Heeeeej Jambooo!

Nu är vi tillbaka efter en lång och händelserik dag!

Jag är helt slut, men måste berätta om dagen nu, annars är jag rädd att jag glömmer hälften av alla viktiga smådetaljer! Som om igår t.ex. Jag skrev lite om det nu ikväll eftersom vi inte orkade skriva igår (vi hade varit vakna i 18 timmar...) och vi somnade direkt.

Det är så mycket småsaker som inte kom med.. saker jag inte kan sätta finger på nu, men som jag ändå vet om... men allt kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Om dagen alltså:

Jag vaknade strax före klockan blev 8:20am, då alarmet skulle gå... så jag väckte de något svårväckta tjejerna.

Ute var det lite molnigt men ljummet och härligt!

Vi bytte om och gick ner till frukosten.

Jag beställde 2 toast och två ägg. Vi fick även en tallrik med frukter (papaya, ananas och banan). Det fanns en sylt på bordet som jag tog på mina toast - JÄTTEGOTT!

Jag blev fort mätt, men det var i alla fall mycket gott!

Personalen tyckte att vi var konstiga som bara ville dricka vatten (på flaska). Men vi ville inte ta av mjölken, teet eller kaffet. (jag dricker inte kaffe, och teet såg inte allt för spännande ut...dessutom gillar jag inte att dricka varma drycker när det är varmt ute).

När vi var klara gick vi upp och gjorde oss i ordning. Idag har vi shoppat!!

Vi skulle köpa en massa till barnhemmet.

Vi tömde våra handbagagesväskor och tog med oss dem. Vi stack från YMCA ca 9:45am.

Vi började leta upp en bank så att vi kunde växla in våra rescheckar. Det tog en hel del tid till att hitta rätt (Barclay Bank), men vi hittade rätt tillslut. De har väldigt många vakter i stan och de var alla mycket vänliga och ville hjälpa oss. Vi har kommit fram till att man antagligen ska fråga "how are you" innan man tilltalar någon - annars tittar de lite besvärat på en.

Vi kunde bara växla in 650US$ på Barclay's, så jag tog det vi hade från barnhemmets kassa och växlade in. På Barclay's kan man bara växla in 650US$ per person och dag...

När vi var klara där så gick vi vidare för att leta upp en annan bank.

Då sprang vi på ett apotek, så vi gick in och köpte nässpray, huvudvärkstabletter och klorhexedin-liknande medel till barnhemmet.

Vi fick vänta där mycket länge...

Eftersom vi bara har 10 dagar i Kenya, så kan jag tycka att jo, vi var stressade och de är väldigt sega (så att säga) i Kenya... Men annars tycker jag att det är en skön stil.. När man annars lever i ett sådant stressigt samhälle. De ska slå in varenda liten detalj man köper, sen ska de slå in priset på en miniräknare, sen ska de skriva ner allt på ett kvitto, för hand...sen betala och då eventuell växel.

Sen ska de ju hitta rätt saker också... Men det är en skön stil.. det var bara lite jobbigt nu eftersom vi har så begränsat med tid.. :/

Vi skulle ha 10 paket nässpray, men då var de tvungna att hämta fler paket på ett annat apotek först.

Men det blev i alla fall 10 paket nässpray, 5 flaskor klorhexedin och x antal kartor med huvudvärkstabletter, både för vuxna och barn.

Sedan, medan vi fortfarande letade efter en annan bank, så hittade vi jättemånga mysiga butiker á la Africa!

Det var så skönt att gå och titta utan att någon drog och slet i oss. Det var dessutom MYCKET billigare än på marknaden!

Jag köpte ett par salladsbestick i [ebony] - jättefina!

Sedan köpte jag en massa vykort med djur på och en väska i batikfärg, en batikklänning, tavelbilder och armband. (Ja, det var kanske mer, men jag kan inte komma på det nu).

Sedan hittade vi ett forex kontor som faktiskt kunde växla rescheckar - alla. Så det blev i alla fall gjort!

Vi köpte även tre par skor och två riktigt fina afrikanska tröjor till barnen.

Sedan gick vi och letade efter ett postkontor... och efter att ha frågar ett par vakter till, så hittade vi Kenyatta Avenue och där fanns General Post office of Nairobi, så vi köpte på oss en massa frimärken!

Sedan höll vi på att svimma av törst! Så vi vände oss till första bästa supermarket och gick in för att köpa vatten. Vi fick inte ha med några väskor in i butiken så jag väntade utanför för att slippa att lämna det hos personalen.

Därefter gick vi direkt till Uchumi Supermarket som vi var på igår. Det ligger mycket nära YMCA!

Nu skulle det handlas till barnhemmet!

Först tog vi vars en korg "Det räcker väl med dem?" säger T...

Dessa fylldes dock väldigt snabbt, så det blev sedan att hämta en vagn.

Vi köpte 8 paket gröt, ca 10 kg kex (Marié kex), 200 pennor, 50 sudd, 20 linjaler, 20 pennvässare, 2 stora plasttunnor, bindor, tvål, skärbräda, en potta, servetter med mera, med mera!

Folk tittade på oss som galningar...vår vagn var överfull!

När vi kom fram till den (lilla) kassan som var öppen, kom det fram en kille i personalen och började lägga upp alla saker åt oss.

Vi förklarade vad vi skulle göra med alla sakerna och dem blev nog rätt rörda:

"You are so nice! God Bless you all, thank you so much for what you are doing for our country!

Man blir rätt överväldigad...

Alla väskor fylldes, även de två tunnorna som vi köpte, fyllde vi upp + yttligare 6 kassar.

Vi fick även hjälp av personalen att packa ner allt!

Allt gick på ungefär 10 000 kes alltså ca 1000 sek!! Det är så otroligt billigt! Med tanke på hur mycket vi köpte i alla fall!

En hel del suck, pust, stön och ömma ryggar på vägen tillbaka till YMCA...och så klart, en massa blickar från förbigående människor.

Vi skyndade oss hem. Sorterade ut våra saker i lobbyn, sedan gick T och L upp med våra saker medan jag ringde Gloria som skulle ringa en taxi åt oss.

Han kom efter att tag och vi packade in i bilen. Han ville klart ha mer än 600 kes, som vi skulle ha som fast pris (enligt Gloria), men jag var stenhård med att Gloria hade sagt 600 kes, så tillslut gick han med på det.

Han fick beskrivningen till Shangilia, och sedan gav vi oss iväg.

Alla känslor bubblar upp så fort man kommer in i Kangemi (kåkstaden). Vi bestämde att filma trots alla varningar vi hade fått. Vi virade in kameran i en plastpåse och höll den lågt. Vi såg inte alls vad vi filmade, men en del blev riktigt bra. Det var inte heller någon som reagerade på det.

När vi kom fram betalade vi taxichauffören och tog ut våra saker. Jag började filma. När vi kom in så höll barnen på med en uppvisning i afrikansk dans - jättehäftigt!

Vi smög förbi och in på kontoret för att lasta av allt.

Salome sa att vi kunde dela ut de sakerna imorgon, att vi skulle komma mellan 12:00 - 14:00.

Sedan smög vi ut och tittade på barnen och började filma igen. (Idag hade vi fått tillåtelse att filma och ta kort). Dessvärre var inte huvudföreståndaren där, så vi fick inte träffa honom.

Det var även en annan grupp vita på barnhemmet idag!

I början tyckte vi att det var lite trist, meeeeeen det ändrades fort

En skiiiiiitsnygg kille kom fram och frågade vilka vi var (på engelska). Det visade sig att de var en grupp elever från en drama folkhögskola i Norge, så vi gick över still svenska.

Johan heter snyggingen *dreggel*.

De spelade upp en pjäs för barnen - Vasselissa (typ modernare Askungen, med massa komiska inslag). Den var riktigt bra gjort - och mycket sött!

Barnen tyckte också att det var mycket bra!

Sedan sjöng de en sång och gjorde rörelser till. DÅ var även Johan med *yummie*. "Hey you! Get off my street!" "4 feet long, 2 feet tall, knock it on the wall!"

Barnen började tillslut att sjunga med i sången, då den upprepade sig hela tiden!

När de var klara var det några av barnen som sprang fram till oss. Vi började att ta bilder också, och sedan släppte jag inte kameran på hela dagen... Den gick non stop! Jag tog säkert 400 bilder idag bara på barnhemmet!

Alla barnen ville vara med på bild och de skulle posera, dansa och göra konster.

Visst blev det lite tröttsamt efter 3 timmar non-stop. Men det var kul samtidigt, då barnen tyckte att det var så kul och de var alla mycket glada!

De var så glada över att se oss igen! Jag fick en hel del bilder på min lilla flicka Cyntia. Hon är en riktig modell! Hela hon är så underbar och jag vill så gärna ta med mig henne hem och ge henne ett bra liv. Hon (liksom alla andra) förtjänar så mycket mer!

Och min lilla prinsessa Grace är så fin! Jag bar runder på henne hela dagen idag. Hon ville verkligen inte att jag skulle släppa henne! Jag ville inte heller släppa taget om henne.

Tillslut...framåt kvällen somnade hon hos mig, i min famn, och jag fick gå in och lägga henne. Hon fick dela säng med en annan liten flicka.

Jag bad några barn att visa mig vart jag skulle lägga henne. De gick med mig, och höll mig i handen och visade mig vilken sovsal hon skulle sova i.

Det var så fint, och jag blev så rörd! Jag har aldrig känt mig så...bah! Jag kände väldigt starka moderskänslor, och jag ville alltid få göra detta. Och se henne vakna varje morgon,

Hon höll i mig hela dagen och när jag satte ner henne korta stunder så höll hon antingen i handen eller om mina ben. Jag vill aldrig släppa henne. Hur ska jag kunna åka ifrån dessa barn? Hur ska jag kunna åka hem till ett liv i lyx (i jämförelse med detta) efter det här...?

Att sitta med henne och Martin var så fint.. och att sedan få gå och lägga henne...

Det togs som sagt många bilder idag. Alla ville vara med och de ville vara på bild med sin syster, bror, kusin, kompis... alla skulle vara med.

När Lottas och Tildas kameror var fulla, och barnen fattade att det var bara min som fungerade så hörde man non-stop "Take me a picture! Take me a picture!" Så mysiga barn!

Sedan bad jag några barn att visa mig runt. Jag fick se deras dusch och bad (jösses!) och toaletterna (JÖSSES!!!) Det var små hål i marken, och det låg bajs kvar i i princip alla bås. De måste gå och hämta vatten för att skölja undan det, och det var inte så ofta man gjorde det. Så det luktade ju inte heller hallon precis. Sedan fanns det typ 8 pottor till de mindre barnen. De var fulla med kiss och bajs dem också. De verkar inte heller tömmas allt för ofta.

Sedan visade de mig ett klassrum och där satt barnen och åt för tillfället, så jag passade på att fotografera lite då också.

Sedan fick jag se köket och deras diskställe. Det kan knappast klassas som hygieniskt... men barnen var så glada. Många är så fulla med livsglädje!

Det var en pojke som följde mig hela dagen - Peter (ca 12-13 år), och hans kompisar Julius och Sammy (som är kusiner och lika gamla som Peter). Han var lite påfrestande ibland, han ville att jag skulle ta bilder på honom, Sammy & Julius hela tiden, men jag ville att alla barn skulle få bilder. Men det gick jättebra ändå och jag tycker bara att pojkarna var så gulliga!

Peter sa att han ville att jag skulle bli hans sponsor.. det kändes lite dumt när jag inte visste vad jag skulle säga...Det kändes lite jobbigt när han sa inför andra att jag skulle bli hans sponsor.. men ja.. jag kan ju sätta mig in i deras situation.. så jag förstår dem till hundra procent.

Med tanke på att de blev rätt sent innan vi kom hem så frågade de om vi skulle sova där... och det var det vissa barn som tyckte att vi skulle. Men med tanke på hur lite plats barnen har nu så varken ville eller kunde vi stanna.

Jag gick och satte mig ett tag...och vid sidan om mig stod en pojke som var typ 5-6 år gammal och snyftade. En lite äldre pojke berättade för mig att han var ledsen för att han var hungrig. Sedan frågade han om jag kunde ge dem mat... Jag blev chockad. Stackars barn! När jag är hungrig så får jag mat, eller så tar jag mat...eller så vet jag att det inte dröjer länge innan jag får mat. De kunde inte göra annat än att vänta till morgondagens frukost... Jag kunde inte ge dem något. De hade låst kontoret, och jag hade antagligen inte haft någon rättighet till att ge pojken något att äta i vilket fall... :/

De bad mig att leta upp någon som hade nyckel till kontoret så att de kunde få mat... jag kommer ärligt talat inte ihåg vad jag svarade.. jag blev så chockad av att höra dem be mig så innerligt om något som borde vara så självklart! Jag kände mig riktigt maktlös!

Sedan ringde en klocka... Det hade börjat mörkna nu och många barn satt och gjorde läxor.

En pojke berättade för mig att när de var klara med läxorna så fick de gå och vila. Om man inte gjort klart sina läxor så skulle man göra dem omedelbart, annars skulle de bli slagna av sina lärare... Jag visste inte vad jag skulle säga...eller göra... jag ville bara krama om dem allihop och önska att det skulle få det bra... Det är hemskt att lyssna till och se sådana hemska saker, och endast ha viljan att göra saker rätt, men inte ha någon som helst makt till att göra något...

Peter hade gått och hämtat en bok, en lärobok på Swahili och han började läsa en saga för mig. Han översatte år mig, och han gjorde det mycket bra! Jag kommer inte ihåg vad den heter, men den var spännande och mycket bra. Det var mysigt att sitta där tillsammans med en massa barn medan de läste för mig.

Vi tittade på bilder tillsammans. Det var en massa bilder på djur. Jag sa vad djuren heter på svenska, och barnen sa efter, sedan sa de vad det hette på Swahili, och jag fick lära mig det.

Sedan frågade jag Peter och de andra vad de skulle ge mig för namn om de fick välja ett namn på Swahili.

Peter tänkte efter ett tag, sedan sa han "Maziwa!" Det betyder mjölk. Urgulligt!!

Sedan frågade L vad de skulle döpa henne till. De sa att de skulle tänka igenom det och återkomma. När de sedan kom tillbaka så fick hon en lapp där det stod "Malaika" - som betyder ängel.

Även jag fick en lapp... De hade ändrat sig, jag skulle heta "Malkia" - som betyder drottning! Mina gullebarn! Jag blev tårögd!

Sedan bad jag dem att hitta ett namn till T också.

Hon fick heta "Binti" - som betyder prinsessa ("Daughter of king")... Så otroligt goa barn!

Gloria hade sagt att hon skulle ringa när hon lämnade kontoret, men när det blev mörkt så började vi bli lite oroliga. Jag försökte ringa henne, men jag fick inte tag på henne. Det var samtidigt mysigt att vara med barnen så länge idag, och jag kände mig inte speciellt orolig. Även om vi hade fått varningar om att inte vara ute efter mörkrets inbrott... Så kände jag att det inte skulle vara någon fara... Det kändes bra att vara med barnen.

Eftersom jag inte fick tag på Gloria testade jag att ringa Mary - en kompis som jag har träffat över Internet, som jag skulle träffa nu under vistelsen i Nairobi.

Mary hade varit på vandrarhemmet idag när vi var på stan, men hon hade lämnat ett meddelande och hennes telefonnummer, så jag ringde henne. Hon sa att hon skulle ringa tillbaka om hon hittade någon.

Men då ringde Gloria och hon fixade en taxi åt oss. Så jag ringde tillbaka till Mary och sa att hon inte behövde komma men tackade så mycket för hjälpen.

Efter ett tag kom taxin och det var dags att röra sig hemåt...

Vi fick kramar av barnen och sa att vi skulle komma tillbaka imorgon. De är så söta! Jag saknade dem direkt jag satte mig i taxin.

Klockan var runt 8:40 pm när vi åkte därifrån, så det var väldigt mörkt. Taxichauffören försökte få oss att betala mer, men jag lyckades hålla det kvar vid 600 kes igen. Maha!

Det var mysigt att åka hem på kvällen, och taxi chauffören var mycket snäll!

När vi kom hem var klockan ca 8:55pm och maten slutade serveras kl 9:00pm...så vi blev utan mat nu ikväll. Vi köpte vars en vatten och gick upp på rummet. Där hade vi cashewnötter och digestive kex. Men jag var inte speciellt hungrig...

Vi började titta på det vi hade filmat, men då dog batteriet, så vi stoppade den i laddaren.

Sedan kollade vi igenom mina bilder, vissa blev så underbart bra!

Sedan kollade jag och L på Ts bilder medan hon duschade. Sedan duschade L, och sist jag.

Klockan är nu 01:36am och jag har skrivit loggbok sedan jag kom ur duschen i princip.

Mina vykort är borta.. Så jag kan inte skicka dem imorgon... Jag får köpa nya imorgon helt enkelt.

Nu ska det sovas!

God natt!