KENYA: Söndag, 22 Januari 2006


Habari!

Dagen började med att vakna till solsken!!

Vi gick ner till frukosten ca 8:30am.


Beställde två toast och en fruktsallad... Vi fick två papaya och en bit ananas... Papayan smakade skit - rent ut sagt, men ananasen var ljuvlig!  Men fruktsallad var nog inte tänkt till frukost. Fruktfatet var dock helt okej. Kunde varit med ananas dock. Den är helt - wow!


Efter frukosten chillade vi vid poolen i ungefär en timme...Vi hade inte så mycket annat att göra innan vi skulle till elefantbarnhemmet. Det var mycket varmt!


Sedan gick vi upp och gjorde oss i ordning strax före 10:00am, sedan kom Gloria ca 10:15am.

Vi begav oss då mot Sheldrike's Elephant Orphanage, och hämtade upp Mary på vägen!

Det var kul! För det var till det stället jag ville! Jag hade sett en dokumentär på Travel Channel om Sheldrike's, så det skulle bli spännande att se det med egna ögon!


Vägen dit var lite bumpy, men väldigt vacker - the real African thing, yeah!


Det är så KUL att åka med Gloria! Det var en massa farthinder på vägen som vi åkte på...men de syntes knappt...men ja...de kändes i alla fall!

Och Glorias standard kommentar: "You're kidding!?" - Så go!


När vi kom fram, och skulle köra genom grinden (som Gloria tyckte var alldeles för trång ) så var det som att åka med safari! Sheldrick's låg en bit in i skogen/djungeln/savannen...

Helt plötsligt kom ett vårtsvin springande på vägen. Och sedan kom det apor - enorma!

Gloria:  "OMG! They are huge! They're not monkeys! These are HUGE!"

Gloria (lite senare): "I am NOT touching an elephant!"


När vi kom fram till parkeringen var där redan en del matatus, safaribussar och taxibilar. Det kostade ingenting att gå in, men man kunde lämna pengar i en donationsbox, vilket jag fick känslan av att det var obligatoriskt, så jag la 100 kes på vägen ut.


Stället har bara öppet mellan 11:00-12:00 p.g.a. att de vill minimera elefantungarnas kontakt med människor.


När vi kom fram till stället där elefanterna skulle komma ut, var det en mycket fin utsikt över savannen.

Massa Pumba sprang runder lite här och var, och en massa mini Pumba!

Först fick vi se en stor noshörning... när han sedan försvann så kom elefantungarna på ett led.

Den yngsta var typ 2 månader - ursöt!

Vi fick se när de matades med stora nappflaskor, sedan sprang de runder medan en av instruktörerna berättade om dem.

Jag fick inte blåsa i någon snabel (vilket jag hade sett att de gjorde på Travel Channel) Men jag frågade varför man gjorde så, och de berättade ett elefanter har ett enormt bra minne. Så om de fick känna min doft, min andedräkt, så skulle de kunna minnas mig mycket länge! Och det är ett sätt att hälsa på elefanterna.

Jag fick dock klappa dem..


När vi var klara, gick vi mot bilen och började köra tillbaka.

Vi pratade om att åka ut till barnhemmet på eftermiddagen (Jag ville verkligen, men de andra var lite sådär med det hela). Vi diskuterade även om vi skulle köpa en cykel till dem!

Vi hade sett en cykel på Uchumi i stan som vi funderade på att köpa.


Då sa Gloria att det fanns en Uchumi supermarket på vägen tillbaka mot stan, så vi stack dit. (Langata Road).

Det var stooort! Breda gånga med myyycket saker.

Vi började plocka åt oss lite choklad....ja, igen... Det blev AERO från Nestlé..

Sedan tog vi en ananas till oss! Yummie yummie yummie!


Sedan tog vi bindor, ett puzzel och blöjor till barnhemmet. Även 3 liter vatten till oss.

Vi hade lite blöjproblem idag. De som vi först köpte kostade 1800 kes per paket!! Och de innehöll ungefär 40 st. Men när vi tog den så trodde jag att de kostade 699 kes...

Mary sa att det inte går att lämna tillbaka sakerna... Men Gloria frågade ändå för säkerhetsskull och det gick bra trots allt! Så istället tog vi 3 paket Pampers och puzzlet, och resten i kontanter.


Utanför Uchumi fanns en liten minimarknad. Jag köpte glasunderlägg för 250 kes (prutade ner det från 450).


Sedan körde Gloria oss hem och Mary drog också...

Vi gick och lade oss vid poolen...i ungefär en timme... Jag ville verkligen inte.. jag ville till barnhemmet.. Men eftersom både T och L ville, så fick jag ge mig...

Det resulterade också i att jag brände mig idag :/


Efter att vi hade chillat vid poolen, stack vi äntligen till Shangilia! Som jag hade längtat! Klockan var runt 4pm när vi stack dit..


Vi fick en schysst taxichaufför. Jag sa att vi hade åkt till barnhemmet tidigare för 500 kes (liiiten vit lögn? Egentligen 600), och han sa att det var ett okej pris - sawa!

Sedan fick jag hans nummer så att vi kunde ringa när vi ville bli hämtade.


Eftersom det var söndag och eftermiddag så var de flesta barnen på gården när vi kom. Det var dock svårt att hitta en lärare... :/

Vi blev hjärtligt mottagna av barnen... Det var en av de äldre tjejerna som satt och flätade en av de yngre tjejerna, det blev jättefint!

Sedan gick jag in i köket och pratade med en av kokerskorna. - Hon var väldigt intresserad av Sverige och hon önskade att hon en dag kunde besöka landet.

Men först trodde hon att det var Schweiz vi kom ifrån. (Common mistake apparently)


Hon undrade hur vi fick värme i husen på vintern och om snön kom in genom fönster och dörrar och vad som händer med barn i Sverige om de föds i November månad...

I Kenya är november en regnmånad och många barn blir förkylda när de föds...


Sedan gick jag och fotade Cyntia. Jag fick riktigt bra bilder på henne.

Sedan gick vi utanför portarna till barnhemmet, och stod vid den lilla dalgången och tog lite kort där.


Sedan visade barnen oss deras kaniner, som de hade bakom barnhemmet... De gick och höll kaninerna i deras öron, och de sprattlade för fullt. Jag klarade inte av det och bad dem att sätta ner dem, vilket de verkade ha full förståelse för och gick genast och satte in dem i sina burar.

Det luktade väldigt illa där bak. Det var en stor hög med skräp där bakom också...


Sedan var det matdags för barnen. Vi fick ett fat med Chapati. Det ser ut som en tjock pannkaka typ. Jag smakade en bit av det och det var riktigt gott! Men jag vågade inte äta mer i risk av att bli dålig.

Snygge Tom var där idag! Han satt på kontoret. Barnen kom in med mat till honom, och det var också då vi fick vårt fat med Chapati. Det kändes så dumt att tacka nej, men Tom verkade ha förståelse.

Han sa att vi skulle få profilerna på barnen också.

Jag träffade honom först utanför portarna innan vi gick och tittade på kaninerna, då jag höll på att fotografera Cyntia, och han sa: "Ah, there's you girl!" - "Yeeah, that's my girl!"


Det var riktigt mysig att vara på Shangilia idag...

Så fort jag åker därifrån så vill jag bara tillbaka.

Grace och Martin var så goa idag...också!  Grace ser ofta ledsen ut, men när jag väl ser henne le så blir jag så glad. Hon är så otroligt söt!


Martin hade en liten blå tygväska på sig idag, som han var så stolt över. Och när vi var inne på kontoret och pratade med Tom, så var han med oss där inne. Han hade en liten bok som han gömde bakom TVn, sedan kom han fram till oss och sa "hakuna"! J Så söt!!


Vid halv sju tiden stack vi tillbaka till YMCA. Vi ringde TaxiBilly - han kunde dock inte, så han skickade sin polare Mr John, som körde oss hem

Han pratade non-stop, men var mycket trevlig! Han hade så mycket att berätta!!


Jag fick en hemsk huvudvärk innan vi lämnade Shangilia....det var nog den västa jag varit med om! Den ville inte släppa på hela kvällen!


När vi kom tillbaka till YMCA gick jag och beställde tre fiskfiléer med ris och sås, medan T och L gick upp på rummet och letade efter ibumetin och ta upp våra väskor på rummet.


De hittade dock ingen tablett till mig...så det var inte så mycket att göra åt den saken.

Det var en extrem huvudvärk! Det blev lite bättre efter maten dock, men jag hade ont!


Jag hade inte alls tänkt på att smörja in mina öron idag när vi solade... så jag hade bränt dem som f*n! - aj!


Sedan gick vi upp på rummet och slöade, tittade på kort och åt choklad...

Sedan kom vår granne in och snackade ett tag, Kintu heter han (min första tanke gick till Kunta Kinte, vilket jag kommenterade, men jag var tydligen inte den enda som hade associerat så....det var tydligen vanligt att han fick höra det ). Han var i alla fall mycket trevlig och hade mycket att prata om!


När han sedan hade gått för kvällen började vi flumma en massa och hade kul. Klockan blev mer och mer och tröttheten smög sig på. Men vi hade kul!



Kwaheri rafiki!


Comments

Comment:

Name:
Remember me?

E-mail: (Will not be published)

URL/Blog address:

Comment:

Trackback
RSS 2.0