Oj, oj, oj, vad mycket det är som har hänt på så lite tid!!!

När vi kom av planet i morse (runt 06:30am) möttes vi av en speciell doft - AFRIKA!

Vi gick på toa det första vi gjorde...

I båset jämte mitt satt en gammal tant och släppte ut gaser för typ en hel vecka - med andra ord inte speciellt diskret! Vi kunde inte låta bli att skratta!

Sen gick vi och visade pass och sånt vid kontrollen...sen vidare mot bagageuthämtningen.

Efter mycket om och men fick vi vårt bagage. Sedan hyvade vi upp det på en vagn. Det kom en kille fram och hjälpte oss att bära på väskorna.

Vi som inte hade tänkt på att plocka fram några pengar ur magväskan (klant) kunde inte ge honom något i gengäld, vilket han bad om.

Så vi gick vidare ut från bagagehallen. Där utanför stod det jättemycket folk med olika skyltar...Men vi hittade inte Gloria!

Det kom jättemånga och frågade om vi ville ha taxi eller safari.

Sen kom det en svart kvinna fram och frågade vad som var problemet. Vi förklarade för henne att vi väntade på Gloria, men hade ju så klart glömt hennes nummer hemma (DUH!)

Kvinnan var dock mycket hjälpsam - Hon ropade ut i högtalare om att vi väntade på Gloria vid informationen (vilket i och för sig knappt hördes). Men vi ringde upp Ts föräldrar och bad om numret till Gloria.

Sedan gick vi för att köpa ett sim-kort till telefonen (safaricom). Kortet kostade 300 kes och vi laddade det med 200 kes.

Därefter ringde vi till Gloria. Det hade varit en enorm trafikstockning, så hon var försenad, men sa åt oss att vänta.

Efter ca 10 minuter kom Gloria!

Liten, nätt och jättesöt tjej! Hon hade lätt kunnat ses som en 19-20 åring! (Hon är 27-28 år) Hon var verkligen toppen!

Vi fick plats med alla våra grejor i hennes bil!

Det var otroligt att stiga ut ur flygplatsen! Häftiga träd och massa palmer och en stor härlig sol som sken på oss och runt +25°.

Sen körde vi iväg. Bilar ÖVERALLT! Dessutom var ratten på 'fel' sida och vi körde på 'fel' sida av vägen! :P

Vi såg vilda zebror! Hallå Afrika!!

Och sedan även en väldigt mosad zebra på vägen - roadkill. Ingen man set i Sverige direkt...!

Sedan såg vi otroligt stora fåglar i de enorma träden. Liknade typ storkar.

Gloria började med att köra oss till Nairobi Youth Hostel...sooom vi aldrig hittade!

Då körde vi mot YMCA istället! ...Men inte utan att få punktering...så det fick vi fixa först.

Alla är så otroligt hjälpsamma här! Gloria glömde in väska på bagageluckan till bilen och var på väg att köra, men då kom en av dem som jobbade där och gav den till henne!

Vi kände oss som kändisar i bilen! Blickar från alla håll och kanter!

Vi var i och för sig i extas allihopa!

När vi kom till YMCA så började vi att checka in... vi betalar 2220 kes för rummet - per natt! (ca 220 kr)

Det är JÄTTEMYSIGT här!

Det finns till och med en swimmingpool på bakgården (bara som upplysning),

Sen fick vi hjälp med vårt bagage upp till vårt rum. Vi bor på andra våningen.

Ett litet rum med tre sängar, en liten balkong och en egen toalett med dusch. Bästa stället vi kunde välja - Lätt!

Frukost var för sent för att få äta...(slutar serveras strax före 9:00) så vi gick upp till rummet och åt lite av det vi hade kvar (Gloria hade stuckit till jobbet).

Sedan satt vi och fixade och organiserade på rummet med alla grejor ett tag. Själv var jag inte ett dugg trött!...de andra var väl lite sådär...men de ville i alla fall ut och vandra! Vi bor väldigt nära stan!

Vi höll så god koll vi kunde på vart vi var och vi hade en hel del riktmärken - enorma skyskrapor!

Vi vandrade runt lite...gick in i en matbutik...strosade vidare...

Helt plötsligt kommer en tandlös (typ) man bakom oss och säger:

"Hey don't you recognize me? I work at YMCA! Maybe you don't recognize me without my uniform...!"

Jag tyckte att han såg allmänt creepy ut, så jag fortsatte gå. T och L småpratade lite, men sen sa han typ "see you later" och gick sin väg.

Vi tänkte inte mer på det och började istället leta efter ett växlings kontor.

Jag såg ett ställe lite längre bort där det stod bank och stannade till. Sedan såg vi en annan skylt där det stod bureau the change (eller liknande).

Då kom mannen tillbaka och frågade om han kunde hjälpa oss med något.

Jag sa att vi behövde ett växlingskontor. Han sa att han visste vart det fanns ett forex kontor och att han kunde visa oss vägen, så vi hängde på.

Sedan frågade han om vi kunde hjälpa honom att putta igång hans bil - och vi sa att det var okej.

Han tog oss till ett forex kontor och han satte sig utanför och väntade.

Det var värsta kontrollen!!! Tre män (vakter) satt med stora vapen i handen och vaktade.

När det var vår tur, skulle vi gå långt in i en byggnad och sedan in i ett litet avskilt bås där vi växlade våra pengar. Vi hade ju bara 1000 lappar i princip i kontanter och hade hört att vi inte borde/kunde betala med det, för då skulle folk fatta att vi var rika.

Jag hatar Shilling! :P Det känns så fel att gå runt med 1000-, 500-, 200-, 100-lappar och det är typ inte mer än ett par kronor!

Men men, när vi kom ut så satt mannen kvar och väntade på oss.

Nu började det skumma...

Han sa att han behövde gå och köpa en gallon med bensin och behövde pengar. Han hade inga på sig och ville gärna låna: "I'm not a begger, I'm not a begger!" *skumt*...tyckte jag!

Först bad han om 840 kes, sedan ändrade han sig till 2000 kes, därefter till 1800 (när vi sa nej)... Vi hade tänkt att ge honom 840 kes... han sa att han hade 1000 kes i sin jacka på YMCA, och att vi skulle få tillbaka det när vi kom tillbaka till YMCA.

Jag ville egentligen inte ge honom pengar... men det blev så att vi gjorde det tillslut...och på något vänster fick han nog 890 kes (?) oh, well!

Sedan skildes vi... och vi gick emot marknaderna. När ägarna till de olika stånden såg oss så drog de in oss överallt och började förhandla med oss! Alla ville att vi skulle köpa av dem och att vi skulle få "studentpris".

Allt var mycket dyrare än vad vi hade förväntat oss!

Men Gloria berättade nu ikväll att de försöker få det så dyrt som möjligt, speciellt när det gäller vita...och tjejer. Så vi får pruta faaan i det, nästa gång...

Jag köpte dock ett halsband och en batikklänning för 3900 kes efter att ha prutat ner det 100 kes...mitt "studentpris" var 4000 kes... Annars skulle det kostat 4200 kes! *ojoj*...

Vi gjorde samma misstag om och om igen... vi räknade i svenska pengar och började betala med det... så när mitt då kostade 3900, så gav jag 390 kes...klockrent!

"Eh, you need to pay more than that!"

Men jag har ju aldrig känt mig så populär! Alla ropade på oss! Tillslut så snabbtittade vi bara: "We're just looking! We'll be back tomorrow! We promise!"

Jösses asså!

Sen vandrade vi hemåt.

När vi kom hem hörde vi oss för om taxi till barnhemmet. Vi pratade först med receptionen på YMCA, och sa sedan att vi skulle höra med Gloria innan vi bestämde oss.

Sedan kom vi på att fråga angående mannen med bilen, och direkt var svaret: "I'm afraid you've been conjured...he lied to you!"

Han hade alltså spelat hela skiten... Men men!

Dumma som vi var... men vi gjorde en man glad idag i alla fall!

Efter att vi hade lagt upp sakerna på vårt rum, gick vi ner för att äta.

Efter mycket om och men blev det stekt fisk med ris och sås för 250 kes var. Kanonbra och jättegott!

Ingen har blivit dålig i magen hittills i alla fall ;)

När vi hade ätit så ringde vi till Gloria. Hon ringde tillbaka efter ett tag och hade fixat en taxi åt oss för 600 kes, för att komma till Shangilia! Helt okej tyckte vi!

Så vi gjorde i ordning allt och gick ner med de något tunga väskorna.

Och där väntade en snubbe från taxi JATCO. Vi packade in väskorna i bilen och jag kollade med priset. Men nä, Gloria hade ju sagt 800 kes till honom!

Jaja, what ever tänkte vi...så det blev så.

Vi satte oss i bilen och körde iväg.

Efter ett tag, kanske 10 minuter kom man till utkanten av staden och det var här som jag för första gången upplevde äkta Afrika!

Kåkstaden var inte att leka med!

Först åkte vi för långt, så vi fick vända...Vi skulle köra in i kåkstaden... Som för övrigt heter Kangemi.

Det var lite läskigt, men jag har aldrig sett något liknande! Och det är omöjligt att beskriva det...både i detalj och bara ytligt!

Vi såg små barn komma springande lite överallt som pekade mot bilden och sken upp och började vinka. När vi vinkade tillbaka blev de jätteglada!

Taxi chauffören fick fråga ett par gånger innan vi kom fram. Det fanns tydligen ett par barnhem att välja på... Men alla var trevliga och vi hittade rätt tillslut!

Vi fick hjälp att bära in våra saker när vi kom dit, av personal från barnhemmet.

När vi kom in höll barnen på med en aerobics lektion.

Alla blev mycket nyfikna på oss, men instruktören sa åt dem på swahili att inte bry sig om "de vita".

Vi gick in med väskorna på kontoret, de sa att vi kunde dela ut sakerna dagen efter. Så vi gick ut och tittade på när barnen tränade.

Vi fick inte filma eller fotografera idag. Huvudföreståndaren var inte där och Salome visste inte. (Salome är en av föreståndarna/lärarna).

När barnen var klara ville alla komma fram och hälsa på oss. De skakade hand med oss och frågade "how are you?"

Men de mjuknade till allt eftersom och ville hålla oss i handen, bli kramade, bli burna, visa oss danser...

T och L hade solglasögon på sig som blev ytterst populära!

Alla ville prova dem, visa sig för oss och sina kompisar!

Vissa började till och med slåss livligt om vem som skulle prova dem.

Det går inte att beskriva känslan tillsammans med barnen!

Vi fick lära oss så många namn! Vissa riktigt afrikanska... Det var självklart svårt att komma ihåg alla.

Jag vill ta med alla hem och hjälpa dem... Men jag fastnade speciellt för tre stycken...Lilla Cyntia...en riktigt söt och smart liten flicka, och bara 6 år. Hon var väldigt tyst av sig, men jätte härlig!

Martin, den yngsta pojken på barnhemmet - 2 år. När jag frågade "Sasa?" (hur mår du?) så svarade han "Poa!" (bra) - jättesött!

Och så lilla prinsessan Grace! Hon var så härlig. Också jätte tyst...kanske 2 ½ - 3 år gammal. Hon hade en rosa prinsessklänning på sig. Helt underbar! Så jättesöt!

Vi fick en rundtur på barnhemmet av Salome. Deras sovsalar har våningssvängar med 3(!) våningar! Dessutom står de jättetätt ihop!

Slitna filtar, inga kuddar och jättetrångt...

Salome berättade att de var tvungna att dela sängar, då de inte räckte till allihop. De har alltså inte plats för alla barn som de tar hand om!

I en av sängarna låg en liten flicka. Salome berättade att hon hade kommit tidigare denna vecka. Hennes mamma hade övergivit henne och Shangilia hade hittat henne.

Att umgås med barnen var helt underbart...men samtidigt ledsamt... De förtjänar så mycket bättre! Jag önskar att jag fick träffa dessa barnen varje dag...

Känslorna rusade över mig... Jag visste inte om jag skulle vara ledsen över det jag såg, att barnen har det liv de har, eller om jag skulle vara glad över att trots detta se deras enorma livsglädje!

Det händes som om vi bara var där i en halvtimme.. men 2-2½ timme passerade bara väldigt fort!

Ibland kunde man se ett barn, eller flera...som satt avsides från de andra lekande barnen..och bara satt och stirrade ut i luften.. Det känns som om det enda de barnen gör är att vänta på en ny dag... Det borde inte vara såhär!

Senare kom Gloria och umgicks ett tag...sedan åkte vi hem med henne.

När vi kom tillbaka var vi helt slut!

Jag somnade direkt! Sängarna är absolut helt okej! Det är väl kanske myggnätet som är lite jobbigt.. men det vänjer man sig vid! :)