will come to see where you love...It will be great!

Gloria, you're simply awesome! Sorry we didn't get to hang out with you more... But the little time we did spend together was a blast! Hope to see you soon again!

Nash, sweet meeting you too... You did an awesome Scooby and Scrappy, but my Gollum rocked big time. But better than the original? Oh what flatter...

George... Didn't really get to talk that much with you.. but well, you are a pervert! Haha.

"Aah, mm you like that, ey" - haha, you're funny. And quite the cheater in "go fish".

Kintu - Kunta Kinte. You've been an awesome neighbour and it's been lots of fun getting to know you! "Are you tired, you look like shit" - THANKS dude!!   haha

I'll miss you!

Jambo...

Sista dagen i detta vackra land... Nu måste jag lämna en massa människor...Jag vill verkligen inte...

Vi vaknade vi 6:00am...jag var astrött... Men vi pallade oss upp och gjorde oss i ordning... Sen kom Kintu och knackade på... "Are you tired? You look like shit"? - Haha...NÄÄÄÄDÅ!

Sedan gick vi ner till frukosten tillsammans. De hade inte Zesta jam idag, så jag testade den andra gula sylten...marmeladen... men FY FAN vad äcklig!!

Jaja, sedan gick vi upp till rummet och packade det sista...

Sedan kom även Gloria...

Billy ringde strax före halv åtta, och då bar vi ner våra saker...

Sedan blev det ett stort kramkalas... Det var så hemskt... jag ville inte åka...

Vi lämnade Kintu och Gloria på YMCA...men Mary hängde med oss till flygplatsen.

Sedan åkte vi till Jomo Kenyatta International Airport.

Vi åkte i alla fall på "rätt sida" av vägen...på vägen in mot stan var det kilometerlånga bilköer...!

Men något som var lite läskigt var när vi blev stoppade av polisen... Han skällde en massa på Billy (han ville ha mutor), men tack och lov så fick vi åka vidare utan problem...men Billy höll ju på att skita i byxan...oj så nervös han var!

Jaja, jag tänker i alla fall inte åka med Billy mer...

När vi kom till flygplatsen så sa vi hejdå till Mary, sedan gick vi in med vårt bagage.

Min väska (Kintu: "This is so heavy! This is way more than 20 kilos"! - den vägde 20,4 kilo! J Och jag behövde inte betala för någon övervikt!

Planet var ungefär en timme försenat innan vi kom iväg.

Jag satt mest och gjorde armband på flygplanet... tittade lite på film (tills min skärm pajade)...

Det var fantastisk utsikt och väldigt klart... Jag kunde se Sahara öknen... Och när vi kom ovan molnen så sken solen och det var jättefint!

Det är riktigt mysigt att flyga!

Jag tappade rösten mer och mer under hemresan, och när jag var hemma (ca 23:30) så kunde jag knappt prata alls...

...I left my heart (and my voice??) in Kenya...